Okategoriserade

Dags för filbyte, kan du ta ett skutt och äger ett par gympadojor så är det bara att hänga på!

Jaha, inget gym under överskådlig tid, stackars mig – inte ett dugg! Kan jag (VI) inte gymma så måste jag -(VI) byta fil och tänka om och varför inte springa en mile, obs inte en mil – stor skillnad, varje dag i ett år. Hur i hela friden tänker jag här? Jo ödet är ibland roligt, jag läste i samband med att jag gjorde slut med gymmet (vi tar en paus i förhållandet) om, tror det var på facebook såklart, att under ett år springa/jogga/luffsa 1 mile, dvs 1,6 km, varje dag. Det kallas att runstreaka och är en helt enorm rörelse som finns över hela världen som jag helt hade missat i 50 år! Den rörelsen vill jag såklart vara med i. I alla fall under ett år. Villkoren är superenkla, byt om gå ut eller ställ dig på ett löpband och rör dig på ett sätt som du betraktar som att jogga under 1,6 km varje dag under ett år eller längre om du vill. Ingen finns som krav, helt underbart. Mät en sträcka som är 800 meter och vänd när du kommit dit eller spring 1,6 km och gå tillbaka, ja gör som du vill helt enkelt. Jag började för en vecka sedan idag när jag gjorde en u-sväng på parkeringen på gymmet i Bureå, de sa på P1 att Malin Andersson Lundberg inte ska gå in på gymmet om hon har någon skam i kroppen. Jag hade vett och i skallen och vände bilen och for hem, snörde (norrländska och betyder att man knyter på sig skorna) på mig gympadojorna och gav mig ut i mörkret. Det är nu en vecka sedan och idag firade jag en vecka som runstreakare. Jag ser fram emot att runstreaka på olika ställen under det kommande året.
Sveriges rekordhållare på att runstreaka heter Ellen Westfelt och har runstreakat sedan mitten av 2013 – ja ni läste rätt! Blir ni nyfikna så kan ni googla på paceonearth.se.
Hur jag ska dokumentera detta vet jag inte än men några inlägg blir det nog.

Kära kommun tänd gatlysena annars kollapsar Sverige,

I min kommun har man valt att släcka delar av gatlysena på landsbygden så att människor som vill ta sig en joggingsväng eller promenad efter jobbet får göra det i mörker utmed en kolsvarta grusvägar.
Men varför då kanske någon undrar. Orsaken är visst pengar?
Men hallå, jag hade ingen aning om att gatlysen på landet är så mycket dyrare än i stan, för visst måste det vara orsaken till detta mörker, om inte så bor jag i en diskriminerande kommun och det kan väl inte vara möjligt, eller?
När så tankarna kring detta börjat fladdrar runt i huvudet så kan jag inte låta bli att fundera,
Är belysning över en ÖDE idrottsplats eller elljusspår billigare-viktigare än gatlysen utmed en grusväg på landet några timmar på kvällen och morgonen.
Och visst är det så att pannlampor även går att användas i ett kolsvart elljusspår eller på en idrottsanläggning likväl som utmed en mörk grusväg på landet?
Jag vet att vi bor i ett fritt land och det visst är möjligt för mig att flytta till ett elljusspår närhelst jag vill men…
Nu skenar tankarna vidare, häng med! Hur skulle det då bli om bönderna i byn blir kvar helt själva för att alla människor flyttar till ett upplyst elljusspår, inte bra! Och tänk då vidare om bönderna blir så ensamma och ledsna att de avvecklar allt jordbruk och även de flyttar till ett upplyst elljusspår, vad händer då?
Jo det ska jag berätta, då får vi dricka mjölk från utomlands med penicillin i vilket leder till fler resistenta bakterier och så måste vi äta ägg med salmonella som gör att vi måste sjukskriva oss för vi kan inte lämna toaletten och vad händer då, jo Sveriges ekonomi kollapsar! Svårare är det inte.

Så tänd ljusen snarast så blir allt bra igen!

Ps, nu i coronatider då man inte kan träna i ett upplyst gym så finns här ytterligare en orsak till att tända alla ljus!

