Författararkiv för malinanderssonlundberg

Om malinanderssonlundberg

Hej på er! Jag är en smågalen 48-årig mångsysslare. Och vad kan ni vilja veta då? Som svensk vill man såklart veta yrket- speciallärare i grundskolan. Det är ett superbra jobb som ger mig en vettig inkomst att slösa på resor, trädgård, hönor och allt som gör livet värt att leva! Men utan min familj och mina otroligt livsglädjande intressen eller snarare passioner så skulle jag bara vara en lite lort. Nåväl, familjen- den består av en tålmodig och lugn man vid namn Leif, det är han som fixar allt jag kommer på som kräver styrka, eftertanke och maskinkunskaper, han är även den som stoppar mig när jag går helt ”bananas”. Mina barn, två till antal, de är numera helvuxna och förståndiga, de jobbar och går på universitet. Båda har var sin käresta som Kompletterar helheten, som bonus har vi en helggosse, som även han vid det här laget hunnit bli vuxen och studerar till byggare på gymnasiet. Nu kommer vi till passionerna, växthusen - som ska flyttas i höst (eller till våren säger min man) odling hela året runt, höns och vaktlar- de är så himla roliga, varje individ är en personlighet och så serverar de oss underbara ägg, resorna är en fröjd hela vägen, från planeringen till att man tittar på bilderna efter ett par år. När man har odling och växthus som passion så följer det för mig naturligt att ha ett stort intresse i mat och bak gärna en mix av supernyttig grönsaksbiffar med hummus till en gräddig marängtårta med hackad daim och jordgubbar. Jag bor i Norrland närmare bestämt i underbara Vallen, en liten by 3,5 mil söder om Skellefteå och här vill jag stanna trots att det är zon 5!

Nu blir det hönsflytt oavsett vad ni tycker!

Tänk att jag varje år överraskas av att det kommer snö, jag borde ha lärt mig att det kommer vit nederbörd varje år där jag bor! Idag fick jag pulsa från hönornas sommarbörning in till ladugården och deras vinterbostad med2-3 höns i taget som bitvis protesterade högljutt eller såg otroligt kränkta ut. Helt klart skull hönorna välja frusna kammar och minskad äggproduktion för att få stanna ute i det fria om de skulle få bestämma. Men här är det faktiskt jag som bestämmer, så det så! Mr Cheese och Lilla Gubben tyckte det var så förnedrande att bäras in så borrade in deras huvuden i varandras fjäderdräkt. Övriga djur teg, led och efter ett tag medgav att det var helt ok med torrt foder, ofruset vatten och en pinnen eller tre att sitta på utan att blåsa bort.

Jag upptäckte tyvärr en höna som jag hade missat vid saneringen av fotkvalster. Det ledde till en snabb åtgärd i form av ett tjockt lager tjärsalva.Jag bjuder på bilder på detta och hoppas att jag om några veckor kan visa upp två friska hönsfötter!

Vitlöken i jord, check!

Vitlöksskörden blev fin i år. De två största vitlökarna har jag använt som ämnen att odla nya vitlökar till nästa år. Dessutom hittade jag två vitlökar i jorden då jag grävde runt så dessa klyftor fick också åka ner. Totalt blev det 25-30 klyftor, lagomt till vårat hushåll. Tyvärr, eller som vanligt kanske jag ska skriva, så har jag ingen koll på vilka sorters vitlökar det är. Men det syns både på form och storlek att det är två olika sorter. Nu hoppas jag på en lyckad odling även nästa år.

Tuppslakt i oktober

Tuppen Billy

Verkligheten med höns och kycklingar är den att man måste slakta tuppar annars blir det inte bra. Av 10 kycklingar kan det, om man har otur, bli 10 tuppar. För mig i år har fördelningen varit något bättre. Av mina 20 kycklingar har jag, än så länge, slaktat 6 tuppar. Fortfarande är jag osäker på tre fågeldjur, jag hoppas innerligt att det är hönor! Jag tröstar mig med att dessa tuppar har fått leva i total frihet under hela deras liv. De har kunnat picka mask, sitta på pinne, fajtas med sina kycklingsyskon och sova med sin flock och mitt i ett skutt så nackas de, ingen stress och ingen frakt till ett slakteri. Dessutom är de magisk goda, det smaka lycklig tupp!

Oktoberskörd, pust!

Så motigt och samtidig otroligt tillfredställande att rensa och skörda det sista i växthusen. Jag tillhör den typen som helst skulle vilja lämna växthusen någon gång i slutet av september för att ta tag i allt i vår. Men av erfarenhet vet jag att jag kommer vara så tacksam för allt jobb som görs nu. Idag blev resultatet en stor korg överfull med tomater, paprikor och physalis. Dessutom mötte jag den största daggmask jag någonsin sett krälande mellan tomatplantorna.

4 liter Laxoban- here I come!

I morgon får ni hålla tummarna för att farbror magdoktor ger mig betyget frisk med en hel mage! Just nu kämpar jag med den mycket obehagliga drycken Laxoban. Fyra liter sprutt i bang bang ska jag inta, just nu har jag intagit tre av dessa litrarmed efterföljande rejäla utgifter. Morgonen bjuder på först en djupdykning genom mun och hals för att kontrollera magen, det kallas visst gastroskopi (jag har genomlidit detta förut så jag vet vad som väntar). Efter det ska den tjocka av tarmar kontrolleras så att alla sår från vårens bravader har läkt, detta kallas koloskopi och även detta har jag provat på tidigare, inte mysigt. Men trots allt så är jag tacksam för denna kontroll och hoppas bara att magdoktorn meddelar att vi gör slut nu och aldrig mer ska träffas- i den bästa av världar. Kram på er alla.

Vintertomater, hoppas det fungerar!

För första gången provar jag förvara mina vintertomater i källaren. Det är det lite kallare och mörkare där vilket torde vara fördelaktigt. Tanken är att äta dessa efter att alla andra tomater är slut, typ någon gång i november-december i den bästa av världar. Jag rensar så sakteliga i växthusen på mögliga växtdelar och förbereder för vinterodlingen som startar i november, kanske. De tomater, paprikor physalis och chilis som inte börjar vara dåliga får hänga kvar på plantorna, övriga får komma in och ätas upp. Det härliga med odling är att varje år erbjuder massor med nya möjligheter och även chansen att göra om och göra ”kanske” rätt.

Heta habanero!

Fotvård på det äldre gardet

Fotskabb betyder fotbad och fotvård! Fotbad i ljummet vatten med såpa och olja. Detta sker i kaninburen där de får stå i tio minuter, förhoppningsvis kvävs kvalstren redan där. Sedan följer en ordentlig rengöring och insmörjning och sedan är de redo för världen igen. Fotskabb drabbar oftast äldre hönsdjur som får gå fritt. Jag har ju även pensionärsboende för höns så därav denna fotskabb. Det är småfåglar sprider parasiter. Det är alltså bara att välja om hönsen ska få gå fritt med inkluderande fotvård eller vara i ladugården året runt. Valt är så enkelt för mig.

Vi ses igen Caminon

Idag avslutar jag detta äventyr i Leon och börjar stora hemresan efter 15 dagars vandrande. Det har varit en upplevelse utöver det vanliga såklart. Jag åkte med tanken att det kan bli hur som helst, antingen går jag en vecka och känner mig nöjd eller så blir det kanske fyra veckor, endast framtiden visste hur det skulle gå. Svaret blev någonstans däremellan och det blev helt perfekt.

Igår gick vi endast 15 km vilket kändes utmärkt då jag både ville se Leon och hinna boka bussbiljett till Madrid. Sträckan in till Leon skulle man inte hylla i en sång. Vi gick mycket utmed stora vägar och hade bitvis tråkig utsikt i form av industrier. Men väl i Leon fick vi uppleva motsatsen, se bara! Hit vill jag igen! Ja just det ja, det ska jag ju, jag ska ju cykla sista biten från Leon till Santiago de Compostela.

1 2 34
UnderbaraClara

odlar, baka, reser, tränar och myser med hönsen

Sara Bäckmo

odlar, baka, reser, tränar och myser med hönsen

Tantfrö

En växande känsla av självaktning

Frö(ken) Malin odlar hellre än bra

odlar, baka, reser, tränar och myser med hönsen

%d bloggare gillar detta: