Odling

Den stora (lilla i år) flytten

Som vanligt i april ska det pyttelilla plastväxthuset sättas upp i det inte fullt så pyttelilla växthuset.
Det är perfekt att göra så om man vill slippa plantor inomhus fastän det egentligen är för kallt att sätta ut dem i växthuset.

Det lilla växthuset är otroligt slitet och trasigt, jag lagar det varje år med många remsor silvertejp och tänker, -du klara ett år till, jag tror på dig. Dock skulle det inte klara en dag ute i lite blåst men inne i ett vindskyddat växthus med enda uppgift att värmeskydda några plantor så fungerar det perfekt.
I år är plantorna både få och små för att så blir det om man bara är halvpigg. Men vem bryr sig om man skördar tomater i augusti istället för i juli det är ju fortfarande tomater, eller hur?
Här kommer förresten en odlingsrysar, eller ett erfarenhetsbaserat odlingstips till alla ni i världen som vill odla rosmarin.
Inledningsvis, för kanske två månader sedan, gjorde jag som man ska, bara det är ovanligt, nämligen ställde plastkrukan med jord och fröer i kylskåpet, det kallas stratifiera och betyder att fröerna behöver kyla för att börja gro. Inget hände på flera veckor, (pust-det är så tråkigt med fröer som inte gror, eller hur?) då tog jag ut plastlåda med jord och fröer och ställde den ute i ljuset med lite värme, -nu måste det fungera tänkte jag men inget hände då heller, då höll jag verkligen på att ge upp men tänkte att varför inte prova att ställa ut den i växthuset, vad har jag att förlora? Jag glömde bort den lilla plastlåda i flera veckor…. titta på bilden med den lilla plastlådan så ser ni vad som hänt, tjoho, sex-åtta minusgrader gjorde susen för denna lilla ört. Var inte det här en odlingsrysare så säg, tänk bara om jag hade kastas lådan efter kylskåpet!

En terapitimme per frö…

Idag är en bra dag för vattenbyte i min hydroponiska odling. En lagom ansträngande övning för en svagling som jag. Trots tankedimma och orkeslöshet så uppslukas jag av hur fröer gror, växer, blommar och tillslut bjuder på skönhet och/eller näring i form av något ätbart. Det ligger något avslappnade och befriande i att jag absolut inte kan eller vill värdera detta i pengar eller tid utan upplevelsen är helt min och det är gott så. Jag fattar att man skulle kunna räkna kostnader, bla bla bla, kontra enkelheten i att på Ica köpa ett salladshuvud eller en bukett på en blomsteraffär. Men för mig är det totalt ointressant, för mig är vägen hela meningen. Att med lite fröer kunna få sväva bort i tanken flera gånger om dagen, -undra om det är bra ljus för microtomaten, – jag måste nog sätta om basilikan i morgon, och så vidare, fyller mig med glädje. Detta är så galet enkel terapi så att alla med mungiporna neråt borde pröva. Jag kan gärna vägleda med tips och glada hejarop om ni behöver starthjälp.

Två små gurkplantor som får rent vatten.

Ett oöppnat brev är funnet i källaren.

Idag överraskade jag mig själv storligen då jag efter två års ångest, en pytteliten överdrift, äntligen tog tag i att sortera och städa bland mina fröer bestående av en eon av påsar, burkar, lådor och hushållspapper med olika fröer. Nu undrar ni kanske hur besvärligt det kan vara, att sortera lite fröer. Jag är ledsen men ni kan omöjligt fatta och ”tyvärr” glömde jag fota röran. För att förtydliga kan jag ge ett litet axplock av de sorter jag har. Jag har bland annat: ca 40 sorters tomater, sallader ca 10 sorter, kål ca 10 sorter, mm, mm, mm, totalt kanske 300-400 fröpåsar.

Men till saken, mitt i röran hittar jag ett oöppnat brev, ett äkta brev med frimärke, de ni! I dag känner man sig utvald varje gång man får ett vykort från Mallis för att någon ansträngt sig och skrivit en rad, satt på ett frimärke och stoppat det i en brevlåda och här hittar jag ett frankerat brev sänt till mig! Jag vrider och vänder på brevet och kan inte komma på varför det ligger ett litet sött brev med avsändare där, mitt bland allt fröpåsar. Jag kan såklart inte motstå det utan öppnar det och där ligger en liten påse med….. Lokförare Bergfälts jättekärt. Nu blev ni allt nyfikna, fattar jag det! Googla då på ”på spaning efter jätteärten!” Jag funderade såklart hur dessa frön kom till mig och då kom jag på att jag en sen natt någon gång under 2020 snurrade runt på fb-, i en trädgårdsgrupp såklart, och där sålde någon vänligt själ dessa eftertraktade fröer och klick så hade jag beställt dem men eftersom att det inte var säsong måste jag ha lagt undan dem i röran och helt enkelt totalt glömt bort det.

Här ser ni den, i malinmittimyllans mått otroligt organiserad, fina lådan fylld med sorterade fröpåsar.

Hydroponisk odling, dagens utmaning!

Idag när jag vaknade visste jag att nu är det dags för lite odling! Efter några veckor av odlingsvila så kändes det både rätt och inspirerande att börja om igen. I en låda hade jag lite prylar för hydroponisk odling och jag har ju investerat i bra belysning så varför vänta?
Fram med den ”hydroponiska” lådan från Ikea och fram med gubben i huset så fick han göra en insats med borren. Se filmen om ni undrar hur det gick. Om några veckor ser jag hur både sallad, basilika och oregano dinglar över kanterna och vi kämpar med att hinna äta allt😁

Drömmen om lite plocksallad

I slutet av augusti satte jag, som en del säkert redan vet, två sorters salladsfröer, plocksallad och vintersallad, med förhoppning om att kunna skörda i november. Tid för att sköta om omplantering fanns inte riktigt utan allt blev förskjutet. Men ingen fara med det, odling får ske då tid och lust infinner sig hos Malinmittimyllan. I början av oktober kom så de små pluggarna tillslut i större kruka följt av en sista utplantering i växthuset i den lilla odlingstunneln två veckor senare. Och för en vecka sedan satt jag dit två vanliga lampor, efter tips från någon vänlig själ här på fb och vet ni vad, vips tror jag att jag nog kommer skörda lite sallad innan november övergått till december. Ljuset har hjälpt de små plantorna, så nu är de både grönare och kraftigare., hurra!

Odling är som golf

Vilken tur att snön och minusgraderna försvann och att jag dessutom är hemma. För då kan jag planterar vitlök. Vitlök kan man nästan inte få för mycket av men tyvärr har jag aldrig, aldrig någonsin lyckats med odling av denna lilla kryddelikatess. Men skam den som ger sig, odling är ju som golf, varje år/hål bjuder på en ny chans.

Nu har persikoträdet och olivträdet gått i ide.

Idag har jag med mild hand hjälpt mina två kära träd till vintervila. Trots att jag bor i zon 5 så hoppas jag att täckväv och halm skapar förutsättningar för att överleva upp till 30 minusgrader. Jag inser i skrivandets stund att chansen är liten, men hoppet är det sista som lämnar mig.
Hur har jag gjort då, undrar ni säkert. Det finns dokumenterat i bilderna nedan.


Och årets tomat är….

Håll i hatten!
Härmed utnämner jag denna tomat till Årets tomat hos malinmittimyllan. Fröerna är tagna ur en köpetomat från Ica. Därav namnet Ica-tomaten, såklart.
Juryns motivering: en fast och stor tomat med med mycket tomatköttet. Smaken är excellent, både syrlig, krispig och med en lätt sötma. Den har mycket bra hållbarhet där motståndet mot ohyra och mögel är extraordinärt, dessutom lossnar inte tomaterna utan sitter på stjälken tills den blir plockad vilket minskar risken för mögel! Utseendet är inte utmärkande utan här har vi en liten doldis alltså.
Slutligen kan jag tipsa om att denna tomat gifter sig utmärkt till såväl en fet rinnig mozzarella som en redig surströmmingsmacka.

Äntligen lite paprika!

Bland ruttna grenar, iskall jord och mögliga blad början äntligen paprikorna mogna och få färg! Nästa år ska jag sätta fröerna riktigt tidigt.
Eller, just det, i år fick jag ju löss på absolut hela odlingen och kastade alla plantor vredesmod och satte om allt. Med tanke på det så blev jag helt plötsligt ganska glad och nöjd!

1 2 10
UnderbaraClara

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Sara Bäckmo

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Tantfrö

En växande känsla av självaktning

Frö(ken) Malin odlar hellre än bra

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

<span>%d</span> bloggare gillar detta: