Ja nu är det gjort, både vurpor och de två milen. De två vurporna kan bäst beskrivas som, ett framfall och ett bakfall inga fler beskrivning är nödvändiga här. Däremot nästanvurpan kan nog liknas vid en flygande mara som avslutas med en saltomortal som är synonymt med: halsbrytande språng, att jag stod på skidorna efter dessa krumsprång är en bedrift om än pinsam. Jag är faktiskt glad över dagens fall, vanligtvis får jag ångest och tryck över bröstet när jag tänker på att ramla med skidor jag vet hur ont det kan göra om man möter snön med andra delar av kroppen än fötterna. När jag tänker på omkullåkningar ser bara Anja Perssons flygtur innanför ögonlocken. Jag vet, en sådan jämförelse kan jag inte göra… vi utövar ju olika sporter, men Gunde Svan, han gjorde säkert någon vurpa han också.
Dagens problem: hur gör man för att med klass och still möta en brant kurva i hög fart utan att se ut som en tant som har rumpan så långt ner att den skulle kunna fungera som broms och skidorna så plogandes att de nästan skapar en linje över spåret? Jag vet att det går, men jag har inte en aning om hur, varje gång som jag åker ser jag skidåkare som tar kurvorna med fånigt lätthet trots den rasande farten och detta utan att krumma ryggen, böja benen eller ploga med skidorna det allra minsta. Kan det bero på vallan? det måste bero på vallan.
Dagens lärdom: två mil är långt och nio mil är längre.
Dagens positiva! Hälsena fungerar mer än hyfsat, hurra! För två veckor sedan fick jag göra en dryg veckas uppehåll pga av att hälsena smärtade och var väldigt beröringsöm. Men voltaren, en kiropraktor och fotvila gjorde susen.
Hej på er! Jag är en smågalen 48-årig mångsysslare. Och vad kan ni vilja veta då? Som svensk vill man såklart veta yrket- speciallärare i grundskolan. Det är ett superbra jobb som ger mig en vettig inkomst att slösa på resor, trädgård, hönor och allt som gör livet värt att leva! Men utan min familj och mina otroligt livsglädjande intressen eller snarare passioner så skulle jag bara vara en lite lort. Nåväl, familjen- den består av en tålmodig och lugn man vid namn Leif, det är han som fixar allt jag kommer på som kräver styrka, eftertanke och maskinkunskaper, han är även den som stoppar mig när jag går helt ”bananas”. Mina barn, två till antal, de är numera helvuxna och förståndiga, de jobbar och går på universitet. Båda har var sin käresta som Kompletterar helheten, som bonus har vi en helggosse, som även han vid det här laget hunnit bli vuxen och studerar till byggare på gymnasiet. Nu kommer vi till passionerna, växthusen - som ska flyttas i höst (eller till våren säger min man) odling hela året runt, höns och vaktlar- de är så himla roliga, varje individ är en personlighet och så serverar de oss underbara ägg, resorna är en fröjd hela vägen, från planeringen till att man tittar på bilderna efter ett par år. När man har odling och växthus som passion så följer det för mig naturligt att ha ett stort intresse i mat och bak gärna en mix av supernyttig grönsaksbiffar med hummus till en gräddig marängtårta med hackad daim och jordgubbar. Jag bor i Norrland närmare bestämt i underbara Vallen, en liten by 3,5 mil söder om Skellefteå och här vill jag stanna trots att det är zon 5!
Visa alla inlägg av malinanderssonlundberg
Frö(ken) Malin odlar och en del annat 