Kategori: dreja

Igår fick jag äntligen beskåda junikursens alster. Snygga, sneda, skrangliga, spräckta, stadiga och ”stilfulla” är ord som skulle kunna beskriva föremålen. En dag utan lera går bra, men en dag med lera är bättre.

Japp, så blev min första glasyrbränning. Färgproverna blev sådär vilket är mycket bra, här lärde jag mig att vara mer generös med färg. Föremålen som jag glaserade i vitt blev även de sådär, de blev sträva och ojämna i färgen. Det var för kort tid på varmaste 1240 grader och jag måste vara mer noga vid glaseringen!! Kraschen kom då ett stödben föll på mitt tvålfat-inte bra, rent klumpigt faktiskt. Garnkrukan med engobe och transparent blev nog bäst. Ja, påt igen, gör om och lär så länge jag lever.

Snart ska jag, med hjälp av Leffe, genomföra min första skröjbränning. Det behövs bara ytterligare en antal alster (hur många har jag egentligen ingen aning om) innan ugnen ska startas. Planen för skålen på bilden är att den ska bli ett durkslag, kanske, eventuellt, vi får se. Varje moment är både svårt och spännande samtidigt som det är himla lockande och utmanande. Påt bara!

Idag gav jag mig själv några timmar vid skivan. Öva, pröva, gör om gör rätt, om och om igen.

Oj oj redan dag tre till ända, endast en dag kvar! Detta kommer jag göra om, så himla roligt, utvecklande och vansinnigt inspirerande det är att lära! Idag provade jag till exempel att inte (glömde) sätt på mig förklädet, jag kommer fortsättningsvis använda mina förkläden, det har jag lärt mig!

Jag är helt betagen av kursen och har lärt mig så mycket kring drejningens mysterium. Jag har även lärt mig, eller alla fall övat på att lyssna. Jag säger tyst till mig själv: Malin lyssna på fröken, titta hur hon gör, sedan får du prova, i den ordningen inte tvärtom. Jag har även under de två första dagarna lyckats få lera precis överallt, i håret, på kläderna på ögonfransarna på telefonen.

I vintras upptäckte jag av en slump att Lermakeriet inte bara sålde lera och allt därtill utan även erbjöd Kurser ! Jag hade turen att få en plats så på söndag bär det av mot Gävle för en fyra dagars förkovran i drejningens konst.

I dag är dagen då jag för första gången drejar i min lilla verkstad på min alldeles egna drejskiva i total harmoni. -Vad blidde det då? -tja, vi kan kalla det för en mugg-kopp-skål. Ett geggigt första steg mot fortsättningen i alla fall. Och vem har gjort detta möjligt då, Leffe såklart, han är bara bäst!

Äntligen fick jag se mina skapelser! Är de inte unika så säg? Äggformen blir utmärkt till mina olika stora ägg och ”vasen” , ja något ska jag säkert kom på till den också. Nu blev längtan till att få gå ner i min källare … ännu tydligare! Bara den blir klar någon gång – keramikverkstaden i källaren alltså. Men den som väntar på något gott… har tråkigt. Att ha tråkigt är något jag liksom Alfons Åberg ständigt övar på.