Författararkiv för malinanderssonlundberg

Om malinanderssonlundberg

Hej på er! Jag är en smågalen 48-årig mångsysslare. Och vad kan ni vilja veta då? Som svensk vill man såklart veta yrket- speciallärare i grundskolan. Det är ett superbra jobb som ger mig en vettig inkomst att slösa på resor, trädgård, hönor och allt som gör livet värt att leva! Men utan min familj och mina otroligt livsglädjande intressen eller snarare passioner så skulle jag bara vara en lite lort. Nåväl, familjen- den består av en tålmodig och lugn man vid namn Leif, det är han som fixar allt jag kommer på som kräver styrka, eftertanke och maskinkunskaper, han är även den som stoppar mig när jag går helt ”bananas”. Mina barn, två till antal, de är numera helvuxna och förståndiga, de jobbar och går på universitet. Båda har var sin käresta som Kompletterar helheten, som bonus har vi en helggosse, som även han vid det här laget hunnit bli vuxen och studerar till byggare på gymnasiet. Nu kommer vi till passionerna, växthusen - som ska flyttas i höst (eller till våren säger min man) odling hela året runt, höns och vaktlar- de är så himla roliga, varje individ är en personlighet och så serverar de oss underbara ägg, resorna är en fröjd hela vägen, från planeringen till att man tittar på bilderna efter ett par år. När man har odling och växthus som passion så följer det för mig naturligt att ha ett stort intresse i mat och bak gärna en mix av supernyttig grönsaksbiffar med hummus till en gräddig marängtårta med hackad daim och jordgubbar. Jag bor i Norrland närmare bestämt i underbara Vallen, en liten by 3,5 mil söder om Skellefteå och här vill jag stanna trots att det är zon 5!

Du kommer tappa 14 kg på en månad, varför då, jag vill inte vara en mutation

Dagligen poppar det upp erbjudanden (pluralis) om bantningsmedel på min Mail och jag undra helt ärligt, varför då? Jag är en kvinna i mina bästa år (mina bästa år är förresten alla år jag lever), jag är varken tjock eller smal, kort eller lång, korkad eller klok, vacker eller anskrämlig, rolig eller tråkig, skarpögd eller blind, jo förresten utan mina glasögon tillhör jag skaran med folk som har en synnedsättning. Nåväl i min matematiska värld så går dessa delar, som gör att jag är jag, såklart att räkna på och resultatet efter mina noggranna beräkningar är att jag är helt enkelt absolut lagom. Min längd, vikt, utseende och allt annat som gör mig till den jag är passar mig alldeles utmärkt och så kommer det förbli om jag får bestämma, vilket jag naturligtvis kommer göra. Men, tänker ni säkert, vad blir då det matematiska resultatet om om jag vore en kvinna med synnedsättning som var smal, korkad, rolig och ful, eller varför inte en skarpögd, kort, vacker, tråkig och tjock kvinna? Jag förstår att ni funderar både hit och dit och likt mig gör massor med beräkningar men lugn, jag har svaret. Det ligger nämligen till som så att alla människor är precis lagom om dom själva tycker det. Ju större variation bland människor desto fler passar in i begreppet lagom. De människor jag skriver om är absolut inte inte perfekta för håll med mig om att det perfekta mer kan liknas vid en synnerligen otroligt sällsynt defekt eller mutation så ovanligt som det perfekta är. Och, hörni, vem vill liknas vid en mutation kan man ju alltid fråga sig. Denna lilla text blir helt enkelt en hyllning till alla operfekta men lagoma människor i världen. På bilderna ser ni hur det blir när man anser att en stor variation av lagom får råda, förvisso i hönshuset men va då!

Börjar om från början börja om från nytt

Precis så är det hos mig just nu! All odling åker i bokashin. Se på bilderna så förstår ni varför, jag har fått blomockupanter på allt, stort som smått! Men jag får skylla mig själv som bara tänkte på VASALOPPET och helt missat den dagliga omsorg som jag alltid brukar lägga på min odling. Efter Vasan ska det bli ändring, då ska här pysslas, planteras och pratas med allt som växer i mitt hus. Det blir tider de.

Fem mil är långt, jättelångt.

Och jag vet att nio mil är mycket längre…Oj oj, nu har jag åkt mitt längsta någonsin och känner mig mör men nöjd. En snäll och vasaloppsrutinerad kollega informerade mig väldigt om att det gör ont att åka Vasaloppet och att det bara att gilla, smärtorna kommer och går och så är det.
Härmed kan jag intyga att han talar sant. Först påkallade mitt mitt högra knä min uppmärksamhet, sedan ville rumpan tala om att den minsann också kan kännas ordentligt, efter det vandrade smärtorna det vidare upp i skuldrorna för att vips ramla ner till baksidan av mitt vänstra lår. Runt, runt gick det och jag bara accepterade det, märkligt va! Detta fenomen började efter drygt två mil och jag gissar att det skulle fortsatt Till tidens slut än om jag inte tillslut slutade harva mig fram på två plankor.
Ha en underbart god lördag alla människor, snart ska jag inta anka med grönpepparsås och ett alkoholfritt bubbel. By the way, från nyåret tills jag åkt Vasaloppet är det bara procentfritt i glaset som gäller för mig. Jag vill absolut inte förstöra den träning jag nu kämpar med, jag behöver varje muskel så oförstörd som det bara går.
På bilden ser ni mig fem minuter efter att jag avklarat mina fem mil på ganska precis fem timmar🤪

Älskade utedass

Vad är väl ett skidspår utan utedass? För mig är detta lilla hus en härlig hägring som kan påverka hela dagens skidtur.

Va då utedass, varför då, tänker säkert delar av läsarskaran och här kommer förklaringen: Jag tillhör skaran av folk som måste kissa ofta och framförallt trycker det på då det är besvärligt, av någon anledning, och det är inte jättekul att göra det i en snödriva till alla skidåkares och andra smådjurs beskådande. Av den anledningen älskar jag synen av ett litet utedass bredvid skidspåret. Däremot är jag en ganska obrydd och okräsen människa, jag slår glatt ner rumpan på allt som liknar en ring och som har fyra väggar och en dörr runt sig. Jag uppskattar såklart om det inte finns färgspår på ringen efter föregående besökare. Men va då, jag torkar rent, slår ner rumpan och slappnar av, härligt. Jag kommer inte dö av det och efter besöket är det bara å åk, tvätta mig kan jag göra när jag kommer hem om jag inte har en liten savett i väska vilket inte är ovanligt.

1 2 29
UnderbaraClara

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Sara Bäckmo

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Tantfrö

En växande känsla av självaktning

Frö(ken) Malin odlar hellre än bra

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

%d bloggare gillar detta: