Hönor

Grynet och kompani

Visst är det dax för lite höns! Mina tre underbara silkeshöns agerande fotomodell idag. Den vita med grå stänk heter Grynet och de två helgrå heter- ja vad då, kanske Kim och Robin då de fortfarande inte är könsbestämda, de är bara 10 veckor. Har ni några andra förslag så mottas det med glädje!

En del av Mellanbygden

Tänk att jag fick en egen sida i den lokala tidningen Mellanbygden. Såklart var fokus på höns och odling!

Kul ändå att det togs med att jag har planen att gå vidare på Caminon. Men det förutsätter att jag får ha hälsan i behåll. Jag trodde väl aldrig att jag skulle behöva skriva den meningen. Caminon, som är en gammal pilgrimsled på ca 80 mil i norra Spanien, leder till Santiago de Compostela. Jag gick, för några år sedan de första 15 milen så vi får se hur det går i år, men jag hoppas verkligen få uppleva några mil till på den fantastiska leden!

Fjäderklädda modeller

Att fota förpubertala kycklingar är ingen lek. De är otroligt sprattliga, nyfikna samtidigt som de blir hysteriskt rädda då något okänt händer! Kycklingarna är i den fulsöta fasen då inget på den lilla kroppen riktigt hör ihop! De har fjädrar och dun lite huller om buller och och kroppen är alldeles för stor i förhållande till ben och vingar- men trots detta är de så gulliga! Precis som vilken tonåring som helst!

En liten eklist inne hos hönsen är väl inte så konstigt kan man tycka

Inte snyggt men jag har byggt det själv, så det så. En liten ställning till min hydroponiska odling. Och Leffe var inte hemma så jag valde en bräda som så bra ut bland alla olika långa, korta, tjocka, smala, målade och omålade brädor och körde sedan vilt med cirkelsåg och skruvdragare, jag freebasar gärna. Den här gången tog jag dock inte eklisten som låg och skräpade bland virket i ladugården, den hade varit alldeles för smal. Jag gjorde nämligen det en gång för länge länge sedan, tog en eklist alltså. Det hände sig då jag skulle bygga en trappa till hönsen i hönshuset. Inge konstigt alls anser jag men Leffe gav mig en lätt vild blick då han såg vad fint jag gjort, jag minns inte att han sa något! Han tar upp det då och då, det här med eklister hos höns, tänk att det skulle vara så märkvärdigt.

Ja nu är jag helt bortvald och fråntaget allt ansvar!


Nu ska ni få höra! Kycklingarna har helt brutalt och enhälligt, genom sluten omröstning, valt bort mig som kycklingmamma och det till förmån för gamla Fru Hedlund! Vilken förnedring och misslyckande. Jag som hyfsat ung, visst kan man skriva det så länge man vill? och entusiastisk hönsmamma blir brädad av en gamm-höna som vid det här laget borde vara pensionär sedan länge, hon är säkert 10 år. Fru Hedlund borde veta bättre än att sänka mig så brutalt. Hon har säkert mutat dem genom att typ låta alla som vill sova mellan fjädrarna, visa var maten är och hur man tar sig an ett för stort foderpellets genom att picka sönder det mm.Att kycklingarna redan hade hunnit bli fyra dagar när hon med stora kliv och ett himla tjatter klev in som den nya modern spelade henne ingen som helst roll, en minut efter första mötet var föreningen ett faktum och hon öppnade sin varma fjäderfamn för alla åtta liv. Men jag är inte den som är den, jag vet då matchen är förlorad. Så här kommer lite bilder på just Fru Hedlund och hennes adoptivkycklingar.

Dagens kycklingskräckisar i två akter!

Akt ett, Oj oj idag var det nära att jag hade varit tvungen att tillkännage att ett antal kycklingar drunknat i vattenskålen, endast två dygn gamla! Men som tur var sköts de av en äkta hönsmamma i mänsklig skrud. Jag betraktas av min omgivning som fånigt överbeskyddande men har man med små liv att göra finns inget annat att göra än att bevaka dem med noggrannhet och total omsorg. Nåväl dagens drama slutade lyckligt trots att jag hittade fyra kycklingar totalt genomvåta och kalla sittandes i den endast en centimeter höga vattenskålen. Man kan i och för sig fråga sig varför de inte bara klev ur och ställde sig under värmelampan, men vi kommer inte få några svar, kycklingar är inte så talföra. Snabbt flyttade jag de huttrande små liven till kläckningsmaskinen där det är ca 37,5 grader varmt, där fick de värma sig och torka. Nu är de åter placerade med sina kompisar och verkar pigga och normalt pipiga, nu får vi bara hoppas att de inte dragit på sig lunginflammation. Håll tummarna med mig!

Akt två. Kycklingen Martin! För ett par år sedan, vid det här laget rör det säkert sig om tio, man tappar lätt räkningen när det gäller år, hade jag som vanligt ett gäng supersöta kycklingar, ca 3-4 veckor gamla. De bodde i hönsgården med sin mamma och allt var bara frid och fröjd och idyll. Jag tänkte att det skulle vara trevligt för dem med frisk luft så jag öppnade ytterdörren och satte dit ett galler som satt fast i en tung ram. Nu anar ni nog vad som hände! Precis, när jag, ett par timmar senare, gick dit för att kolla att allt var bra, för det är så man gör när man har höns, kollar till dem minst fem sex gånger om dagen om man har möjlighet. Det är garanterat bra både för höns och blodtryck. Tillbaks till ämnet Malin! När jag kom fram till hönshuset höll jag på att svimma, eller i varje fall nästan, då jag såg lille Martin ligga kall och helt totalt platt under gallret. Ni anar nog vilket anfall av dåligt samvete jag drabbades av. Jag lyfte upp gallret och förbannade mig själv att jag inte sett till så att det inte skulle kunna ramla omkull! Jag lyfte försiktigt upp det superplatta lilla livet, otroligt hur platt en kyckling kan bli, Martin var två centimeter, jag skojar inte! det måste bero på att benen är ihåliga, eller vad tror ni? Jag pratade med den om hur tokigt det kan gå om inte hönsmamman sköter sitt uppdrag. Då, mitt i monologen, upptäcker jag att Martin andas! Snabbt stoppar jag in honom innanför jackan, hämtar en kaninbur och går in i köket. Nu gällde inga vanliga regler, såsom att vi absolut inte har höns och kycklingar inne i människohuset, det fattar ju vem som helst. Sedan rusade jag fram och åter ut i ladugården och in i husetför att hämta hö, vattenskål, mat osv. Under hela proceduren för att bygga en kycklingkuvös hade jag lille Martin innanför tröjan. När allt var klart riggade jag buren på köksbordet med en rejäl bordslampa som värmekälla. Eftersom Martin var så platt och tagen fick jag gräva en grop i höet där jag typ ankrade lille Martin, nära värmelampa, vatten och min specialmat för sjuka höns. Där fick Martin bo under ständig bevakning och omsorg. Protesterna var ganska livliga hemma, men vem bryr sig om att hönsskit luktar och det blir lite dammigt av att ha hönsdjur inomhus, nu gällde nödläge. Så jag lyssnade inte alls på det örat och efter ca en vecka piggade lille Martin till sig och fick flytta tillbaks till sina systrar och bröder i Hönshuset. Slutet gott allting gott, heter det väl.
Recept på Specialmat för hängiga höns: En burk majs, en dl matolja, en dl havregryn och en msk honung. Denna röra kör jag i matberedaren om det gäller kycklingar eller väldigt hängiga höns.

Fotofredag i hönsgården

Mer eller mindre motvilligt ställde dessa skönheter upp på en snabb fotografering med mig. Lite kli i nacken gjorde dem lite mer medgörlig. Här kommer några presentationer. Fru Hedlund, en brun-svart silkeshöna, hönsgårdens ålderskvinna. Hennes åldern är lite diffus, inget att hänga upp sig vid, men snart är åren till antal tvåsiffrigt, hedervärt. Fru Hedlund tillbringar större delen av dagen i något av värpredena i förhoppning om att jag ska låta några ägg ligga kvar så hon får, för vilken gång i ordningen, bli hönsmamma igen. Hon är förresten hönsgården skickligaste mamma. Höna två är lilla diskreta Lady Gaga, vit blandras, en av många höns som finns men inte gör så mycket väsen av sig. Höna tre är Beda, en gråvit stabil unghöna som är trygg, lugn och värpvillg hon låter sig gärna bäras och klias i nacken. Äggen hon levererar är otroligt vackra i en grönbrun nyans. Sist har vi Sylvia, gårdens skönhet och matvrak, hon älskar lika mycket mat som att fotas, se bilden med den svartvita hönan. Frågan är om hon någonsin värper några ägg men det anser hon troligtvis vara petitesser, hon är ju ändå så snygg!

1 2 4
UnderbaraClara

odlar, baka, reser, tränar och myser med hönsen

Sara Bäckmo

odlar, baka, reser, tränar och myser med hönsen

Tantfrö

En växande känsla av självaktning

Frö(ken) Malin odlar hellre än bra

odlar, baka, reser, tränar och myser med hönsen

%d bloggare gillar detta: