Het tomatsoppa på en höft med Lenas härliga nobissås till!

Alltså, första gången jag smakade tomatsoppa var på en semesteresa till Mallis med familjen för 15-20 år sedan. Soppan var helt magisk så jag memorerade smakerna efter bästa förmåga för att sedan prova mig fram hemma tills både jag och övriga medlemmar i familjen var nöjd. Det bästa med soppan var att alla i familjen gillade den skarpt, detta trots att sonen inte hade för vana att smaka något som påminde om grönsaker och att dottern åt inte tomat annat än i form av ketchup. Förklaringen ligger nog i kryddorna, soppan är väldigt smakrik utan att bli ”jobbig”, och att jag serverade Lenas helt underbara nobisås till. Lenas nobisås är en godare form av aioli, ja det är sant, den är godare!

När jag har ätit något smarrigt på restaurang/café som jag senare vill göra hemma så ”delar” jag upp intrycken i munnen ungefär som när man hör på musik och upptäcker ett gitarrsolo eller när man hör en trummis gå loss. Man måste känna delarna för att förstå helheten.

Soppan är, bortsett från att den är väldigt god (om jag får skriva det själv), billig, nyttig och går utmärkt att frysa. Den passar perfekt att serveras som förrätt till en kryddstark huvudrätt eller som en enkel lunch. Jag lagar den oftast på frysta hela tomater från föregående sommar. Jag brukar frysa in de tomater som vi inte hinner äta upp varje sommar. Det är superenkelt, du tar tomaterna skär bort den del där kvisten satt, den brukar bli så hård och otrevlig, och fyller en för dig lämplig påse och fryser in den. När du tinar den är det enkelt att ta bort skalet om så önskas. Perfekt till soppa eller köttfärssås.

Recepten på dessa rätter ligger även under fliken recept:

Tomatsoppa

  • 2 förpackningar krossade tomater eller 1,5 liter färska eller frysta hela tomater
  • 0,5 dl olivolja
  • 1 stor hackad lök
  • 1 en hackad chili efter smak och styrka som passar er.
  • 1 hackad paprika, valfri färg
  • 2 hackade vitlöksklyftor
  • 2 matskedar tomatpuré
  • 1 tesked sambal oelek
  • 0,5 tesked timjan
  • 0,5 tesked rosmarin
  • 1 kryddmått vit eller svartpeppar
  • 1-2 kryddmått cayennepeppar
  • 1-2 teskedar salt
  • 0,5-1 liter vatten

Värm olivoljan i stor panna och hälla lök, vitlök och paprika. Bryn i 4-5 minuter men grönsakerna ska inte få färg, tillsätt kryddor och tomatpuré bryn ytterligare 2 minuter. Häll i tomater, vatten och buljong. Låt allt puttra på mellantemperatur i 5 minuter. Obs, mixa om du använder hela tomater! Smaka av och tillsätt ev mer salt.

Lenas Nobissås

  • En kastrull med kokande vatten
  • stavmixer med bägare
  • 1 ägg (jag tog två små ägg av mina egna)
  • 1 tesked fransk senap
  • 1 matsked vitvinsvinäger
  • 1-2 vitlöksklyftor
  • 1 kryddmått salt
  • 1-2 dl neutral olja, t ex rapsolja
  • Läs detta innan ni börjar:
  • Lägg vitlök, vinäger, salt och senap i mixerbägaren
  • koka ägget i 3 minuter, här är det noga.
  • knäck ägget och skrapa allt i mixerbägaren.
  • Mixa, häll i oljan i en ganska tunn strål tills den tjocknar, det brukar behövas minst 1 dl olja. Ta inte mer är 2 dl olja.
  • Klart att avnjutas.

Från 0 till 2000000 scoville!

Nu gäller det, chilifröna som kom för en vecka sedan ska i jorden/stenullen. Jag har aldrig tidigare sått frön till en chili som benämnts som SUPERHET. Chilin jag pratar om heter Moruga Scorpion Chocolate och jag misstänker att chokladsmaken inte är det som är mest framträdanden i själva upplevelsen. Styrkan på nämnda chili uppgår mer exakt till 2.009.231 scoville. Vad det innebär är svårt att föreställa sig men som jämförelse kan ges att vanlig paprika ligger på mellan 0-100 , jalapeno på 2500-8000 och habanero på 1.00000-8.00000 scoville. Som kuriosa kan benämnas att vanlig pepparspray ligger på 2.000000-8.000000scoville, dvs jämnsides med Moruga Scorpion Chocolate. Bortsett från denna heta blivande skönhet har även mer svala varianter kommit i jord idag.

För alla chilifantaster kan jag rekomendera http://www.jalapeno.nu de har ett enormt stort utbud av chilifröer och lite annat smått och gått.

Så här hoppas jag plantorna ser ut om ett par månader. Bilden av paprikaplantan togs våren 2017.

Får jag presentera Alf, min fjäderbeklädda vän!

Här har ni Alf, en mycket stolt tupp i litet format. Alf är en typisk dvärgmes (en av raserna inom hönsfåglar) som hör till kampfåglarna – självklart säger ni när ni ser honom. Personligen anser sig Alf vara ett praktexemplar av släktet hönsfåglar. Han är snäll mot alla hönorna i flocken och även mot Ulf vår andra tupp.

Det som utmärker Alf är främst två saker (bortsett från hans smäckra kropp). Ett-han tycker att han lätt skulle kunna ta förstasidan på Vouge, Elle eller varför inte Glamour, han är heller inte främmande för att posera för Café. Som nummer två kommer hans gränslösa kärlek till stora kvinnor, eller ska jag skriva höns? Han dansar gärna runt hönor och låter vingarna snurra som på en väderkvarn. Vidare låter han sig inte nedslås av att dom allt som oftast med en lätt snärt med rumpan kastar av honom om han någon gång mot förmodan lyckas äntra hönan.

På bild syns Ulfs favoriter, Britta och Gullan, två stiliga damer som helt själva fyller ett värprede med sin volmösa hydda. Detta till skillnad mot värpredet som relativt problemfritt innehåller fyra små damer vid namn Fru Hedlund, Fru Olsson , Svea och en vit höna med tofs på huvudet som sorgligt nog fortfarande är namnlös.

Framöver kommer jag absolut presentera de damer som ingår i själva den stora lyckliga hönsfamiljen som oftast bestå av allt från småkycklingar, tonåriga fjäderfän, mogna värpande damer till pensionerade hönor och tuppar, de senare gillar mest att sitta på pinne och vila mellan ätandet och måendet utan att göra ett enda dugg för att tillverka de vita små bollarna som jag så hett eftertraktar.


Kimchi klockan 23.30!

What! Hoppla vad tiden går fort och vad minnet är kort!

Mitt i gäspen, kl 23.30, kom jag på att jag inte alls ska gå och lägga mig för jag ska göra Kimchi, hurra hurra! Nu hade kålen legat i saltlag ett dygn, drygt.

Diskbänken var (är) belamrad, för så kan det vara hos oss ibland av olika anledningar som jag inte ska trötta er med, men med en lätt svepning med armen över bänken hade jag skapat utrymme nog för att göra en chilipasta som kålen som skulle förenas med. Vid denna sena tidpunkt får bilderna visa skapelsen eller processen av Kimchin.

By the Way, kan någon vänlig själ berätta hur kål som är lagom salt smakar. Det stod nämligen att man skulle smaka av kålen och göra just den bedömningen. Jag smakade och bedömde raskt att den helt klart var lagom salt! Efter det skred jag till handling, jag rev rättika, vitlök och ingefära. Jag strimlade purjo, ströade  lite socker och tillsatte lite fisksås och sist kom den Koreanska chilin – halleluljamoment. Allt  måttat på en höft eller med ett ögat – så gör jag när jag lagar mat mitt i natten. Detta rördes ihop till en strimlig röra som jag efter bästa förmåga  skedade in mella kålbladen, inte tvärlätt måste jag säga faktiskt.

Nu kl 00.50 säger jag god natt och hoppas att kålen inte tog illa upp för att den blev bortglömd ett  tag.

Ps, receptet läggs ut efter provsmakning och bedömning av min dotter och svärdotter.

 

Kimchi! Prutt-temat fortsätter!

Kimchi på G! Ni vet säkert vad det är men inte jag…

Det ska bli ändring på det, för nu jag ska prova att tillreda denna koreanska syrade kålrätt. Receptet kommer från en Koreansk kokbok som jag fick i julklapp av min  fina svärdotter Tove.  Måste tillägga att jag hade önskat mig just en koreansk kokbok och blev, när jag på julaftonsnatten plöjde den, varse om att koreansk mat till 95% består av kimchi i oändligt många olika former.

När jag läste recepten insåg jag att det inte vara en kvick fix detta! En kimchi behöver tio dagar att mogna. Men innan jag ens skulle kunna påbörja syrningen (vet inte om det heter så men här gör det det) var jag tvungen att hitta rätt chili, en koreansk sådan vid namn Gochugaru, och det fungerade dåligt med Match.com endast kryddlandet.se matchade mina önskemål.

Jag insåg att om jag skulle kunna fortsätta med detta tillverkande av kimchi (vilket inte ens påbörjats) var jag tvungen att bli självförsörjande på Gochugaru, såklart. Jalapeno.se blev räddaren i nöden och igår kom fröleveransen och imorgon åker Gochugaru-fröer raka spåret ner i myllan.

Idag ska kålen saltas för att i morgon blandas med en koreansk kryddpasta som jag själv ska fixa är det tänkt, önska mig lycka till!!

Från julknäck till kålsallad.

Idag insåg jag att det nog är läge att fylla krävan med vitaminberikade produkter igen. Efter tre veckors intensivt intag av kaloririka och kolhydratsprängda godsaker är det helt klart tid för bättring!

Det blev Leffes favorit – Zeinas treveckorssallad (https://zeinaskitchen.se/treveckorssallad/). Snabbt, gott, nyttigt och enkelt, precis som det ska vara! 

Varning, vid för stort intag skapas metangas som av vissa kan uppfattas som lätt störande!

Välkommen 2019 med 365 oskrivna blad.

Idag kom tvivlet, är det verkligen möjligt att så i stenull, alltså så i mald sten!? Nej jag vågar inte chansa, tänkte jag, vilket ledde till nya odlingar av chili, paprika och tomater och håll i hatten, även kronärtskockor. Det har alltså helt oplanerat uppstått en intern tävling mellan stenullslaget och såjordslaget- spänningen är nästan övermäktig.

Den här gången använde jag vanlig såjord och små hemmagjorda krukor av tidningspapper som är nedbrytningsbara-toppen. Krukorna gjorde jag enkelt med hjälp av några dagstidningar och ett krukmakarset från Impecta https://www.impecta.se/sv/artiklar/krukmakeristartset.htmlhttps://www.impecta.se/sv/artiklar/krukmakeristartset.html

Har man sådana krukor behöver man inte lyfta ur plantan vid omsättning utan sätter ner hela tidningskruksn i jorden, detta skyddar rötterna mot skada som ofta uppstår när man lyfter ur plantan vid omplantering.

Som vanligt har hönsen fått dagliga dos av mig, eller var det tvärt om? Tänk att man kan tillbringa nästan obegränsat med tid hos 18 hönor och två tuppar. Idag fick de njuta av restfest bestående av bröd och potatis bortsett från den vanliga skopan hönsfoder!

UnderbaraClara

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Sara Bäckmo

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Tantfrö

En växande känsla av självaktning

Frö(ken) Malin odlar hellre än bra

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

%d bloggare gillar detta: