dreja

En tummad blomma som fick leva

En kväll i vecka har jag, de senaste nio-tio månaderna, glatt kastat mig över leran och drejskivan. Men ibland händer det….när jag med ett påtvingat leende och låtsad förståelse avstår från att dreja! Detta för att vi är ca 12 keramikelever och det finns sex drejskivor, ni fattar. Då brukar jag oftast rastlöst tumma, kavla, knåda eller ringla för att direkt en skiva lämnas ledig mosa skapelsen under mina händer och lättad sätta mig vid skivan. Men en gång hände det, någon gång förra hösten, jag tummade en blomma, och den fick överleva så det så!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s