Drömmen om en varmbänk 2020

Idag tog jag det radikala beslutet att helt strunta i gym, stakning, lufsande på löpband, luftboxande och stretchande. Så vansinnigt himla skönt.

Detta beslut innebar att det var hyfsat ljust ute efter att vi ätit middag och med det direkt utgång och raka spåret till höns och vaktlar, måste mysa lite då det hinns med. Väl ute började jag resonera med Leffe, min man, om att jag skulle behöva halm till mina små sparrisplantor som jag tänkt skulle få växthuset som barnkammare i vinter och de skulle må gott av ett halmtäckta. Leffe sa lugnt till mig att titta tio meter ner mot sjön över ”läggdan” och vad skådar mitt norra öga, fina remsor med halm, hurra! Fram med kratta och vagn, här skulle krattas halm för hela slanten. Då mitt i ett krattag kom jag på! varmbänken för skjutsningen, den måste ju också ha halm annars blir det bara pannkaka av allt. Redan nu längtar jag efter plumsa fram genom snön för att skotta bort snön från min sålådor för att sedan he dit en härlig blandning av varm hästskit och halm. Det var så himla fascinerande och spännande när jag provade detta i april med ett riktigt lyckat resultat i mitt tycke.

Kurs i trädgårdsdesign, de ni!

Tänk att jag går en kurs i trädgårdsdesign, det hade jag aldrig kunnat drömma om. Sanningen är den att när jag såg en annons att Burträsk folkhögskola erbjöd en kurs i trädgård så anmälde jag mig utan att läsa det inte särskilt finstilta, att det handlade om design inte om fröer och plantor. Och jag ångra mig inte för en sekund, helt otroligt hur rätt detta känns för mig, må jag få ett liv till, då ska jag bli trädgårdsmästare. Nåväl vi har undervisats av Ida Eriksson, en helt fantastisk pedagog och trädgårdsingenjör, som mixade föreläsningar om bland annat stilar, färgsättningar, trädgårdens förutsättningar med korta filmer, samtal mellan oss deltagare och aktiviteter typ att vi själva fick rita olika former av tomter och jobba med att kombinera färger. Som ni förstår går det inte med några ord beskriva en hel helg men jag är såld i alla fall.

Här kommer lite bilder från olika uppdrag och ett vackert träd från Edelviks trädgård.

Vem i hela friden kom på stakmaskinen!

Ja nu har jag provat stakmaskinen ett par gånger och måste säga, ja vad ska jag säga, den är helt hemsk alltså! Första gången jag närmade mig den hängde jag som en våt trasa i banden efter ca 200 m och tänkte -Jag tyar inte mer nu! Men jag stod ut i en tapper km innan jag helt dog ifrån maskinen. Nu, efter fyra möten med omnämnda maskin har jag avancerat till hela 1600 m innan jag faller ihop av total utmattning. Ska det verkligen vara så här funderar jag i mina bistraste stunder och svara mig själv snabbt som en kobra- jajamensan så ska det vara för det har Jocke på jobbet berättat, en rutinerad flergångsåkare av Vasaloppet. Att åka Vasaloppet gör konstant ont i nio mil så det är bara att acceptera och gilla läget, citat från Jocke! Jag har i alla fall bestämt mig för att fira storstilat om jag någonsin, ever, stakar i en hel mil. Min kära man tyckte att jag kunde fira med en smaksatt bubbelvatten…..

Jag har en till fundering och det är den helt opåverkbara tidsfaktorn, var ska man få tiden till att träna så himla många och långa pass som rekommenderas och det under ofattbar lång tid. För mig är det helt obegripligt och tidsmässigt omöjligt att få till detta när jag jobba heltid och bor ett par mil från jobbet. Men int klaga jag, he är bara å stak!

Men hallå, hallå! nu vet jag hur det hänger ihop och varför jag inte kommer bli en elitidrottskvinna. Så här är det nämligen. För att få möjlighet att träna som en elitidrottskvinna så måste man vara elitidrottskvinna och för att kunna bli bli en elitidrottskvinna så måste man vara en talang som tränat ofta och länge. Ett moment 22 alltså, så om det inte riktigt fungerar för mig, att jag inte blir en elitidrottskvinna alltså, beror det ju inte på mig utan på det faktum att villkoren är orimliga och det är ju därför jag aldrig kommer bli en elitidrottskvinna.

Och här kommer en kort genusfundering, varför blir ordet elitidrottskvinna understruket med rött som att det är felstavat vilket inte ordet elitidrottsman blir, svara på det den som kan!

Min man i skogen och lite bokklubbs-reklam!

Jag hinner, bara en snabbis, jag är tillbaks på en halvtimme, jag ska bara kolla in stället, börja ni jag kommer snart …Så lurar jag både mig själv och mina kära när jag ska ut och leta/ plocka svamp. Men inte idag, för från det jag for iväg till det att jag sladdade in på gården hade det inte gått mer än 30 minuter. Och det med ett fantastiskt resultat, två stora tygpåsar-jag skojar inte! Egentligen hade jag tänkt lägga mig en stund för jag hade (och har nu) en begynnande dunderhuvudvärk men då vann nyfikenheten- har det hunnit växa något sedan senast, det har ju faktiskt kommit mycket regn på sistone. By the way- undra hur många under den hedervärda åldern av 48 som använder uttrycket – sistone? Nåväl, här kommer dagens bilder på skogens vackraste svamp enligt mig, Mr Karl-Johan!

Nu ska jag vila mig i form till kvällens bokklubb! Det är absolut en fantastisk umgängesform som jag varmt rekommenderar. För mig är det som ett party- ja just som ett party, men med ett varierat och vettigt innehåll och med samtal som alla vill delta i. Just våra bokpartyn innehåller även god mat och pärlande drycker och bitvis ohämmat prat- om boken förstås.

Dagen boktips: En måste-bok för ALLA oavsett läsintresse är: Jag for ner till bror, en helt fantastisk bok helt enkelt!

Akta er för nu har jag tränat Bodycombat!

Aj, aj, aj, att sparka och boxas i luften kräver sin smärta, totala utlämnande, energi och kraft. Även att gå åt vänster när alla går åt höger eller att sparka vilt när alla andra boxas lätt känns, låt mig uttrycka mig rakt, förnedrande. Men så var det igår när jag insåg vad jag anmält mig till i helgen och att det var för sent att avboka. En kvinna i min ålder försökte peppa mig när hon såg min panik, – gör bara som alla andra så går det bra, det är sååå himla kul! Väl inne i salen såg jag att ledaren tittade lite extra på mig, inte konstigt, jag såg nog ut som en som vilt letade efter nödutgången vid en massiv brand. Ledaren skulle man kunna skriva en novell om, en mer skrikande, hoppande, sjungande och svettande människa har jag aldrig träffat, jag lovar. När ledaren faller ihop av trötthet så blir jag imponerad. Hon var som en duracellkanin helt enkelt. Dock missade jag inte att hon direkt noterade mig och mina tappra benviftanden och armfladranden med ett illa dolt leende, – alla gör så gott de kan utifrån sin förmåga, tryckte hon ut med jämna mellanrum, såklart jag för mitt bästa och bättre än så här förmår jag inte. Nu drar jag av plåstret i ett svep och demonstrerar här i min korta film hur det gick till på bodycombaten för mig.

Hur mycket ska man behöva svettas för ett Vasalopp?

Alltså, vad himla duktig jag är! Fyra gympass är avklarade, förvissa har jag kvar minst 100 st pass och så måste jag även börja skida direkt när snön kommer innan självaste loppet, allt enligt min självpåtagna coach och man, men va då, jag måste bara få njuta av varje pass jag lyckas med och kommer hem oskadad.

Inte nog med det, idag när jag tittade i telefonen, alltså när jag filmade mig själv, såg jag ut som jag klev ut ur duschen och det efter det första av dagens TRE pass, ni hörde rätt tre pass på en dag.. se själva så får ni se? Jag fattar verkligen inte att man kan regna inifrån men uppenbarligen är det möjligt! Föresten så kom jag på, när jag stod på löpbandet, att jag naturligtvis ska skapa en spellista på Spotify med härliga pepplåtar från förr och nu- det lät väl klatchigt!

1 2 22
UnderbaraClara

odlar hellre än bra

Sara Bäckmo

odlar hellre än bra

Tantfrö

En växande känsla av självaktning

%d bloggare gillar detta: