dreja

Krukorna och jag

Nu har jag fått hem mina alster från keramikkursen, nio krukor med fat och en skål. Jag saknar bara fyra fat som ska brännas med glasyr till veckan sedan är samlingen komplett för stunden. Att jobba med lera är helt enkelt kul och jag känner mig orimligt glad över att jag kommer kunna fortsätta med denna rofyllda, frustrerande och glädjande aktivitet framöver. Att jag dessutom kan dreja, tumma, kavla eller ringla när det passar mig, inte tre bokade timmar i veckan känns fantastiskt.

dreja

En tummad blomma som fick leva

En kväll i vecka har jag, de senaste nio-tio månaderna, glatt kastat mig över leran och drejskivan. Men ibland händer det….när jag med ett påtvingat leende och låtsad förståelse avstår från att dreja! Detta för att vi är ca 12 keramikelever och det finns sex drejskivor, ni fattar. Då brukar jag oftast rastlöst tumma, kavla, knåda eller ringla för att direkt en skiva lämnas ledig mosa skapelsen under mina händer och lättad sätta mig vid skivan. Men en gång hände det, någon gång förra hösten, jag tummade en blomma, och den fick överleva så det så!

dreja

Är det månne en drejad kruka eller en självbiografi…

Full med skavanker, överdriven fyllighet på diverse ställen, gropar och ojämnheter finns lite här och där, viss ihopsjunkenhet på grund av ovarsam behandling men vad bryr jag mig om det! Det är som min keramiklärare sa -de är personliga, unika och snygga precis som de är, gör inte om dem!