Jag måste bara berätta hur jag ibland kommer på bra idéer som jag i efterhand kanske skulle ha tänkt över en eller två gånger till innan jag Beslutar mig för att slå till. I höstas kom jag på världens julklapp till någon, vem som helst, nämligen två champinjonodlingar, håll med om att det skulle vara kul att få en sådan ijulklapp. Efter att jag fått dem på ”posten”, de hämtades på Ica, tog jag hem dem och gömde dem så att ingen, som vanligt menar jag Leffe, skulle avslöja och sno min geniala idé. Vad händer, jo julen passerar och efter ett par veckor hände det som alltid händer när jag försöker gömma något för Leffe, nämligen att han hittar det som gömts, den här gången två lådor med champinjonodling. Helt förståeligt undrade han varför det stod två kartonger med champinjonodling väl gömda långt in i källaren. Jag hittade på att jag nu i vår tyckte att det skulle vara gott med lite champinjoner, jag vet verkligen inte varför jag spontan-ljög men nu blev det så och Leffe är van vid mina olika idéer. Jag möttes av en lätt suck och en uppmaning om att börja ”odla”. Tillslut efter ytterligare några veckor och ett antal uppmaningar skred jag till verk med mina julklappar. Jag läste instruktionen vilket jag vanligtvis aldrig gör, jag gillar att ”freebasa”, hur nu det stavas. Jag sprayade jorden enligt instruktionerna och valde en plats med lämplig temperatur sedan var det bara att vänta. Och vad händer, absolut ingenting, endast lite vitt mögel syntes och jag hade ändå för en gångs skull följt beskrivningarna till punkt och pricka. Vad gör man då, jo jag återgår till att frebaco och i det här fallet blev det att vattna/dränka in jorden ordentligt och peta upp locket lite. Nu jäklar har det börjat hända saker, små bäbis-champinjoner har börjat pluppa upp överallt. Det här kommer bli spännande. Jag har ju som tur var en champinjon odling till, den med bruna champinjoner.
Men är det inte en liten julklapps-champinjon som tittar upp…
Publicerad av malinanderssonlundberg
Hej på er! Jag är en smågalen 48-årig mångsysslare. Och vad kan ni vilja veta då? Som svensk vill man såklart veta yrket- speciallärare i grundskolan. Det är ett superbra jobb som ger mig en vettig inkomst att slösa på resor, trädgård, hönor och allt som gör livet värt att leva! Men utan min familj och mina otroligt livsglädjande intressen eller snarare passioner så skulle jag bara vara en lite lort. Nåväl, familjen- den består av en tålmodig och lugn man vid namn Leif, det är han som fixar allt jag kommer på som kräver styrka, eftertanke och maskinkunskaper, han är även den som stoppar mig när jag går helt ”bananas”. Mina barn, två till antal, de är numera helvuxna och förståndiga, de jobbar och går på universitet. Båda har var sin käresta som Kompletterar helheten, som bonus har vi en helggosse, som även han vid det här laget hunnit bli vuxen och studerar till byggare på gymnasiet. Nu kommer vi till passionerna, växthusen - som ska flyttas i höst (eller till våren säger min man) odling hela året runt, höns och vaktlar- de är så himla roliga, varje individ är en personlighet och så serverar de oss underbara ägg, resorna är en fröjd hela vägen, från planeringen till att man tittar på bilderna efter ett par år. När man har odling och växthus som passion så följer det för mig naturligt att ha ett stort intresse i mat och bak gärna en mix av supernyttig grönsaksbiffar med hummus till en gräddig marängtårta med hackad daim och jordgubbar. Jag bor i Norrland närmare bestämt i underbara Vallen, en liten by 3,5 mil söder om Skellefteå och här vill jag stanna trots att det är zon 5! Visa alla inlägg av malinanderssonlundberg