Kategori: dreja

I dag är dagen då jag för första gången drejar i min lilla verkstad på min alldeles egna drejskiva i total harmoni. -Vad blidde det då? -tja, vi kan kalla det för en mugg-kopp-skål. Ett geggigt första steg mot fortsättningen i alla fall. Och vem har gjort detta möjligt då, Leffe såklart, han är bara bäst!

Äntligen fick jag se mina skapelser! Är de inte unika så säg? Äggformen blir utmärkt till mina olika stora ägg och ”vasen” , ja något ska jag säkert kom på till den också. Nu blev längtan till att få gå ner i min källare … ännu tydligare! Bara den blir klar någon gång – keramikverkstaden i källaren alltså. Men den som väntar på något gott… har tråkigt. Att ha tråkigt är något jag liksom Alfons Åberg ständigt övar på.

Lyckan att få prova alldeles på egen hand är obeskrivlig. Arbetsbordet fick bli ön i köket och det gick finfint. Drejskivan får vänta till keramikverkstaden är klar.

Några dagar sent men i söndags eftermiddag avslutade jag arbetet med äggkartongen och den knövliga vasen. Nu ska de stå och torka långsamt under 2-3 veckor. Sedan kommer beskickning (putsa och snygga till alstren) och efter det skröjbränning följt av glasering och sista bränningen. Spännande är det! Fortsättning följer om ett par veckor.

Denna tingest har sitt ursprung i Sara Bäckmos vas med hål. Jag tvistade till den lite genom att göra den tvådelad. Fler kommer det bli för jag är helt enkelt supernöjd. På bilderna syns hur den fungerar.

Nu har jag fått hem mina alster från keramikkursen, nio krukor med fat och en skål. Jag saknar bara fyra fat som ska brännas med glasyr till veckan sedan är samlingen komplett för stunden. Att jobba med lera är helt enkelt kul och jag känner mig orimligt glad över att jag kommer kunna fortsätta med denna rofyllda, frustrerande och glädjande aktivitet framöver. Att jag dessutom kan dreja, tumma, kavla eller ringla när det passar mig, inte tre bokade timmar i veckan känns fantastiskt.

Clurigt levererade denna lilla stämpel förra veckan och idag provstämplades det för första gången! Jag är så nöjd! Nu väntar jag med spänning på bränning och glasering. Den fina loggan har Tristan Båvik, min otroligt skickliga systerson, ritat åt mig.

En kväll i vecka har jag, de senaste nio-tio månaderna, glatt kastat mig över leran och drejskivan. Men ibland händer det….när jag med ett påtvingat leende och låtsad förståelse avstår från att dreja! Detta för att vi är ca 12 keramikelever och det finns sex drejskivor, ni fattar. Då brukar jag oftast rastlöst tumma, kavla, knåda eller ringla för att direkt en skiva lämnas ledig mosa skapelsen under mina händer och lättad sätta mig vid skivan. Men en gång hände det, någon gång förra hösten, jag tummade en blomma, och den fick överleva så det så!