Okategoriserade

En helt vanlig toppenfredag

Att vakna och veta att snart kommer jordens bästa hjälpreda till min undsättning är helt enkelt toppen! Idag har jag och Alice levererat bröd till en vän i byn, stört Leffe som jobbade på övervåningen, spelat grodspelet, pratat med Kajsa på Messenger, besökt faster Ulla med familj, städat två hönshus, bakat kaka, tittat på Saltkråkan och massor mer i lugn och ro. Vad i hela friden mer kan man önska? Svaret är enkelt, ingenting.

Odling

Traditioner lever vidare om man själv vill det

Varje år, så länge mamma levde, fick jag en amaryllis i födelsedagspresent. Alltid lika uppskattad och alltid lika spännande att se vilken sort det var just det året. Traditionen lever vidare på så vis att jag själv köper en, eller flera, många flera, amaryllisar varje oktober. I år ser jag verkligen fram emot att njuta av Papilio när den blommar! I dag hade jag förmånen att plantera lökarna utomhus. Det blir alltid otroligt ”grisigt” när jag möter jord och vatten och därför sker sådana aktiviteter med fördel utomhus. Detta fenomen gäller även målarfärg. Finmålning finns aldrig på min agenda. Däremot är jag en hejare på att måla ladugårdar och logar med falu rödfärg. Det kan inte ens jag misslyckas med bortsett från att jag har rödfärg från topp till tå.

Hönor

Från regn och rusk till nytt spån och värmelampa

Idag påbörjade jag den stora hönsflytten. Varje höst i oktober när det börjar bli mörkt, kallt och blött så kommer insikten att mina små älsklingar inte kan vara ute i frihet året runt även om det vore önskvärt. Hönor klara lätt några minusgrader, det viktigaste är att de skyddas från vind och väta i samband med kallgrader. Men hos oss i norr stannar det aldrig vid några kallgrader, vips har vi en natt med fler minusgrader än deras kammar och slör tål. Så idag fick kycklingarna, deras mamma Laura och ytterligare tre hönor flytta in i ”vinterbörningen” i ladugården. Det passar ypperligt att Laura får presentera sina avkommor till några hönsliv i taget. En hönsmamma tenderar nämligen att vara rejält aggressiv mot allt och alla som vill närma sig de små liven. Hur gick det? -hyfsat ändå, Laura slet lite fjädrar av Grynet innan hon han söka skydd, de övriga två sökte direkt skydd på högre höjd (se bild) men sen var det lugnt. Nu hoppas jag de sover en skön nattsömn och vaknar pigga, glada och vänskapliga mot varandra.

Grynet
Hönor

En mamma är en mamma om än en höna

Idag öppnade jag dörren så de fyra kycklingarna och dess moder, Laura, för första gången kunde gå ut och äta lite gräs och njuta av den milda hösten. De har tillbringat tre veckor i en lekstuga omgjord till kycklingkammare. Vad händer, jo Laura sätter av till närmast badrum/sandyta långt in under hönshuset. Uppenbarligen kände hon att jag minsann kunde få sköta de fyra telningarna så hon kunde få några minuter – det blev 20, i ”privacy”. Väl där, under hönshuset, tvättar hon sig från topp till tå utan brådska samtidigt som jag försöker ha koll på hennes kycklingar. Jag ville inte att de också skulle försvinna under hönshuset, vi har trotsat två glupska katter som jag inte alls litar på när det kommer till små kycklingliv. Tillslut bar jag tillbaka de små pipande liven till lekstugan, tror ni mamma höna kom då de skrek, icke. Inte förrän varje liten fjäder och samtliga dun fått sig en rejäl omgång i sanden, då kom hon trippande i sakta mak. Jag kunde riktigt se på henne hur hon njöt av egentiden och att få tillbringa några minuter på toa helt själv.

Här syns det hur sandig Laura fortfarande är efter badet!
Odling

Pyssel med täckodlingen

Mina täckodlingar och täcktunnel har fått ett litet lyft idag. Pallkragarna har fyllts med halm och tunneln med en gammal ensilagebal. På det har en hel flaska med bokashilake hällts över odlingarna. Här ska odlas majs och zucchini om ett antal månader. Kålnätet är nerplockat från tunneln, vips har vi ju en meter snö. Just nu är jag i bryderier över om jag ska täcka tunneln med någon rejäl och mjuk plast istället för kålnätet – den som lever får se hur det blir.