Odling

Lycka i form av en liten, liten gurka.

Icket invigda i odlingens fascination förstår kanske inte min passion för detta men erkänn att mitt lilla gurkembryo är vackert.
I år har jag slarvat med skötseln av mina söta små plantor, helt enkelt på grund av tidsbrist.
Omplanteringar, vattning och allmänt ompysslande sker hela tiden i sista minuten och med sparsamt med engagemang, trots detta frodas de och visar idag att jag kommer få skörda även i år.

Jag är så tacksam över att ha funnit ett intresse som gör att jag blir glad, mår bra och finner ro och lugn och dessutom grönsaker på bordet nästan året runt.
Om ni skulle fråga min man var jag befinner mig på min lediga tid från april till oktober skulle han tveklöst svar att jag antingen är någonstans runt eller i växthuset eller hos hönsen.
På sommaren går jag varje morgon före frukost till växthuset och hönshuset för att se vad som hänt under natten, helt galet, jag vet, men det är så himla spännande. Då passar jag samtidigt på att snacka lite med någon planta eller någon av hönorna, de har alltid något roligt eller upprörande att berätta.


Som man sår får man skörda, om ett par tre fyra fem sex sju tio tolv veckor.

Måste bara dela med mig av resultatet från min sådd förra helgen. Jag sår något varje månad och just då var det panikdax för novembersådden (titta i kalendern så förstår ni). Jag tryckte ner fröer från en gurksort av miniformat och två olika snabba körsbärstomater och lite blandsallat i alla hast. Det som skiljer detta från tidigare år är min finfina nyinköpta växtlampa. Dyr var den, det måste medges, men se själva, ibland får man vad man betalar för (hoppas detta stämmer även om en månad). Jag hoppas verkligen att jag kommer skörda för alla hundralappar under många år. Sallat kommer växa ur öronen. Om en vecka ska plantorna flytta isär och få en alldeles egen liten bostadsyta i forma av en liten, ca 49 kvadratcentimeter, blomkruka. Vi får hoppas att de överlever utan allt för mycket separationsångest.

Gul, röd, silver eller kanske en liten Charlotte…..

Tillslut tog jag mig tid, eller rättare sagt, tillslut fick jag tummen ur… Det jag pratar om är ett fenomen som jag överhuvudtaget inte begriper mig på? Jag har sedan i början på oktober tittat på min lilla hink med orensade lökar i källaren och snabbt tittat åt ett annat håll. Av någon outgrundlig anledning har det känts helt övermäkta (kan vara norrländska eftersom det betraktas som felstavat) att ta mig an dessa små hemodlade delikatesser. Det enda de ville var att jag skulle ägna dem 20 minuter. Och idag small det till, jag greppade hinken och tog tag i eländet och vet ni, vips var det gjort. Det gjorde varken ont eller var speciellt tråkigt! Har jag lärt mig något- Ja! Kommer minnas det jag lärt mig-Nej.

Min historia om amaryllislöken

En amaryllis till Jul är Jul och nu även ett minne av min mamma.

När jag fyllde arton år 1988 den 19:e oktober fick jag min första amaryllislöken av mamma. Jag planterade den och den blommade till Jul, precis som hon lovade. Jag var så överväldigad att jag förevigade blomningsfasen med tre bilder, se nedan. Efter det fick jag oftast en lök i födelsedagspresent av mamma men jag köpte även en eller två eller tre eller…. jag ni fattar, ett varierat antal lökar varje år som jag med spänning följde fram till jul. Vissa blommade före jul andra under och en del efter, egentligen spelar det ingen roll, de är vackra närhelst de blommar. När jag sedan blev lärare tog jag amaryllisen till skolan. Vi planterade alltid en amaryllislök i oktober, den mättes med spänning varje dag och vi gjorde fina matematiska diagram över hur den växte. De som hade fritids över jullovet fick äran att njuta av dess prakt under hela lovet. Men för fyra år sedan försvann både tanken och önskan att köpa och plantera en amaryllislök, anledningen till det tror jag var att mamma fick cancer den sensommaren och dog efter tre ynka månader. Men nu för ett par veckor sedan så märkte jag att jag plötsligt sattoch beställde FEM olika amaryllislökar, och idag så fick de en egen kruka med jord. Nu är det bara att vänta med spänning för att se om och när de ska behaga blomma.

Min första amaryllis från 1988

Ett odlingstips på vägen, låt lökarna stå med rötterna i vatten natten innan ni planterar dem. I år fick de stå två dygn i vatten hos mig för jag var allt för mycket tidsoptimist så vi får se hur det går.

Sista skörden från sommarens odlingar. (Och en total tomatkatastof)

Idag Slog det mig att det jag i söndags tog in från växthuset var det sista resterna från vårens och sommarens odlingar.

Det ni ser är paprika, physalis/kapkrusbär(jag blandar alltid ihop dem) och fyra olika sorters chili. Ok, jag bifogar även en bild på de så kallade blivande jultomatsplantorna. Det var inte helt lyckat att i lathetens namn tänka att de klarar nog några minus, de står ju ändå i växthus, nu måste de vara härdade! Nix pix. Se själv på de olidligt trötta pytte pyttesmå plantorna som i nuläget kräver ihärdig kontinuerlig hjärt-lungräddning och att de ska kunna producera några tomater till Jul, som tanken var, är ju bara att glömma. Men kan jag kasta dem, nej, jag fixar inte det helt enkelt. Hoppet är det sista som lämnar en amatörodlare.

1 2 10
UnderbaraClara

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Sara Bäckmo

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Tantfrö

En växande känsla av självaktning

Frö(ken) Malin odlar hellre än bra

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

%d bloggare gillar detta: