I min kommun har man valt att släcka delar av gatlysena på landsbygden så att människor som vill ta sig en joggingsväng eller promenad efter jobbet får göra det i mörker utmed en kolsvarta grusvägar.
Men varför då kanske någon undrar. Orsaken är visst pengar?
Men hallå, jag hade ingen aning om att gatlysen på landet är så mycket dyrare än i stan, för visst måste det vara orsaken till detta mörker, om inte så bor jag i en diskriminerande kommun och det kan väl inte vara möjligt, eller?
När så tankarna kring detta börjat fladdrar runt i huvudet så kan jag inte låta bli att fundera,
Är belysning över en ÖDE idrottsplats eller elljusspår billigare-viktigare än gatlysen utmed en grusväg på landet några timmar på kvällen och morgonen.
Och visst är det så att pannlampor även går att användas i ett kolsvart elljusspår eller på en idrottsanläggning likväl som utmed en mörk grusväg på landet?
Jag vet att vi bor i ett fritt land och det visst är möjligt för mig att flytta till ett elljusspår närhelst jag vill men…
Nu skenar tankarna vidare, häng med! Hur skulle det då bli om bönderna i byn blir kvar helt själva för att alla människor flyttar till ett upplyst elljusspår, inte bra! Och tänk då vidare om bönderna blir så ensamma och ledsna att de avvecklar allt jordbruk och även de flyttar till ett upplyst elljusspår, vad händer då?
Jo det ska jag berätta, då får vi dricka mjölk från utomlands med penicillin i vilket leder till fler resistenta bakterier och så måste vi äta ägg med salmonella som gör att vi måste sjukskriva oss för vi kan inte lämna toaletten och vad händer då, jo Sveriges ekonomi kollapsar! Svårare är det inte.

Så tänd ljusen snarast så blir allt bra igen!

Ps, nu i coronatider då man inte kan träna i ett upplyst gym så finns här ytterligare en orsak till att tända alla ljus!

Idag är det min dag!
Den började 07.00 (nu är klockan 09.00) med kras, Leffe krossade ett champagneglas när han fixade frukosten. Sedan hällde jag upp av de underbara dropparna och petar såklart omkull glaset, det är inte ok. Efter det avnjöt jag resten av champagnen, hemägg och en rostad fralla med för mycket smör och ännu mer för mycket marmelad- underbart!
Nu bär det av till Umeå för shopping och god lunch om inte snön får oss att vända i Lövånger. Om det blir fallet kommer jag hantera det med ett lugn som anstår en 50-åring…gahhh-får inte hända!

Titta vad jag hittade idag!
För ett par veckor sedan hade jag troligtvis betraktat denna lilla fibbla som totalt ointressant, än mer troligt är att jag inte ens hade sett den. Men idag lös den likt en sol i mitt i snörusket. Det gäller att se detaljerna i massan för att upptäcka små skönheter som kan förgylla ens dag.

Fredag = party!
Fredagens partymat har bestått i quorn-biff, (Leffe åt älgkalvfile, bara som info) potatiskroketter, senapssås och massor av egna små tomater. Till efterrätt en vegansk sockerfri hallonglass med mango = underbar, den ska jag göra om!!. Recept= hittepå,med banan, kokosmjölk, dadlar och hallon. Jag lägger ut receptet på bloggen i helgen, ni måste bara prova. Efter maten fortsatte fredagspartyt med fötterna på rumsbordet och en bra deckare. Ha en härlig helg alla!

Här ”ser” ni en blivande sockerfri vegan! Ni läste rätt, jag tänker prova den nya livsstilen under september månad. Jag som absolut älskar socker och mejeriprodukter. Och varför då undrar ni säkert, eller kanske inte men jag tänker berätta det ändå.
Bakvänt så börjar jag med att berätta att det inte är för att jag inte kan tänka mig äta något som har ett pumpande hjärta, det kan jag absolut göra bara jag vet var köttet i fråga kommer från, vanligtvis ekologiskt, närproducerat eller vilt.
Orsaken är den att jag under en längre tid har funderat över sambandet mellan mat och värk i kroppen. För sanningen, och man ska alltid tala sanning, är den att jag har just det, värk, och har haft det i snart 30 år. Det lilla monstret, för vi är inte vänner, finns både här och där i min kropp. Monstret ger sig till känna i nacken, fingrarna, fötterna, tårna, ryggen, knäna jag ser att listan blir tråkigt lång så nu räcker det. Hitintills har jag hanterat det med ignorans, motion och allt för mycket värktabletter.
I vintras då jag var på rutinbesök på reumatologen så förslog hon, min läkare, att jag skulle få träffa ett reumateam! Va, jag? aldrig i livet, varför då, ge mig bara en vettig värktablett så blir jag nöjd. Läkaren i fråga sa inget mer just då men förra veckan damp det ner ett brev i brevlådan där det stod att jag var välkommen på en heldag med just reumateamet. Hon hade alltså helt struntat i mitt ointresse för en festlig heldag med bland annat kurator, fysioterapeut och arbetsterapeut.
Jag vet när jag är besegrad och när jag möter folk som vet bättre än jag så nästa onsdag kommer jag, likt en plikttrogen men ovillig elev, vara på plats klockan 09.00 på reumatologmottagningen. I sammanhanget måste jag naturligtvis erkänna att jag innerst inne är djupt tacksam för den sjukvård som jag erbjuds och att jag har förmånen att bo i det fantastiska landet Sverige. Problemet är bara att jag inte riktigt är redo för detta mentalt ännu. Här fattar jag att ingen skulle skriva, tjohej, nu är jag är redo för ett liv med lite värk, såklart.
Tillbaks till veganismen, jag har alltså tänkt på kosten under lång tid och har under året funderat på att skippa rött kött, för det har jag hört ska vara bra om man har värk. Och då passar det ju utmärkt att Kajsa, min dotter, för ett par veckor sedan frågade mig och min vän Tessan om vi inte vill hänga på hennes september-tradition, att äta veganskt och inte nog med det, hör här, man ska även skippa socker och shopping! What!? Och vad tror ni vi svarade? Ni har nog gissat det vid det här laget, naturligtvis ja! Så här sitter jag, drygt två veckor innan startskottet går för mitt veganexperiment med visionen om ett liv med lite mindre ont, lite färre tabletter och lite bättre sömn. Samtidigt hopar sig farhågorna, hur ska jag kunna motstå allt jag är så himla van vid att trycka i mig när suget pockar på, och vad ska jag ha på mackan och hur ska mina matlådor se ut och och och….Jag gissar att jag inte kommer få några problem av den hårdare arten med tanke på hur många dadlar jag kommer trycka då sockersuget dundrar in i min kropp.
För att jag ska hålla moralen uppe, jag är proffs på att starta olika former av projekt och sedan hoppa av dem efter halva vägen eller ännu kortare väg, tänker jag skriva en rad eller tre varje dag i bloggen om min veganmånad, där ni får följa mig i min utmaning med målet, bättre hälsa. Jag skulle älska att få tips, idéer och glada hejarop och vem vet kanske någon fler hänger på.

Lördagsmiddagen deluxe! Pannkakor (eller plättar som min käre man envisas med att kalla dom) med hemägg därav den gula färgen, jordgubbar från landet hjortron från skogen, falukorv från affären och grädde från Norrmejerier-såklart! Det slår det mesta men priset är ont i magen, och det kan det vara värt tre gånger om året!