Fredag = party!
Fredagens partymat har bestått i quorn-biff, (Leffe åt älgkalvfile, bara som info) potatiskroketter, senapssås och massor av egna små tomater. Till efterrätt en vegansk sockerfri hallonglass med mango = underbar, den ska jag göra om!!. Recept= hittepå,med banan, kokosmjölk, dadlar och hallon. Jag lägger ut receptet på bloggen i helgen, ni måste bara prova. Efter maten fortsatte fredagspartyt med fötterna på rumsbordet och en bra deckare. Ha en härlig helg alla!

Här ”ser” ni en blivande sockerfri vegan! Ni läste rätt, jag tänker prova den nya livsstilen under september månad. Jag som absolut älskar socker och mejeriprodukter. Och varför då undrar ni säkert, eller kanske inte men jag tänker berätta det ändå.
Bakvänt så börjar jag med att berätta att det inte är för att jag inte kan tänka mig äta något som har ett pumpande hjärta, det kan jag absolut göra bara jag vet var köttet i fråga kommer från, vanligtvis ekologiskt, närproducerat eller vilt.
Orsaken är den att jag under en längre tid har funderat över sambandet mellan mat och värk i kroppen. För sanningen, och man ska alltid tala sanning, är den att jag har just det, värk, och har haft det i snart 30 år. Det lilla monstret, för vi är inte vänner, finns både här och där i min kropp. Monstret ger sig till känna i nacken, fingrarna, fötterna, tårna, ryggen, knäna jag ser att listan blir tråkigt lång så nu räcker det. Hitintills har jag hanterat det med ignorans, motion och allt för mycket värktabletter.
I vintras då jag var på rutinbesök på reumatologen så förslog hon, min läkare, att jag skulle få träffa ett reumateam! Va, jag? aldrig i livet, varför då, ge mig bara en vettig värktablett så blir jag nöjd. Läkaren i fråga sa inget mer just då men förra veckan damp det ner ett brev i brevlådan där det stod att jag var välkommen på en heldag med just reumateamet. Hon hade alltså helt struntat i mitt ointresse för en festlig heldag med bland annat kurator, fysioterapeut och arbetsterapeut.
Jag vet när jag är besegrad och när jag möter folk som vet bättre än jag så nästa onsdag kommer jag, likt en plikttrogen men ovillig elev, vara på plats klockan 09.00 på reumatologmottagningen. I sammanhanget måste jag naturligtvis erkänna att jag innerst inne är djupt tacksam för den sjukvård som jag erbjuds och att jag har förmånen att bo i det fantastiska landet Sverige. Problemet är bara att jag inte riktigt är redo för detta mentalt ännu. Här fattar jag att ingen skulle skriva, tjohej, nu är jag är redo för ett liv med lite värk, såklart.
Tillbaks till veganismen, jag har alltså tänkt på kosten under lång tid och har under året funderat på att skippa rött kött, för det har jag hört ska vara bra om man har värk. Och då passar det ju utmärkt att Kajsa, min dotter, för ett par veckor sedan frågade mig och min vän Tessan om vi inte vill hänga på hennes september-tradition, att äta veganskt och inte nog med det, hör här, man ska även skippa socker och shopping! What!? Och vad tror ni vi svarade? Ni har nog gissat det vid det här laget, naturligtvis ja! Så här sitter jag, drygt två veckor innan startskottet går för mitt veganexperiment med visionen om ett liv med lite mindre ont, lite färre tabletter och lite bättre sömn. Samtidigt hopar sig farhågorna, hur ska jag kunna motstå allt jag är så himla van vid att trycka i mig när suget pockar på, och vad ska jag ha på mackan och hur ska mina matlådor se ut och och och….Jag gissar att jag inte kommer få några problem av den hårdare arten med tanke på hur många dadlar jag kommer trycka då sockersuget dundrar in i min kropp.
För att jag ska hålla moralen uppe, jag är proffs på att starta olika former av projekt och sedan hoppa av dem efter halva vägen eller ännu kortare väg, tänker jag skriva en rad eller tre varje dag i bloggen om min veganmånad, där ni får följa mig i min utmaning med målet, bättre hälsa. Jag skulle älska att få tips, idéer och glada hejarop och vem vet kanske någon fler hänger på.

Lördagsmiddagen deluxe! Pannkakor (eller plättar som min käre man envisas med att kalla dom) med hemägg därav den gula färgen, jordgubbar från landet hjortron från skogen, falukorv från affären och grädde från Norrmejerier-såklart! Det slår det mesta men priset är ont i magen, och det kan det vara värt tre gånger om året!

Den här bilden får ett eget inlägg då jag tycker att den uttrycker precis hur skogen ser ut där jag bor, ja nästan luktar efter en dags regn. Vi hittade dessutom en hink hjortron under aftonens lilla utflykt vilket är underbart, jag absolut älskar dessa guldgula bär.

Jag är en lycklig typ som älskar att jobba, både med kropp och knopp, men just nu känner jag mig som dessa arbetshandskar. Sliten, trasig och välanvänd. Men å andra sidan kan man se det som att jag är sliten just för att jag ägnar mig åt det jag gillar mest av allt, hårt trädgårdsarbete, trasig känner jag mig för att jag har en kropp som inte alltid vill eller egentligen klara det jag utsätter den för, skyll mig själv, och välanvänd är jag ju för att jag faktiskt levt ett halvt sekel, jag måste bara begripa det!

Idag fick jag uppleva en spontan puttskola, undervisad av en brutalt ärlig femårig gosse. Gossen i fråga stod några meter från mig när jag kämpade med att puttarna. Han stod med sin klubba kaxigt vilandes på axeln och granskade mig under lång tid, lite stressande måste jag erkänna, även om vi pratar om en femårings granskande ögon. Tillslut brast det för honom och han berättade att han hade tränat en sisådär en miljon gånger på puttar och var otroligt duktig på det. Därefter gav han mig en rad goda råd, kloka tips och ett antal huvudskakningar. Jag slog för hårt, jag var för yvig med klubban, jag gungade med klubban för högt, jag träffade fel på klubban, jag siktade fel – hade jag inte sett linjerna på puttern! ja han sa rent ut att jag var riktigt dålig på det här med golf. Han sa sanningarna med en naturlighet och helt utan krusiduller som bara små barn kan och har rätt att göra, och han har ju tyvärr rätt😬. Ja, förbättringsområdena var oändliga som ni förstår! Själv glänste han när han skulle visa hur det skulle gå till. Han släppte han ner golfbollarna på greenen med en självklarhet och självsäkerhet som självaste Trump skulle bli avundsjuk på, följt av orden -den här sätter jag, jag är jättebra på puttar, och naturligtvis gjorde han det!!! Och så gjorde han varje gång, och nu talar vi 30-40 puttar,minst. Jag försöker nu ta in all kunskap som han generöst delade med sig av och för att framöver möta golfvärlden som en lite klokare, men framförallt mer ödmjuk golfare, vi får se hur det går…