Författararkiv för malinanderssonlundberg

Om malinanderssonlundberg

Hej på er! Jag är en smågalen 48-årig mångsysslare. Och vad kan ni vilja veta då? Som svensk vill man såklart veta yrket- speciallärare i grundskolan. Det är ett superbra jobb som ger mig en vettig inkomst att slösa på resor, trädgård, hönor och allt som gör livet värt att leva! Men utan min familj och mina otroligt livsglädjande intressen eller snarare passioner så skulle jag bara vara en lite lort. Nåväl, familjen- den består av en tålmodig och lugn man vid namn Leif, det är han som fixar allt jag kommer på som kräver styrka, eftertanke och maskinkunskaper, han är även den som stoppar mig när jag går helt ”bananas”. Mina barn, två till antal, de är numera helvuxna och förståndiga, de jobbar och går på universitet. Båda har var sin käresta som Kompletterar helheten, som bonus har vi en helggosse, som även han vid det här laget hunnit bli vuxen och studerar till byggare på gymnasiet. Nu kommer vi till passionerna, växthusen - som ska flyttas i höst (eller till våren säger min man) odling hela året runt, höns och vaktlar- de är så himla roliga, varje individ är en personlighet och så serverar de oss underbara ägg, resorna är en fröjd hela vägen, från planeringen till att man tittar på bilderna efter ett par år. När man har odling och växthus som passion så följer det för mig naturligt att ha ett stort intresse i mat och bak gärna en mix av supernyttig grönsaksbiffar med hummus till en gräddig marängtårta med hackad daim och jordgubbar. Jag bor i Norrland närmare bestämt i underbara Vallen, en liten by 3,5 mil söder om Skellefteå och här vill jag stanna trots att det är zon 5!

Jag Här ser ni resultatet av huksittarutmaningen och ber en liten bön…

Bildserien får tala sitt eget språk. 30 dagar (med några få undantag- dagar då jag helt enkelt glömde bort det) av korta sekvenser av huksittarträning har gjort mig till en huksittare, hurra! Inge ont som inte har en huksittare med sig. Visst beundrar ni sista bilden massor! Där sitter jag med rumpan mot vaderna som jag aldrig gjort annat. Nu släpper jag detta och fokuserar åter transartat (finns inte detta ord så skapar jag det idag) på Sälen och ber en stilla bön om att myrar och sjöar ska frysa där nere i södra Sverige så jag får åka detta Vasalopp!

Fotofredag i hönsgården

Mer eller mindre motvilligt ställde dessa skönheter upp på en snabb fotografering med mig. Lite kli i nacken gjorde dem lite mer medgörlig. Här kommer några presentationer. Fru Hedlund, en brun-svart silkeshöna, hönsgårdens ålderskvinna. Hennes åldern är lite diffus, inget att hänga upp sig vid, men snart är åren till antal tvåsiffrigt, hedervärt. Fru Hedlund tillbringar större delen av dagen i något av värpredena i förhoppning om att jag ska låta några ägg ligga kvar så hon får, för vilken gång i ordningen, bli hönsmamma igen. Hon är förresten hönsgården skickligaste mamma. Höna två är lilla diskreta Lady Gaga, vit blandras, en av många höns som finns men inte gör så mycket väsen av sig. Höna tre är Beda, en gråvit stabil unghöna som är trygg, lugn och värpvillg hon låter sig gärna bäras och klias i nacken. Äggen hon levererar är otroligt vackra i en grönbrun nyans. Sist har vi Sylvia, gårdens skönhet och matvrak, hon älskar lika mycket mat som att fotas, se bilden med den svartvita hönan. Frågan är om hon någonsin värper några ägg men det anser hon troligtvis vara petitesser, hon är ju ändå så snygg!

Lycka i form av en liten, liten gurka.

Icket invigda i odlingens fascination förstår kanske inte min passion för detta men erkänn att mitt lilla gurkembryo är vackert.
I år har jag slarvat med skötseln av mina söta små plantor, helt enkelt på grund av tidsbrist.
Omplanteringar, vattning och allmänt ompysslande sker hela tiden i sista minuten och med sparsamt med engagemang, trots detta frodas de och visar idag att jag kommer få skörda även i år.

Jag är så tacksam över att ha funnit ett intresse som gör att jag blir glad, mår bra och finner ro och lugn och dessutom grönsaker på bordet nästan året runt.
Om ni skulle fråga min man var jag befinner mig på min lediga tid från april till oktober skulle han tveklöst svar att jag antingen är någonstans runt eller i växthuset eller hos hönsen.
På sommaren går jag varje morgon före frukost till växthuset och hönshuset för att se vad som hänt under natten, helt galet, jag vet, men det är så himla spännande. Då passar jag samtidigt på att snacka lite med någon planta eller någon av hönorna, de har alltid något roligt eller upprörande att berätta.


Målkonsekvenser av ett allt för ivrigt huksittande

Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att jag aktivt skulle välja att sitta på huk en halvtimme om dagen under flera, flera veckor. Man kan konstatera att talesättet, inget ont som inte för något gott med sig, ofta stämmer, axelskadan i det här FALLET- ha ha. Har jag märkt nogon skillnad efter ynka två veckor funderar kanske ingen av er över men jag berättar i alla fall att jag redan knyter på mig skorna utan att behöva sätta mig på en bänk eller sätta ner ett knä. Det är bara ett exempel, det gäller såklart alltid då jag ska ner till golvnivå av någon som helst anledning vilket faktiskt händer titt som tätt. Många av er är säkert frågande och undrande över mitt stelbenta sätt, jag är ju inte hundra år. Nej det är jag förvisso inte men ser man till min rörelseförmåga så kan man nog datera mitt födelsedatum till runt sekelskiftet 1800-1900. Vidare undrar ni såklart över min min tarmstatus och hur det går vid toabesöken Efter allt huksittande men det ser ni, det behåller jag för mig själv, för allas trevnads skull såklart. Men okej då, jag har inga behov av laxermedel, nöjda nu? Men som sagt, nu ska förändring ske, bit för bit ska min kropp få uppleva en smidighet den inte visste var möjlig. Härmed blir det mitt lite försenade nyårslöfte att innan 2021 ska jag kunna stå på huk utan att lyfta hälarna, jag ska kunna lägga handflatorna på golvet ståendes med raka ben och till sist och det blir den största utmaningen, kunna sitta på golvet med ”bresande” ben (misstänker åter att det är norrländska och det betyder att du sitter på din rumpa på golvet med raka ben som är brett isär). Du böjer dig fram och nuddar knäna med huvudet utan att benen lämnar golvet eller viker sig det allra minsta. Nu har jag nog tagit vatten över mitt lilla huvud men v-f, det blir så mycket roligare med lite mål i livet.

UnderbaraClara

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Sara Bäckmo

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Tantfrö

En växande känsla av självaktning

Frö(ken) Malin odlar hellre än bra

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

%d bloggare gillar detta: