Den mindre smickrande sanningen. Värmeutslag, myggbett, blåsor, röda axlar och svullna ben. Detta, eller delar av det, är ett obligatorium på en Caminon. Men trots det travar man vidare…eller hur var det nu, i morgon ska jag ju ta en vilodag. Det fruktansvärda värmen har helt tagit musten ur mig och när tanken på en dags vila landade så var sträckan till beslutet inte lång och det känns så rätt. I morgon blir det besök hos apotekaren, högt läge för fötterna och kanske lösa lite korsord.
Men nog om detta! Idag har jag slagit följe med två nya vandrarvänner, Kristina och Marina från Ludvika.
Förmiddagen var härlig med sval frisk luft. Vi vandrade längs oändliga odlingsmarker och hela fält med solrosor och kom tillslut till Santo Domingo de la Calzada som har en vacker katedral. I katedralen huseras alltid en levande vit tupp och höna, detta på grund av en legend, sök på Google så får ni läsa hela historien. Hör man tuppen gala så blir man lycklig, jag hörde tuppen gala… Dagens sträcka slutade med tre timmar i oändlig hetta utan skugga för att tillslut, efter 32km, landa i det lilla samhället Belorado. Jag begriper inte hur det hela tiden blir längre sträckor än vad som planen var från början, svara på det den som kan. Jag bifogar lite blandade bilder från dagen.
Hej på er! Jag är en smågalen 48-årig mångsysslare. Och vad kan ni vilja veta då? Som svensk vill man såklart veta yrket- speciallärare i grundskolan. Det är ett superbra jobb som ger mig en vettig inkomst att slösa på resor, trädgård, hönor och allt som gör livet värt att leva! Men utan min familj och mina otroligt livsglädjande intressen eller snarare passioner så skulle jag bara vara en lite lort. Nåväl, familjen- den består av en tålmodig och lugn man vid namn Leif, det är han som fixar allt jag kommer på som kräver styrka, eftertanke och maskinkunskaper, han är även den som stoppar mig när jag går helt ”bananas”. Mina barn, två till antal, de är numera helvuxna och förståndiga, de jobbar och går på universitet. Båda har var sin käresta som Kompletterar helheten, som bonus har vi en helggosse, som även han vid det här laget hunnit bli vuxen och studerar till byggare på gymnasiet. Nu kommer vi till passionerna, växthusen - som ska flyttas i höst (eller till våren säger min man) odling hela året runt, höns och vaktlar- de är så himla roliga, varje individ är en personlighet och så serverar de oss underbara ägg, resorna är en fröjd hela vägen, från planeringen till att man tittar på bilderna efter ett par år. När man har odling och växthus som passion så följer det för mig naturligt att ha ett stort intresse i mat och bak gärna en mix av supernyttig grönsaksbiffar med hummus till en gräddig marängtårta med hackad daim och jordgubbar. Jag bor i Norrland närmare bestämt i underbara Vallen, en liten by 3,5 mil söder om Skellefteå och här vill jag stanna trots att det är zon 5!
Visa alla inlägg av malinanderssonlundberg
Frö(ken) Malin odlar och en del annat 