Okategoriserade

Den stora (lilla i år) flytten

Som vanligt i april ska det pyttelilla plastväxthuset sättas upp i det inte fullt så pyttelilla växthuset.
Det är perfekt att göra så om man vill slippa plantor inomhus fastän det egentligen är för kallt att sätta ut dem i växthuset.

Det lilla växthuset är otroligt slitet och trasigt, jag lagar det varje år med många remsor silvertejp och tänker, -du klara ett år till, jag tror på dig. Dock skulle det inte klara en dag ute i lite blåst men inne i ett vindskyddat växthus med enda uppgift att värmeskydda några plantor så fungerar det perfekt.
I år är plantorna både få och små för att så blir det om man bara är halvpigg. Men vem bryr sig om man skördar tomater i augusti istället för i juli det är ju fortfarande tomater, eller hur?
Här kommer förresten en odlingsrysar, eller ett erfarenhetsbaserat odlingstips till alla ni i världen som vill odla rosmarin.
Inledningsvis, för kanske två månader sedan, gjorde jag som man ska, bara det är ovanligt, nämligen ställde plastkrukan med jord och fröer i kylskåpet, det kallas stratifiera och betyder att fröerna behöver kyla för att börja gro. Inget hände på flera veckor, (pust-det är så tråkigt med fröer som inte gror, eller hur?) då tog jag ut plastlåda med jord och fröer och ställde den ute i ljuset med lite värme, -nu måste det fungera tänkte jag men inget hände då heller, då höll jag verkligen på att ge upp men tänkte att varför inte prova att ställa ut den i växthuset, vad har jag att förlora? Jag glömde bort den lilla plastlåda i flera veckor…. titta på bilden med den lilla plastlådan så ser ni vad som hänt, tjoho, sex-åtta minusgrader gjorde susen för denna lilla ört. Var inte det här en odlingsrysare så säg, tänk bara om jag hade kastas lådan efter kylskåpet!

Dagens friskluft

En cykeltur med Leffe fick bli min friskluft idag. Han betar friskt av 4 mil och jag betar friskt av 4 kilometer, det är ju i alla fall samma siffra.
Jag tog mig en lämplig paus vid grannens kossor. Där är det kvar en knapp kilometer hem så vad kan bli mer lämpligt än att pusta ut en stund och ta ett snack med de klövfotade grannarna. Visste ni att kossor lyssnar så bra och kommer inte med några råd, vad mer kan man begära av en god granne?

Är du hängig, virka en grytlapp

När jag, trött och slut, kom hem från lassa fick jag av dottern en virknål och lite garn. Jag tog såklart tag i detta och började virka, dock helt utan att veta vad det skulle bli. Fram och åter, varv på varv, bytte färg ibland, en helt lagom utmaning.
Det bör tilläggas att jag inte har virkat sedan mellanstadiet med undantag från ett litet hjärnsläpp för kanske 15 år sedan då jag kom på att jag nog skulle skapa ett överkast, ni läste rätt, ett överkast. Resultatet blev två ynka rutor, sedan gick jag vidare i livet.
Men nu är stunden perfekt för virkning, jag utmanas i att fundera kring storlek, färg och mönster-randigt är populärt just nu, det räcker för mig. Ha det fint alla ute i världen och tänk på avstånd och handsprit!

En terapitimme per frö…

Idag är en bra dag för vattenbyte i min hydroponiska odling. En lagom ansträngande övning för en svagling som jag. Trots tankedimma och orkeslöshet så uppslukas jag av hur fröer gror, växer, blommar och tillslut bjuder på skönhet och/eller näring i form av något ätbart. Det ligger något avslappnade och befriande i att jag absolut inte kan eller vill värdera detta i pengar eller tid utan upplevelsen är helt min och det är gott så. Jag fattar att man skulle kunna räkna kostnader, bla bla bla, kontra enkelheten i att på Ica köpa ett salladshuvud eller en bukett på en blomsteraffär. Men för mig är det totalt ointressant, för mig är vägen hela meningen. Att med lite fröer kunna få sväva bort i tanken flera gånger om dagen, -undra om det är bra ljus för microtomaten, – jag måste nog sätta om basilikan i morgon, och så vidare, fyller mig med glädje. Detta är så galet enkel terapi så att alla med mungiporna neråt borde pröva. Jag kan gärna vägleda med tips och glada hejarop om ni behöver starthjälp.

Två små gurkplantor som får rent vatten.

Livet balanserandes på en pinne

God morgon världen. Tänk så fort allt kan slå en lite piruett och världen förändras. Natten mellan fredag och lördag ser jag som i ett svart luddigt smärtsamt moln. Jag ska bespara er detaljerna men min mage gjorde helt orimligt ont, så ont så att jag till och med gick en, kanske två, fighter med klinkergolvet på toan, dvs jag svimmade. Därav mitt blåslagna yttre. Min käre man fick därefter är under ett par timmar bistå mig som toastöd när både ettan och tvåan skulle genomföras under stor plåga- för oss båda! risken för fler fighter med klinkergolvet var annars uppenbar.
Vid 7-tiden orkade jag inte mer, det gjorde för ont, utan 112 var det enda alternativet. Väl på akuten så fick jag möta Mr Morfin, en hyfsat trevlig herre som gav mig viss vila. Nu kom funderingarna, vad kan det vara för fel på Malin, tyvärr kunde jag inte bistå med något vettigt, jag mumlade bara obegripliga saker eller nickade eller skakade på huvudet. Nåväl, en feber som stiger trots Alvedon, kan inte leva utan morfin, en sänka som stiger och ömmande mage. Detta skapade uppenbarligen frågor inom läkarkåren.
En vänlig läkare frågade mitt i allt, dvs jag fick möjlighet att påverka mitt i röran.
– Malin vill du stanna på sjukhuset eller kan du åka hem med morfintabletter.
-Jag vill stanna.
-Då ska du stanna Malin.
Efter det röntgades jag lite här och där och man upptäckte, som grädde på moset att jag skadat axeln på något vis. Jag drack kontrastvätska och de röntgade magen.
Nu kom doktor Allvarlig in och helt frankt berättade att,
– Malin, du har inte cancer i alla fall…. men din tjocktarm är allvarligt inflammerad och du har en propp mellan lever och tarm. Vi måste undersöka dig mer.
För tillfället intar jag en cocktail bestående av penicillin, cortison, blodförtunnande, alvedon, morfin och några lite sockerlösning.
Som sagt nu ligger jag här och kan inte annat. Undra vad denna dag ska bjuda på?



En liten eklist inne hos hönsen är väl inte så konstigt kan man tycka

Inte snyggt men jag har byggt det själv, så det så. En liten ställning till min hydroponiska odling. Och Leffe var inte hemma så jag valde en bräda som så bra ut bland alla olika långa, korta, tjocka, smala, målade och omålade brädor och körde sedan vilt med cirkelsåg och skruvdragare, jag freebasar gärna. Den här gången tog jag dock inte eklisten som låg och skräpade bland virket i ladugården, den hade varit alldeles för smal. Jag gjorde nämligen det en gång för länge länge sedan, tog en eklist alltså. Det hände sig då jag skulle bygga en trappa till hönsen i hönshuset. Inge konstigt alls anser jag men Leffe gav mig en lätt vild blick då han såg vad fint jag gjort, jag minns inte att han sa något! Han tar upp det då och då, det här med eklister hos höns, tänk att det skulle vara så märkvärdigt.

Dags för filbyte, kan du ta ett skutt och äger ett par gympadojor så är det bara att hänga på!