Odling är som golf

Vilken tur att snön och minusgraderna försvann och att jag dessutom är hemma. För då kan jag planterar vitlök. Vitlök kan man nästan inte få för mycket av men tyvärr har jag aldrig, aldrig någonsin lyckats med odling av denna lilla kryddelikatess. Men skam den som ger sig, odling är ju som golf, varje år/hål bjuder på en ny chans.

50 bast idag (tycker det låter tufft med bast)

Idag är det min dag!
Den började 07.00 (nu är klockan 09.00) med kras, Leffe krossade ett champagneglas när han fixade frukosten. Sedan hällde jag upp av de underbara dropparna och petar såklart omkull glaset, det är inte ok. Efter det avnjöt jag resten av champagnen, hemägg och en rostad fralla med för mycket smör och ännu mer för mycket marmelad- underbart!
Nu bär det av till Umeå för shopping och god lunch om inte snön får oss att vända i Lövånger. Om det blir fallet kommer jag hantera det med ett lugn som anstår en 50-åring…gahhh-får inte hända!

Vegandag 11

Fredag = party!
Fredagens partymat har bestått i quorn-biff, (Leffe åt älgkalvfile, bara som info) potatiskroketter, senapssås och massor av egna små tomater. Till efterrätt en vegansk sockerfri hallonglass med mango = underbar, den ska jag göra om!!. Recept= hittepå,med banan, kokosmjölk, dadlar och hallon. Jag lägger ut receptet på bloggen i helgen, ni måste bara prova. Efter maten fortsatte fredagspartyt med fötterna på rumsbordet och en bra deckare. Ha en härlig helg alla!

Vegandag nio


Idag utmanade jag mig och gjorde en vegansk pizza. Den hade varit så delikat, nu var den helt ok, om det inte varit för tre små detaljer, ett att jag brände den, två jag skulle varit lite mer försiktig med den veganska osten och tre jag skulle ha skippat blomkålen. Blomkål ska stuvas, dipas eller kokas, punkt. Hur gjorde jag då? Jag köpte ett pizzakit och fyllde den med oliver, grillad paprika, champinjoner, kronärtskockor och tyvärr blomkål, det behöver ni som sagt inte prova,
Mina frukostar och mellanmål består som alltid av smörgås med något på och yoghurt med något i.
Dagarna rusar som sagt bara iväg och jag följer glatt med. Just nu njuter jag av att en två dagar lång huvudvärk håller på att försvinna. Men det har krävt både piller och en spruta. Jag har nämligen Hortons migrän vilket inte är kul om man ska uttrycka sig enkelt.
Känner jag någon skillnad rent hälsomässigt av drygt en vecka som sockerfri vegan? Svar, tveksamt. Eventuellt känner jag mig lite bättre på morgonen och har lite mindre ont i fötterna men å andra sidan så är jag otroligt trött och äter kontinuerligt diklofenak och Alvedon, men kanske lite mindre. Ja framtiden får utvisa. Vi ses i morgon eller nästa dag.

Vegandag fyra

Idag kom utmaningen, det kände jag redan i morse, -det är fredag, =fredagsmys, =godis från hemmakväll. Hur ska det här gå?
Svaret är enkelt, det måste gå, annars är jag bara en liten lort, som Jonathan sa i Bröderna Lejonhjärta. Vad är väl en månad utan vitt socker men med härlig bra mat. Här gäller det att jag ser utanför min egen gnälliga nästipp och inser att jag faktiskt valt detta själv, både som utmaning men även för att se om det har betydelse rent hälsomässigt. Jäkligt spännande faktiskt!
En extra utmaning i min veganmånad är att vi nu bygger om hela köket och har kökssaker över hela huset vilket, som ni säkert förstår, innebär lite begränsningar vad gäller matlagning. Vi har bland annat spisen i källaren, ja ni fattar. Av den anledningen står oftast enkel, snabb och lättlagad mat på menyn.
Dagens mat:
frulle: surdegsbröd med gurka och veganost, kändes lite märkligt att äta ost som inte baserades på mjölk men den var absolut helt ok, till det såklart kaffe
fm/lunch havreyoghurt med banan
lunch, missade visst den
em, macka igen med ost och gurka
Ikväll blev det falafel med pitabröd. Till det en massa grönsaker, pommes, vegansk kebabsås och riven veganost. Jag säger bara, mums!

Hur mår jag då? Jag vaknade med huvudvärk igen, tog en sumatriptan och det fungerade efter två timmar. Influensakänsla i kroppen på fm, som en pirrande värk i hela kroppen. Tog diklofenak och Alvedon då blev det bättre, detta har upprepats nu på kvällen. Jag har otroligt ont i fötterna då jag vaknar på morgonen och staplar fram de första minuterna, tack och lov blir det fort bättre. Redan efter 5-10 minuter känns det ok.

Med rätt inställning och många dadlar ska det gå!

Här ”ser” ni en blivande sockerfri vegan! Ni läste rätt, jag tänker prova den nya livsstilen under september månad. Jag som absolut älskar socker och mejeriprodukter. Och varför då undrar ni säkert, eller kanske inte men jag tänker berätta det ändå.
Bakvänt så börjar jag med att berätta att det inte är för att jag inte kan tänka mig äta något som har ett pumpande hjärta, det kan jag absolut göra bara jag vet var köttet i fråga kommer från, vanligtvis ekologiskt, närproducerat eller vilt.
Orsaken är den att jag under en längre tid har funderat över sambandet mellan mat och värk i kroppen. För sanningen, och man ska alltid tala sanning, är den att jag har just det, värk, och har haft det i snart 30 år. Det lilla monstret, för vi är inte vänner, finns både här och där i min kropp. Monstret ger sig till känna i nacken, fingrarna, fötterna, tårna, ryggen, knäna jag ser att listan blir tråkigt lång så nu räcker det. Hitintills har jag hanterat det med ignorans, motion och allt för mycket värktabletter.
I vintras då jag var på rutinbesök på reumatologen så förslog hon, min läkare, att jag skulle få träffa ett reumateam! Va, jag? aldrig i livet, varför då, ge mig bara en vettig värktablett så blir jag nöjd. Läkaren i fråga sa inget mer just då men förra veckan damp det ner ett brev i brevlådan där det stod att jag var välkommen på en heldag med just reumateamet. Hon hade alltså helt struntat i mitt ointresse för en festlig heldag med bland annat kurator, fysioterapeut och arbetsterapeut.
Jag vet när jag är besegrad och när jag möter folk som vet bättre än jag så nästa onsdag kommer jag, likt en plikttrogen men ovillig elev, vara på plats klockan 09.00 på reumatologmottagningen. I sammanhanget måste jag naturligtvis erkänna att jag innerst inne är djupt tacksam för den sjukvård som jag erbjuds och att jag har förmånen att bo i det fantastiska landet Sverige. Problemet är bara att jag inte riktigt är redo för detta mentalt ännu. Här fattar jag att ingen skulle skriva, tjohej, nu är jag är redo för ett liv med lite värk, såklart.
Tillbaks till veganismen, jag har alltså tänkt på kosten under lång tid och har under året funderat på att skippa rött kött, för det har jag hört ska vara bra om man har värk. Och då passar det ju utmärkt att Kajsa, min dotter, för ett par veckor sedan frågade mig och min vän Tessan om vi inte vill hänga på hennes september-tradition, att äta veganskt och inte nog med det, hör här, man ska även skippa socker och shopping! What!? Och vad tror ni vi svarade? Ni har nog gissat det vid det här laget, naturligtvis ja! Så här sitter jag, drygt två veckor innan startskottet går för mitt veganexperiment med visionen om ett liv med lite mindre ont, lite färre tabletter och lite bättre sömn. Samtidigt hopar sig farhågorna, hur ska jag kunna motstå allt jag är så himla van vid att trycka i mig när suget pockar på, och vad ska jag ha på mackan och hur ska mina matlådor se ut och och och….Jag gissar att jag inte kommer få några problem av den hårdare arten med tanke på hur många dadlar jag kommer trycka då sockersuget dundrar in i min kropp.
För att jag ska hålla moralen uppe, jag är proffs på att starta olika former av projekt och sedan hoppa av dem efter halva vägen eller ännu kortare väg, tänker jag skriva en rad eller tre varje dag i bloggen om min veganmånad, där ni får följa mig i min utmaning med målet, bättre hälsa. Jag skulle älska att få tips, idéer och glada hejarop och vem vet kanske någon fler hänger på.

1 2 10
UnderbaraClara

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Sara Bäckmo

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Tantfrö

En växande känsla av självaktning

Frö(ken) Malin odlar hellre än bra

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

%d bloggare gillar detta: