Vasaloppet

Malinmittimyllan ”tillsammans” med skidlandslaget i spåret

Igår var jag glad som en lärka, jag skulle besöka Skellefteås nya skidspår på hela 1,5 km. Spåret är gjort av fjolårets snö och var helt klart godkänt av mig som förvisso inte har några kunskaper kring snö och dess kvaliteter annat än att den är vit och att jag brukar streta mig fram på dess yta med skidor ett par gånger om år. Detta innebär att min åsikt om snö- och spårkvaliten väger lika lätt som ett sandkorn. När vi nu resonerar om längdskidåkning så finns det här ett mysterium som jag verkligen aldrig kommer att lösa, det jag tänker på är VALLA, hur i hela friden ska man någonsin komma på följande: när ska det vallas, hur ska vallan läggas, var det ska smetas, hur mycket klet ska användas, och var är spannet, vidare krävs funderingar kring: ska jag använda spray, klister, stift eller svampduttmodellen eller kanske lite av varje och behövs det ett strykjärn.

Nåväl tillbaks till gårdagens skidåkning. Jag slängde in skidor, pjäxor och väskan med de berömda vallorna i bilen och brände till stan. Väl framme vid spåret så står jag där med två skidor som ha fjolårets valla på undersidan och funderar, -skulle jag kanske ha fixat detta hemma. Äsch, jag gör som vanligt, upp med skidorna mot bilen, kolla utetempen och på med lite lämpligt sprayfäste som snabbt gnuggas fast, tidsåtgång, ca tre minuter. Sedan bar det iväg, tjoho vad det gick bra, vinden ven runt öronen. Väldigt konstigt bara att precis alla utom ett (observera att det fanns flera barn i spåret) mycket litet barn och en mycket mycket gammal man åkte om mig. Den enda förklaringen måste vara att svenska skidlandslaget fått nys om Skellefteås eminenta skidspår, visst har jag rätt, snälla!
Jag hade tre mål och det var att ett, inte ramla, två, inte ramla och tre inte ramla, och jag lyckades hålla mig på darriga ben både uppför och nerför, himla bra va? Eftersom jag bestämde mig för att ignorera mängden av elitskidåkarna från Boliden, Umeå och andra ställen runt om i landet så bestämde jag mig för att satsa på milen. Hur i hela friden tänkte människan som Endast passerat milen ett fåtal gånger och då i mars! Men jag travade/skidade varv på varv och kände att det här fixar jag och visst gjorde jag det. Det kan jag intyga för när jag vaknade i morse och provade att röra mig så smärtade det från tår till händer, ljumskarna och låren brände och var väldigt väldigt ömma, de kan liknas vid två stockar, även magen hade fått sig en genomkörare. Det är lika svårt att ta sig ner som upp från golvet och strumporna fick min käre man trä på. Hur ska detta gå undrar jag just nu!

Okategoriserade, Vasaloppet

Milen är gjord!

Igår hände det! Jag var på gymmet, kämpade med mitt nya Vasaloppsträningsprogram (otroligt långt ord) då plötsligt en tanke dök upp. -Jag ska staka en mil, så blir det, en mil ska jag tugga mig igenom bara så jag vet att jag kan. Sagt och gjort, när mitt nya intervallpass på löpbandet var över masade jag mig motvilligt upp till repen med två handtag-stakmaskinen och satte igång. Redan efter 1 km var jag mentalt slut och var tvungen att sluta titta på displayen hela tiden, man kan bli galen för mindre. Problemet är bara att när jag tittar så faller blicken spontant på displayen. För att lösa detta dilemma beslutade jag mig för att blunda, Dvs, jag stakade de följande 9 kilometerna blundandes. Denna övning toppar, för mig, ligan över tråkiga övningar på gymmet. Men tyvärr har jag blivit informerade om att den är rysligt bra om man ska åka ett nio mil långt skidspår. Som sagt 1 mil på hedervärda 59 minuter- ja jag stod och tuggade upp och ner i 59 minuter, heja mig!

Okategoriserade, Vasaloppet

Vem i hela friden kom på stakmaskinen!

Ja nu har jag provat stakmaskinen ett par gånger och måste säga, ja vad ska jag säga, den är helt hemsk alltså! Första gången jag närmade mig den hängde jag som en våt trasa i banden efter ca 200 m och tänkte -Jag tyar inte mer nu! Men jag stod ut i en tapper km innan jag helt dog ifrån maskinen. Nu, efter fyra möten med omnämnda maskin har jag avancerat till hela 1600 m innan jag faller ihop av total utmattning. Ska det verkligen vara så här funderar jag i mina bistraste stunder och svara mig själv snabbt som en kobra- jajamensan så ska det vara för det har Jocke på jobbet berättat, en rutinerad flergångsåkare av Vasaloppet. Att åka Vasaloppet gör konstant ont i nio mil så det är bara att acceptera och gilla läget, citat från Jocke! Jag har i alla fall bestämt mig för att fira storstilat om jag någonsin, ever, stakar i en hel mil. Min kära man tyckte att jag kunde fira med en smaksatt bubbelvatten…..

Jag har en till fundering och det är den helt opåverkbara tidsfaktorn, var ska man få tiden till att träna så himla många och långa pass som rekommenderas och det under ofattbar lång tid. För mig är det helt obegripligt och tidsmässigt omöjligt att få till detta när jag jobba heltid och bor ett par mil från jobbet. Men int klaga jag, he är bara å stak!

Men hallå, hallå! nu vet jag hur det hänger ihop och varför jag inte kommer bli en elitidrottskvinna. Så här är det nämligen. För att få möjlighet att träna som en elitidrottskvinna så måste man vara elitidrottskvinna och för att kunna bli bli en elitidrottskvinna så måste man vara en talang som tränat ofta och länge. Ett moment 22 alltså, så om det inte riktigt fungerar för mig, att jag inte blir en elitidrottskvinna alltså, beror det ju inte på mig utan på det faktum att villkoren är orimliga och det är ju därför jag aldrig kommer bli en elitidrottskvinna.

Och här kommer en kort genusfundering, varför blir ordet elitidrottskvinna understruket med rött som att det är felstavat vilket inte ordet elitidrottsman blir, svara på det den som kan!

Vasaloppet

Akta er för nu har jag tränat Bodycombat!

Aj, aj, aj, att sparka och boxas i luften kräver sin smärta, totala utlämnande, energi och kraft. Även att gå åt vänster när alla går åt höger eller att sparka vilt när alla andra boxas lätt känns, låt mig uttrycka mig rakt, förnedrande. Men så var det igår när jag insåg vad jag anmält mig till i helgen och att det var för sent att avboka. En kvinna i min ålder försökte peppa mig när hon såg min panik, – gör bara som alla andra så går det bra, det är sååå himla kul! Väl inne i salen såg jag att ledaren tittade lite extra på mig, inte konstigt, jag såg nog ut som en som vilt letade efter nödutgången vid en massiv brand. Ledaren skulle man kunna skriva en novell om, en mer skrikande, hoppande, sjungande och svettande människa har jag aldrig träffat, jag lovar. När ledaren faller ihop av trötthet så blir jag imponerad. Hon var som en duracellkanin helt enkelt. Dock missade jag inte att hon direkt noterade mig och mina tappra benviftanden och armfladranden med ett illa dolt leende, – alla gör så gott de kan utifrån sin förmåga, tryckte hon ut med jämna mellanrum, såklart jag för mitt bästa och bättre än så här förmår jag inte. Nu drar jag av plåstret i ett svep och demonstrerar här i min korta film hur det gick till på bodycombaten för mig.

Vasaloppet

Hur mycket ska man behöva svettas för ett Vasalopp?

Alltså, vad himla duktig jag är! Fyra gympass är avklarade, förvissa har jag kvar minst 100 st pass och så måste jag även börja skida direkt när snön kommer innan självaste loppet, allt enligt min självpåtagna coach och man, men va då, jag måste bara få njuta av varje pass jag lyckas med och kommer hem oskadad.

Inte nog med det, idag när jag tittade i telefonen, alltså när jag filmade mig själv, såg jag ut som jag klev ut ur duschen och det efter det första av dagens TRE pass, ni hörde rätt tre pass på en dag.. se själva så får ni se? Jag fattar verkligen inte att man kan regna inifrån men uppenbarligen är det möjligt! Föresten så kom jag på, när jag stod på löpbandet, att jag naturligtvis ska skapa en spellista på Spotify med härliga pepplåtar från förr och nu- det lät väl klatchigt!

Vasaloppet

Hur mycket har du träna triceps i sommar!? Va!

Helt fantastiskt vad folk engagerar sig i att jag ska åka skidor i nio mil. Jag börjar rent av känna en lätt diffus känsla av något som jag tror kan liknas vid träningsmotivation. Jag har kollat kalendern och besökt ett gym och…(se filmen) Den här veckan har nämligen fyllts av olika sanningssägare och motiverande kommentarer. Som exempel kan ges: har du börjat träna dina triceps (har jag hört minst tre gånger i veckan!), hur går det med träningen då? visst vet du att du kan få otrolig rabatt på träningskompaniet om du är medlem i North Power, du bör absolut gå skidskolan i vinter, det är ett helvete att åka Vasaloppet, det är bara att börja omgående, det tog 12 timmar av kamp, hur van är du att åka skidor egentligen? vilka tider har du? ja ja ja. Okej jag fattar, nu är det slut med den mentala myspysträningen, nu gäller alltså blod, svält och tårar. Men jag är trots allt imponerad av den värmande, omtumlande och lätt brutala omtanken.

Resor, Vasaloppet

Vi fixade det!

Nästan 30 mil på sex dagar varav en var vilodag, det tycker jag var tappert.

Vi har cyklat efter galna vägar, obefintliga vägar, krokiga skogsvägar, fel vägar, mellan vinstockar och slott mm mm. Vi har naturligtvis resonerat om, diskuterat kring, analyserat det obegriplig och skällt på den värdelösa karta, den obegripliga vägbeskrivningen den galna GPS:n som nödvändigt som skulle ha ut oss på antingen självmordsvägar eller kostigar. Men som tur är, så är vi ju fyra intelligenta harmoniska, lugna, inkännande, lyssnande och filosofiska individer som lugnt har tagit oss igenom diverse utmaningar vareviga dag. Förvisso med hjälp av ostron, råbiff, gåslever och champagne, men va då!

Ni får här ta del av vår glädje!

Resor, Vasaloppet

En lat vilodag, trodde vi ja, i Frankrike.

Eller Jakten på den försvunna nöten, eller varför inte, Ice age nr 22 i Bordeaux.

Man kan i varje fall säga att det inte tydligt framkommer i filmen med vilken frenesi vi letade efter en Noisett-fabrik där vi (när vi efter 2 mil på den så kallade vilodagen) tillslut fick en ynka torr nöt till livs, dom ett hån. Ytterligare måste sägas att var vi torr som Saharaöknen i munnen och de sålde INTE vatten men i och för sig så sa de att de hade ett filter i kran på toan- tror ni att de menade att vi skulle dricka toavattem?!

Okategoriserade, Resor, Vasaloppet

Shit happends i en skogsglänta och rumpan bar vid en vedtrave någonstans i Frankrike

Tankar och visdomar från gårdagens drygt fem mil långa cykling.

Visdomsord ett: om en portugisisk köttbulle hamnar på sniskan i tarmsystemet och längtar ut så gäller det att lyssna på signalerna innan det är för sent. Då kan en glänta i en fransk skog vara en perfekt plats för en ”pälsärm” som någon i sällskapet sa. Eller, ännu bättre, som Ulrika sa, detta gäller ju varken dig eller mig Malin.

Visdomsord två: som undertecknad kan intyga är: cykla aldrig med bikinitrosor med vass kant under cykelbyxor med blöja, då kan du behöva visa rumpan vid kanten av en timmertrave med endast en god vän och en cykel som skydd.

Runt en timma innan någon i sällskapet behövde besöka skogsgläntan så utmanades jag av min min man som helt på eget bevåg bestämde sig för att nu skulle han bli min ”personal” Vasaloppstrainer, obs, jag har aldrig bett om det! Han sa att nu ville han se mig svettas och få lite puls, vi ändå är på träningsläger. Jag fattar ingenting, vad menar han med det, jag har uppenbarligen puls och det hela tiden, under dygnets alla timmar till och med, annars skulle jag ju inte cykla i Frankrike, och svettas har jag gjort varje dag, det är ju ändå runt 30 grader varmt ute. Att jag aldrig lär mig, jag högg såklart på den f-b kroken och kastade mig iväg, som ett japanskt snabbtåg, jag cyklade som en blådåre i sju (ja ni läser rätt) km och fick en galen puls på 194 samtidigt som svetten sprutade runt mig, bra där Malin! När jag tillfälligt lugnade ner mig lite vid en korsning för att inte krocka med något i rörelse så kom två andra blådårar och hojtade vilt åt mig, jag skrek högt och nästan kissade på mig av förskräckelse, gissa vilka dårarna var, herrarna i sällskapet såklart. De hade hängt efter mig och åkt snålskjuts, det var ju jag som klöv vinden, visst heter det så, och gjorde allt jobb. Men viktigast av allt- de hängde över styret av utmattning efteråt, ha!

Så här fint cyklade vi innan allt hände…

Förresten, Kära läsare om någon frivilligt kan tänka sig att ta på sig denna uppgift, som i svårighetsgrad kan liknas med att gå på vatten, att ge mig coachning och goda råd inför de kommande nio mil om endast sju månader på två brädor med lätt bölja framdel med endast två pinnar som stöd för kroppen så mottages det med enorm tacksamhet. Som ni säkert märkt går det ”sådär” när jag coachar mig själv. Inte går det bättre av att min självutnämnde personal trainee säger att man absolut inte äter Nutella på ett träningsläger, jag fattar ingenting.

Big no no – Va!