Jaha, inget gym under överskådlig tid, stackars mig – inte ett dugg! Kan jag (VI) inte gymma så måste jag -(VI) byta fil och tänka om och varför inte springa en mile, obs inte en mil – stor skillnad, varje dag i ett år. Hur i hela friden tänker jag här? Jo ödet är ibland roligt, jag läste i samband med att jag gjorde slut med gymmet (vi tar en paus i förhållandet) om, tror det var på facebook såklart, att under ett år springa/jogga/luffsa 1 mile, dvs 1,6 km, varje dag. Det kallas att runstreaka och är en helt enorm rörelse som finns över hela världen som jag helt hade missat i 50 år! Den rörelsen vill jag såklart vara med i. I alla fall under ett år. Villkoren är superenkla, byt om gå ut eller ställ dig på ett löpband och rör dig på ett sätt som du betraktar som att jogga under 1,6 km varje dag under ett år eller längre om du vill. Ingen finns som krav, helt underbart. Mät en sträcka som är 800 meter och vänd när du kommit dit eller spring 1,6 km och gå tillbaka, ja gör som du vill helt enkelt. Jag började för en vecka sedan idag när jag gjorde en u-sväng på parkeringen på gymmet i Bureå, de sa på P1 att Malin Andersson Lundberg inte ska gå in på gymmet om hon har någon skam i kroppen. Jag hade vett och i skallen och vände bilen och for hem, snörde (norrländska och betyder att man knyter på sig skorna) på mig gympadojorna och gav mig ut i mörkret. Det är nu en vecka sedan och idag firade jag en vecka som runstreakare. Jag ser fram emot att runstreaka på olika ställen under det kommande året.
Sveriges rekordhållare på att runstreaka heter Ellen Westfelt och har runstreakat sedan mitten av 2013 – ja ni läste rätt! Blir ni nyfikna så kan ni googla på paceonearth.se.
Hur jag ska dokumentera detta vet jag inte än men några inlägg blir det nog.

Kära kommun tänd gatlysena annars kollapsar Sverige,

I min kommun har man valt att släcka delar av gatlysena på landsbygden så att människor som vill ta sig en joggingsväng eller promenad efter jobbet får göra det i mörker utmed en kolsvarta grusvägar.
Men varför då kanske någon undrar. Orsaken är visst pengar?
Men hallå, jag hade ingen aning om att gatlysen på landet är så mycket dyrare än i stan, för visst måste det vara orsaken till detta mörker, om inte så bor jag i en diskriminerande kommun och det kan väl inte vara möjligt, eller?
När så tankarna kring detta börjat fladdrar runt i huvudet så kan jag inte låta bli att fundera,
Är belysning över en ÖDE idrottsplats eller elljusspår billigare-viktigare än gatlysen utmed en grusväg på landet några timmar på kvällen och morgonen.
Och visst är det så att pannlampor även går att användas i ett kolsvart elljusspår eller på en idrottsanläggning likväl som utmed en mörk grusväg på landet?
Jag vet att vi bor i ett fritt land och det visst är möjligt för mig att flytta till ett elljusspår närhelst jag vill men…
Nu skenar tankarna vidare, häng med! Hur skulle det då bli om bönderna i byn blir kvar helt själva för att alla människor flyttar till ett upplyst elljusspår, inte bra! Och tänk då vidare om bönderna blir så ensamma och ledsna att de avvecklar allt jordbruk och även de flyttar till ett upplyst elljusspår, vad händer då?
Jo det ska jag berätta, då får vi dricka mjölk från utomlands med penicillin i vilket leder till fler resistenta bakterier och så måste vi äta ägg med salmonella som gör att vi måste sjukskriva oss för vi kan inte lämna toaletten och vad händer då, jo Sveriges ekonomi kollapsar! Svårare är det inte.

Så tänd ljusen snarast så blir allt bra igen!

Ps, nu i coronatider då man inte kan träna i ett upplyst gym så finns här ytterligare en orsak till att tända alla ljus!

Odling är som golf

Vilken tur att snön och minusgraderna försvann och att jag dessutom är hemma. För då kan jag planterar vitlök. Vitlök kan man nästan inte få för mycket av men tyvärr har jag aldrig, aldrig någonsin lyckats med odling av denna lilla kryddelikatess. Men skam den som ger sig, odling är ju som golf, varje år/hål bjuder på en ny chans.

1 2 11
UnderbaraClara

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Sara Bäckmo

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Tantfrö

En växande känsla av självaktning

Frö(ken) Malin odlar hellre än bra

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

<span>%d</span> bloggare gillar detta: