Författararkiv för malinanderssonlundberg

Om malinanderssonlundberg

Hej på er! Jag är en smågalen 48-årig mångsysslare. Och vad kan ni vilja veta då? Som svensk vill man såklart veta yrket- speciallärare i grundskolan. Det är ett superbra jobb som ger mig en vettig inkomst att slösa på resor, trädgård, hönor och allt som gör livet värt att leva! Men utan min familj och mina otroligt livsglädjande intressen eller snarare passioner så skulle jag bara vara en lite lort. Nåväl, familjen- den består av en tålmodig och lugn man vid namn Leif, det är han som fixar allt jag kommer på som kräver styrka, eftertanke och maskinkunskaper, han är även den som stoppar mig när jag går helt ”bananas”. Mina barn, två till antal, de är numera helvuxna och förståndiga, de jobbar och går på universitet. Båda har var sin käresta som Kompletterar helheten, som bonus har vi en helggosse, som även han vid det här laget hunnit bli vuxen och studerar till byggare på gymnasiet. Nu kommer vi till passionerna, växthusen - som ska flyttas i höst (eller till våren säger min man) odling hela året runt, höns och vaktlar- de är så himla roliga, varje individ är en personlighet och så serverar de oss underbara ägg, resorna är en fröjd hela vägen, från planeringen till att man tittar på bilderna efter ett par år. När man har odling och växthus som passion så följer det för mig naturligt att ha ett stort intresse i mat och bak gärna en mix av supernyttig grönsaksbiffar med hummus till en gräddig marängtårta med hackad daim och jordgubbar. Jag bor i Norrland närmare bestämt i underbara Vallen, en liten by 3,5 mil söder om Skellefteå och här vill jag stanna trots att det är zon 5!

Dags för filbyte, kan du ta ett skutt och äger ett par gympadojor så är det bara att hänga på!

Jaha, inget gym under överskådlig tid, stackars mig – inte ett dugg! Kan jag (VI) inte gymma så måste jag -(VI) byta fil och tänka om och varför inte springa en mile, obs inte en mil – stor skillnad, varje dag i ett år. Hur i hela friden tänker jag här? Jo ödet är ibland roligt, jag läste i samband med att jag gjorde slut med gymmet (vi tar en paus i förhållandet) om, tror det var på facebook såklart, att under ett år springa/jogga/luffsa 1 mile, dvs 1,6 km, varje dag. Det kallas att runstreaka och är en helt enorm rörelse som finns över hela världen som jag helt hade missat i 50 år! Den rörelsen vill jag såklart vara med i. I alla fall under ett år. Villkoren är superenkla, byt om gå ut eller ställ dig på ett löpband och rör dig på ett sätt som du betraktar som att jogga under 1,6 km varje dag under ett år eller längre om du vill. Ingen finns som krav, helt underbart. Mät en sträcka som är 800 meter och vänd när du kommit dit eller spring 1,6 km och gå tillbaka, ja gör som du vill helt enkelt. Jag började för en vecka sedan idag när jag gjorde en u-sväng på parkeringen på gymmet i Bureå, de sa på P1 att Malin Andersson Lundberg inte ska gå in på gymmet om hon har någon skam i kroppen. Jag hade vett och i skallen och vände bilen och for hem, snörde (norrländska och betyder att man knyter på sig skorna) på mig gympadojorna och gav mig ut i mörkret. Det är nu en vecka sedan och idag firade jag en vecka som runstreakare. Jag ser fram emot att runstreaka på olika ställen under det kommande året.
Sveriges rekordhållare på att runstreaka heter Ellen Westfelt och har runstreakat sedan mitten av 2013 – ja ni läste rätt! Blir ni nyfikna så kan ni googla på paceonearth.se.
Hur jag ska dokumentera detta vet jag inte än men några inlägg blir det nog.

Kära kommun tänd gatlysena annars kollapsar Sverige,

I min kommun har man valt att släcka delar av gatlysena på landsbygden så att människor som vill ta sig en joggingsväng eller promenad efter jobbet får göra det i mörker utmed en kolsvarta grusvägar.
Men varför då kanske någon undrar. Orsaken är visst pengar?
Men hallå, jag hade ingen aning om att gatlysen på landet är så mycket dyrare än i stan, för visst måste det vara orsaken till detta mörker, om inte så bor jag i en diskriminerande kommun och det kan väl inte vara möjligt, eller?
När så tankarna kring detta börjat fladdrar runt i huvudet så kan jag inte låta bli att fundera,
Är belysning över en ÖDE idrottsplats eller elljusspår billigare-viktigare än gatlysen utmed en grusväg på landet några timmar på kvällen och morgonen.
Och visst är det så att pannlampor även går att användas i ett kolsvart elljusspår eller på en idrottsanläggning likväl som utmed en mörk grusväg på landet?
Jag vet att vi bor i ett fritt land och det visst är möjligt för mig att flytta till ett elljusspår närhelst jag vill men…
Nu skenar tankarna vidare, häng med! Hur skulle det då bli om bönderna i byn blir kvar helt själva för att alla människor flyttar till ett upplyst elljusspår, inte bra! Och tänk då vidare om bönderna blir så ensamma och ledsna att de avvecklar allt jordbruk och även de flyttar till ett upplyst elljusspår, vad händer då?
Jo det ska jag berätta, då får vi dricka mjölk från utomlands med penicillin i vilket leder till fler resistenta bakterier och så måste vi äta ägg med salmonella som gör att vi måste sjukskriva oss för vi kan inte lämna toaletten och vad händer då, jo Sveriges ekonomi kollapsar! Svårare är det inte.

Så tänd ljusen snarast så blir allt bra igen!

Ps, nu i coronatider då man inte kan träna i ett upplyst gym så finns här ytterligare en orsak till att tända alla ljus!

Hoppla det blev visst några små onsdagsmuffins

Helt plötsligt blev jag sugen på lite fika. En onsdagskväll, big no no! Men vet ni vad, då gjorde jag en liten sats utan vare sig tillsatt socker eller sötningsmedel och sitter nu med en kopp kaffe och två muffins.
Nu blir ni säkert nyfikna på receptet, och det finner ni på denna blogg under bakrecept och vidare till gofika, där hittar ni ett recept på cupcakes, tjoho! Idag struntade jag i glasyren och tryckte bara dit en cashewnöt istället.

Minimuffins, utan tillsatt socker, gluten och mjölk.

Drömmen om lite plocksallad

I slutet av augusti satte jag, som en del säkert redan vet, två sorters salladsfröer, plocksallad och vintersallad, med förhoppning om att kunna skörda i november. Tid för att sköta om omplantering fanns inte riktigt utan allt blev förskjutet. Men ingen fara med det, odling får ske då tid och lust infinner sig hos Malinmittimyllan. I början av oktober kom så de små pluggarna tillslut i större kruka följt av en sista utplantering i växthuset i den lilla odlingstunneln två veckor senare. Och för en vecka sedan satt jag dit två vanliga lampor, efter tips från någon vänlig själ här på fb och vet ni vad, vips tror jag att jag nog kommer skörda lite sallad innan november övergått till december. Ljuset har hjälpt de små plantorna, så nu är de både grönare och kraftigare., hurra!

Odling är som golf

Vilken tur att snön och minusgraderna försvann och att jag dessutom är hemma. För då kan jag planterar vitlök. Vitlök kan man nästan inte få för mycket av men tyvärr har jag aldrig, aldrig någonsin lyckats med odling av denna lilla kryddelikatess. Men skam den som ger sig, odling är ju som golf, varje år/hål bjuder på en ny chans.

50 bast idag (tycker det låter tufft med bast)

Idag är det min dag!
Den började 07.00 (nu är klockan 09.00) med kras, Leffe krossade ett champagneglas när han fixade frukosten. Sedan hällde jag upp av de underbara dropparna och petar såklart omkull glaset, det är inte ok. Efter det avnjöt jag resten av champagnen, hemägg och en rostad fralla med för mycket smör och ännu mer för mycket marmelad- underbart!
Nu bär det av till Umeå för shopping och god lunch om inte snön får oss att vända i Lövånger. Om det blir fallet kommer jag hantera det med ett lugn som anstår en 50-åring…gahhh-får inte hända!

Nu har persikoträdet och olivträdet gått i ide.

Idag har jag med mild hand hjälpt mina två kära träd till vintervila. Trots att jag bor i zon 5 så hoppas jag att täckväv och halm skapar förutsättningar för att överleva upp till 30 minusgrader. Jag inser i skrivandets stund att chansen är liten, men hoppet är det sista som lämnar mig.
Hur har jag gjort då, undrar ni säkert. Det finns dokumenterat i bilderna nedan.


Och årets tomat är….

Håll i hatten!
Härmed utnämner jag denna tomat till Årets tomat hos malinmittimyllan. Fröerna är tagna ur en köpetomat från Ica. Därav namnet Ica-tomaten, såklart.
Juryns motivering: en fast och stor tomat med med mycket tomatköttet. Smaken är excellent, både syrlig, krispig och med en lätt sötma. Den har mycket bra hållbarhet där motståndet mot ohyra och mögel är extraordinärt, dessutom lossnar inte tomaterna utan sitter på stjälken tills den blir plockad vilket minskar risken för mögel! Utseendet är inte utmärkande utan här har vi en liten doldis alltså.
Slutligen kan jag tipsa om att denna tomat gifter sig utmärkt till såväl en fet rinnig mozzarella som en redig surströmmingsmacka.

1 2 28
UnderbaraClara

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Sara Bäckmo

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Tantfrö

En växande känsla av självaktning

Frö(ken) Malin odlar hellre än bra

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

%d bloggare gillar detta: