Månad: april 2023

Nu börjas det, analyserandet och gissandet huruvida de små liven är av kvinnligt eller manligt kön. Tyvärr måste jag medge att jag redan nu sett minst två tuppar och fler lär det bli. Inget fel på tupp men det är hönor som ger oss ägg. Våra tuppkycklingar lever ett fritt och glatt liv bland sina kycklingkompisar under drygt ett halvår. Vi ser dem hoppandes på komposthögar ilandes mellan hallonris och springandes vilt på gården för att på kvällen sova trygga i hönshuset på pinne mellan gamla och unga hönor och tuppar. Någon gång under senhösten, när jag känner att detta är en bra dag för att gå vidare till tupphimlen, ber jag Leif hjälpa mig med detta. Det går fort och jag känner att detta ändå är ett bra slut på ett bra liv. Kom ihåg att äter du ägg så accepterar du också att tuppar avlivas. Vad gör vi med tupparna då? vi äter upp dem såklart. Ett utsökt kött!

Två sura hönor! Gun och Grynets blick säger blott och enbart- låt bli äggen om du vill leva. Varje vår är det samma visa, några hönor vill verkligen ruva på några ägg. Verkligheten är den att jag kan/vill inte ha hur många kycklingar som helst och dels klara faktiskt inte alla hönor av att ruva och sköta om kycklingar. Till hösten vet vi i alla fall vem som vann. Gun och Grynet slog till dövörat vid vårat snack i alla fall.

Nu är det liv i luckan! Städning varje dag innebär att kycklingarna springer vilt runt i rummet…om man inte har lite gott havregryn att mumsa på.

Varje vår samma visa. Hönsdjuren vill inte lämna det trygga hemmet för solsken och frisk luft. Förrän jag med glada hejarop och lite putt i rumpan får ut de små liven.

Fjorton kycklingar behöver en yta för just fjorton kycklingar. Tvättkorg blev redan typ direkt för liten. Kaninburen i ladugården blev den första lösningen. In med den, skura av den och i med tidningspapper så blev den vips en perfekt liten etta för de många liven. Kycklingar hoppar flyger redan efter någon dag såpass högt att kaninburens bottenkant inte räcker till, vilken tur att jag även har ett galler! För ett par år sedan köpte jag ett kycklingtak med perfekt temperatur. Vilken avlastning det blev för mig som hönsmamma. Före det körde jag med skrivbordslampor och en termometer, ett evigt pyssel och kontrollerande. Nu är det förvisso fortfarande ett evigt pyssel och kontrollerande. Kan alla dricka, visst har jag pratat även med lilla du, har alla börjat picka, kan alla gå på tidningspapper eller behövs frottéhandduken ett tag till, känner alla sig älskade. Vilket sjå som hönsmamma, vilken angenäm börda.

Tänk vilken glädje det är att ideligen gå till äggen, se men inte röra, för att kontrollera hur många kycklingar som nu har kämpat sig ur skalet! Jag känner mig som ett litet barn som inte kan behärska sig utan bara måste kolla. jag lyckades dessutom fånga en kyckling på film som precis kröp ut sitt skal den här gången.