Okategoriserade

Vegandag 11

Fredag = party!
Fredagens partymat har bestått i quorn-biff, (Leffe åt älgkalvfile, bara som info) potatiskroketter, senapssås och massor av egna små tomater. Till efterrätt en vegansk sockerfri hallonglass med mango = underbar, den ska jag göra om!!. Recept= hittepå,med banan, kokosmjölk, dadlar och hallon. Jag lägger ut receptet på bloggen i helgen, ni måste bara prova. Efter maten fortsatte fredagspartyt med fötterna på rumsbordet och en bra deckare. Ha en härlig helg alla!

Vegandag nio


Idag utmanade jag mig och gjorde en vegansk pizza. Den hade varit så delikat, nu var den helt ok, om det inte varit för tre små detaljer, ett att jag brände den, två jag skulle varit lite mer försiktig med den veganska osten och tre jag skulle ha skippat blomkålen. Blomkål ska stuvas, dipas eller kokas, punkt. Hur gjorde jag då? Jag köpte ett pizzakit och fyllde den med oliver, grillad paprika, champinjoner, kronärtskockor och tyvärr blomkål, det behöver ni som sagt inte prova,
Mina frukostar och mellanmål består som alltid av smörgås med något på och yoghurt med något i.
Dagarna rusar som sagt bara iväg och jag följer glatt med. Just nu njuter jag av att en två dagar lång huvudvärk håller på att försvinna. Men det har krävt både piller och en spruta. Jag har nämligen Hortons migrän vilket inte är kul om man ska uttrycka sig enkelt.
Känner jag någon skillnad rent hälsomässigt av drygt en vecka som sockerfri vegan? Svar, tveksamt. Eventuellt känner jag mig lite bättre på morgonen och har lite mindre ont i fötterna men å andra sidan så är jag otroligt trött och äter kontinuerligt diklofenak och Alvedon, men kanske lite mindre. Ja framtiden får utvisa. Vi ses i morgon eller nästa dag.

Vegandag fyra

Idag kom utmaningen, det kände jag redan i morse, -det är fredag, =fredagsmys, =godis från hemmakväll. Hur ska det här gå?
Svaret är enkelt, det måste gå, annars är jag bara en liten lort, som Jonathan sa i Bröderna Lejonhjärta. Vad är väl en månad utan vitt socker men med härlig bra mat. Här gäller det att jag ser utanför min egen gnälliga nästipp och inser att jag faktiskt valt detta själv, både som utmaning men även för att se om det har betydelse rent hälsomässigt. Jäkligt spännande faktiskt!
En extra utmaning i min veganmånad är att vi nu bygger om hela köket och har kökssaker över hela huset vilket, som ni säkert förstår, innebär lite begränsningar vad gäller matlagning. Vi har bland annat spisen i källaren, ja ni fattar. Av den anledningen står oftast enkel, snabb och lättlagad mat på menyn.
Dagens mat:
frulle: surdegsbröd med gurka och veganost, kändes lite märkligt att äta ost som inte baserades på mjölk men den var absolut helt ok, till det såklart kaffe
fm/lunch havreyoghurt med banan
lunch, missade visst den
em, macka igen med ost och gurka
Ikväll blev det falafel med pitabröd. Till det en massa grönsaker, pommes, vegansk kebabsås och riven veganost. Jag säger bara, mums!

Hur mår jag då? Jag vaknade med huvudvärk igen, tog en sumatriptan och det fungerade efter två timmar. Influensakänsla i kroppen på fm, som en pirrande värk i hela kroppen. Tog diklofenak och Alvedon då blev det bättre, detta har upprepats nu på kvällen. Jag har otroligt ont i fötterna då jag vaknar på morgonen och staplar fram de första minuterna, tack och lov blir det fort bättre. Redan efter 5-10 minuter känns det ok.

Med rätt inställning och många dadlar ska det gå!

Här ”ser” ni en blivande sockerfri vegan! Ni läste rätt, jag tänker prova den nya livsstilen under september månad. Jag som absolut älskar socker och mejeriprodukter. Och varför då undrar ni säkert, eller kanske inte men jag tänker berätta det ändå.
Bakvänt så börjar jag med att berätta att det inte är för att jag inte kan tänka mig äta något som har ett pumpande hjärta, det kan jag absolut göra bara jag vet var köttet i fråga kommer från, vanligtvis ekologiskt, närproducerat eller vilt.
Orsaken är den att jag under en längre tid har funderat över sambandet mellan mat och värk i kroppen. För sanningen, och man ska alltid tala sanning, är den att jag har just det, värk, och har haft det i snart 30 år. Det lilla monstret, för vi är inte vänner, finns både här och där i min kropp. Monstret ger sig till känna i nacken, fingrarna, fötterna, tårna, ryggen, knäna jag ser att listan blir tråkigt lång så nu räcker det. Hitintills har jag hanterat det med ignorans, motion och allt för mycket värktabletter.
I vintras då jag var på rutinbesök på reumatologen så förslog hon, min läkare, att jag skulle få träffa ett reumateam! Va, jag? aldrig i livet, varför då, ge mig bara en vettig värktablett så blir jag nöjd. Läkaren i fråga sa inget mer just då men förra veckan damp det ner ett brev i brevlådan där det stod att jag var välkommen på en heldag med just reumateamet. Hon hade alltså helt struntat i mitt ointresse för en festlig heldag med bland annat kurator, fysioterapeut och arbetsterapeut.
Jag vet när jag är besegrad och när jag möter folk som vet bättre än jag så nästa onsdag kommer jag, likt en plikttrogen men ovillig elev, vara på plats klockan 09.00 på reumatologmottagningen. I sammanhanget måste jag naturligtvis erkänna att jag innerst inne är djupt tacksam för den sjukvård som jag erbjuds och att jag har förmånen att bo i det fantastiska landet Sverige. Problemet är bara att jag inte riktigt är redo för detta mentalt ännu. Här fattar jag att ingen skulle skriva, tjohej, nu är jag är redo för ett liv med lite värk, såklart.
Tillbaks till veganismen, jag har alltså tänkt på kosten under lång tid och har under året funderat på att skippa rött kött, för det har jag hört ska vara bra om man har värk. Och då passar det ju utmärkt att Kajsa, min dotter, för ett par veckor sedan frågade mig och min vän Tessan om vi inte vill hänga på hennes september-tradition, att äta veganskt och inte nog med det, hör här, man ska även skippa socker och shopping! What!? Och vad tror ni vi svarade? Ni har nog gissat det vid det här laget, naturligtvis ja! Så här sitter jag, drygt två veckor innan startskottet går för mitt veganexperiment med visionen om ett liv med lite mindre ont, lite färre tabletter och lite bättre sömn. Samtidigt hopar sig farhågorna, hur ska jag kunna motstå allt jag är så himla van vid att trycka i mig när suget pockar på, och vad ska jag ha på mackan och hur ska mina matlådor se ut och och och….Jag gissar att jag inte kommer få några problem av den hårdare arten med tanke på hur många dadlar jag kommer trycka då sockersuget dundrar in i min kropp.
För att jag ska hålla moralen uppe, jag är proffs på att starta olika former av projekt och sedan hoppa av dem efter halva vägen eller ännu kortare väg, tänker jag skriva en rad eller tre varje dag i bloggen om min veganmånad, där ni får följa mig i min utmaning med målet, bättre hälsa. Jag skulle älska att få tips, idéer och glada hejarop och vem vet kanske någon fler hänger på.

Min skog

Den här bilden får ett eget inlägg då jag tycker att den uttrycker precis hur skogen ser ut där jag bor, ja nästan luktar efter en dags regn. Vi hittade dessutom en hink hjortron under aftonens lilla utflykt vilket är underbart, jag absolut älskar dessa guldgula bär.

Tittut, en gul pytteliten svamp

Gula svampar hittar jag ju vanligtvis och helst utomhus!
Min mamma sa alltid,
-Malin, dina gröna fingrar syns utomhus men de saknas verkligen helt inomhus.
Så ärligt och sant och det gillar jag. Nu har jag tydligen börjat odla gula söta små svampar i min iver att inte riskera att min ena fina blomma torkar till döds inomhus. Jag har i nuläget två blommande blommor inomhus, jag har även några kaktusar och några växter typ garderobsblommor. Jag har helt enkelt inte förmåga att uppbåda intresse och engagemang till inomhusblommor. All min energi går uppenbarligen från frö till skörd. Jag vet att det finns fina icketlevande blommor men nej tack, då odlar jag hellre svamp i mina inomhusblommor. Håll med om att den trots allt är söt i alla fall.

Ett par handskar

Jag är en lycklig typ som älskar att jobba, både med kropp och knopp, men just nu känner jag mig som dessa arbetshandskar. Sliten, trasig och välanvänd. Men å andra sidan kan man se det som att jag är sliten just för att jag ägnar mig åt det jag gillar mest av allt, hårt trädgårdsarbete, trasig känner jag mig för att jag har en kropp som inte alltid vill eller egentligen klara det jag utsätter den för, skyll mig själv, och välanvänd är jag ju för att jag faktiskt levt ett halvt sekel, jag måste bara begripa det!

Möte med en skoningslös femåring

Idag fick jag uppleva en spontan puttskola, undervisad av en brutalt ärlig femårig gosse. Gossen i fråga stod några meter från mig när jag kämpade med att puttarna. Han stod med sin klubba kaxigt vilandes på axeln och granskade mig under lång tid, lite stressande måste jag erkänna, även om vi pratar om en femårings granskande ögon. Tillslut brast det för honom och han berättade att han hade tränat en sisådär en miljon gånger på puttar och var otroligt duktig på det. Därefter gav han mig en rad goda råd, kloka tips och ett antal huvudskakningar. Jag slog för hårt, jag var för yvig med klubban, jag gungade med klubban för högt, jag träffade fel på klubban, jag siktade fel – hade jag inte sett linjerna på puttern! ja han sa rent ut att jag var riktigt dålig på det här med golf. Han sa sanningarna med en naturlighet och helt utan krusiduller som bara små barn kan och har rätt att göra, och han har ju tyvärr rätt😬. Ja, förbättringsområdena var oändliga som ni förstår! Själv glänste han när han skulle visa hur det skulle gå till. Han släppte han ner golfbollarna på greenen med en självklarhet och självsäkerhet som självaste Trump skulle bli avundsjuk på, följt av orden -den här sätter jag, jag är jättebra på puttar, och naturligtvis gjorde han det!!! Och så gjorde han varje gång, och nu talar vi 30-40 puttar,minst. Jag försöker nu ta in all kunskap som han generöst delade med sig av och för att framöver möta golfvärlden som en lite klokare, men framförallt mer ödmjuk golfare, vi får se hur det går…

1 2 10
UnderbaraClara

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Sara Bäckmo

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Tantfrö

En växande känsla av självaktning

Frö(ken) Malin odlar hellre än bra

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

%d bloggare gillar detta: