Kategori: Odling

Åtta olika tomater (dess fröer) hamnade i de små kuberna denna gång. Till helgen blir det massor mer! Så otroligt utrymmesbesparande, men lite pilligt.

Oj vad jag hoppas på denna lilla hydroponiska odling. I den bästa av världar dignar det av tomater och gurkor i maj likt odlingen för två år sedan. Men nu, mitt i begynnelsen av denna vattenodling och all övrig odling, resar vi bort en vecka! Hur tänker jag – ingen aning – men härligt ska vi ha det i alla fall! Tur att grannar, svärdotter och övriga familj ställer upp i vått och torrt. Plantor ska vattnas, ägg ska plockas, höns och katter ska pratas och matas. Puss på er! Scrollar ni ner så syns det verkligen hur små plantorna är just nu.

Det är en utmaning att begränsa sig i odlandet! Känner någon liten odlare ute i vida världen kanske igen sig?

Små tomater (5-6 dvärgsorter) lite chili (3-4 olika sorter) lite paprika (3-4 olika sorter)någon stackars gurka (till fönstret inne i vår), några ynka physalis och en kruka med jätteverbena, men den står i kylen så det gills inte.

Alltså vilken tisdagskväll! Mungiporna går runt hela huvve! Två glädjor på en och samma kväll!

Första glädjen. Igår sprayade jag mina pyttesmå tomatbäbisar med CILLIT BANG och det var verkligen inte planerat. Planen var att spraya med vatten såklart. Frågan är -vem ställde dit Cillit Bangflaskan- inte jag i alla fall. Jag inser att det blir svårt att ta den diskussionen med den icke nämnda. Han kommer bara att råda mig att nyttja sinnet ovanför min näsa och gå. Nåväl tappra försök att rädda de fyra små liven med vatten genomfördes omgående och sedan var det bara hoppas på ett underverk. Underverk sker kan jag intyga, de lever och frodas trots skumbadet av Cillit Bang.

Andra glädjen. Förra året köpte jag ett så fint citronträd som jag har vårdat under vintern i källaren med extra ljus och lagom med vatten. Trädet mådde finfint och bladen glänste på kvistarna. Sedan (i november) hände golvvärme (från 11 till 19 grader) och en otänkt Malin. Jag glömde vattna trädet under några dagar i samband med att vi satte på värmen, hur dum får man vara? Trädet vissnade helt och tappade alla blad. Jag grät nästan då jag upptäckte det, det såg för sorgligt ut. Jag fortsatte vattna och bad en liten bön. Idag granskade jag åter trädet lite extra och upptäckte små gröna utväxter- hurra, så länge man inte ger upp finns det hopp!

Precis så är det, jag ska minimera odlandet inomhus i år! Anledningen är en helrenovering av källare, hemvistet för all odling vintertid. Detta kräver eftertanke och planering. Källaren kommer bortsett från bland annat tvättstuga, hobbyverkstad och odling även inrymma en keramikverkstad, hurra, så jag måste verkligen skärpa mig och visa stor tacksamhet till byggarbetaren i hemmet! Efter många minuters funderingar så har jag kommit fram till en tvåstegsraket. Ett, microtomater blir årets odlingshappening. De tar ingen plats alls, nästan, och är väldigt roliga att odla. Sedan blir det såklart lite paprika och chili, de måste ju odlas tidigt. Plan två är att jag påbörjar odlandet i växthusen lite tidigare och planterar de övriga fröerna då. Det är bara att gilla läget och vara tacksam.

Nu har Riga, Ice Peach och en av vinrankorna fått gå i vintervila. I år med hjälp av frigolit, isolering, täckväv och bubbelplast. I vanliga fall använder jag halm men i år blev det isolering, hoppas det fungerar lika bra.

Hur fixar jag bokashin på vintern? Inte superavancerat måste jag säga, alla som funderar på det rekommenderade jag att prova. Jorden som blir är helt magisk, kolsvart mylla som bara ”ångar” av näring. Jag har två bokashihinkar och en murarbalja med ett hemmabyggt lock som står utomhus men under tak. Till det bokashiströ och biokol, det är allt. Jag fyller en hink i taget med matrester, hushållspapper och kaffesump. Sedan får hinken stå i två veckor med lock, efter det tömmer jag den i baljan. Många är väldigt noga med att skära alla matrester i små bitar vilket är helt lysande men inget för mig. Jag trycker ner matrester utan eftertanke i bokashihinken. Inget extrajobb för mig tack. Konsekvensen av detta att inte hacka allt i småbitar är att processen tar längre tid, men som sagt, inget problem för mig, jag väntar så gärna! Vid varje påfyllning av matrester ströar jag över några matskedar bokashiströ och lite biokol. Nu funderar ni säkert – varför biokol, och det enkla svaret är att biokolet laddas med näring från lakvattnet och bokashin. Här kan ni läsa mer: biokol tillsammans med bokashi . På sommaren tömmer jag bokashihinkarna i en stor tunna på en kubik men på vintern är det för besvärligt då den står bakom sommarstugan och som ni vet kan det bli över en meter snö här i norr.

Varje år, så länge mamma levde, fick jag en amaryllis i födelsedagspresent. Alltid lika uppskattad och alltid lika spännande att se vilken sort det var just det året. Traditionen lever vidare på så vis att jag själv köper en, eller flera, många flera, amaryllisar varje oktober. I år ser jag verkligen fram emot att njuta av Papilio när den blommar! I dag hade jag förmånen att plantera lökarna utomhus. Det blir alltid otroligt ”grisigt” när jag möter jord och vatten och därför sker sådana aktiviteter med fördel utomhus. Detta fenomen gäller även målarfärg. Finmålning finns aldrig på min agenda. Däremot är jag en hejare på att måla ladugårdar och logar med falu rödfärg. Det kan inte ens jag misslyckas med bortsett från att jag har rödfärg från topp till tå.

Mina täckodlingar och täcktunnel har fått ett litet lyft idag. Pallkragarna har fyllts med halm och tunneln med en gammal ensilagebal. På det har en hel flaska med bokashilake hällts över odlingarna. Här ska odlas majs och zucchini om ett antal månader. Kålnätet är nerplockat från tunneln, vips har vi ju en meter snö. Just nu är jag i bryderier över om jag ska täcka tunneln med någon rejäl och mjuk plast istället för kålnätet – den som lever får se hur det blir.

Idag tog jag beslutet att flytta alla sparrisplantor till en annan odlingsyta. Jag gjorde nämligen missen att sätta pepparrot på samma ställe som sparrisen för ett par år sedan, jag vet otroligt dumt! Pepparrot är sjukt svårt att få bort då den en gång rotat sig vilket jag nu fått vederfara. Hela sommaren har jag grävt och grävt runt sparrisen så fort jag sett ett pepparrotsblad. Har det hjälpt? nej! Man måste inse vilka kamper man ska ge upp och detta är en sådan och det kommer bli så bra. Jag har passat på att boosta den nya bostaden för sparrisen med Algomin och brunnen koskit. Jag inser att risken är stor att det följer med någon lite pepparrotsrot men den huvudvärken tar jag då den dyker upp! Jag tar sällan ut olyckor i förväg- bortkastade tid till ingen nytta.