För exakt 24 timmar sedan jag klev på bussen i Skellefteå och nu ligger jag på sängen i ett hotell i Pamplona- pust. Tåget gick som det skulle, ingen kollade mina tabletter, hälsodeklaration och vaccinationspasset passerade obemärkt, jag hittade i Madrid och jag har inte fått något migränanfall. Alltså oroade jag mig helt i onödan.
Tågfärden var som tågfärder är. Jag hade bokat nederslafen men fick vackert smyga mig högst upp klockan 00.10, inte läge att resonera om sådant då, somnade tillslut men vaknade av att Leffe snarkade- skulle precis putta på honom då sanningen gick upp- jag ligger inte hemma. 07.00 tjöt det i högtalarna att tåget var försenat och jag vaknade efter i alla fall några sömntimmar. Det är det här som är så mysigt med att åka tåg, man vet aldrig hur det ska gå.
På flyget till Madrid somnade jag pronto! Efter en stund vaknade jag och frågade när vi skulle äta, då var vi på väg ner för landning, jag hade sovit drygt fyra timmar. I Madrid hände inget mer än väntan och en mozzarellamacka. På toan i Pamplona fick jag frågan av en amerikanska om jag skulle vandra- märket på ryggan avslöjar. Sedan delade vi en taxi in till Pamplona. Nu ska jag sova och i morgon är planen att ta sig till Los Arcos, thats it den dagen, byn där jag avslutade vandringen för tre år sedan. Dilemmat i år är att man måste boka härbärgena i förväg för att säkert ha någon stans att sova när man kommer fram så det spontana får stå tillbaka till förmån för säkerhet och hälsa. Men på torsdag sätter jag vänster fot framför höger och vise versa kilometer efter kilometer. God natt och Buen Camino.
Hej på er! Jag är en smågalen 48-årig mångsysslare. Och vad kan ni vilja veta då? Som svensk vill man såklart veta yrket- speciallärare i grundskolan. Det är ett superbra jobb som ger mig en vettig inkomst att slösa på resor, trädgård, hönor och allt som gör livet värt att leva! Men utan min familj och mina otroligt livsglädjande intressen eller snarare passioner så skulle jag bara vara en lite lort. Nåväl, familjen- den består av en tålmodig och lugn man vid namn Leif, det är han som fixar allt jag kommer på som kräver styrka, eftertanke och maskinkunskaper, han är även den som stoppar mig när jag går helt ”bananas”. Mina barn, två till antal, de är numera helvuxna och förståndiga, de jobbar och går på universitet. Båda har var sin käresta som Kompletterar helheten, som bonus har vi en helggosse, som även han vid det här laget hunnit bli vuxen och studerar till byggare på gymnasiet. Nu kommer vi till passionerna, växthusen - som ska flyttas i höst (eller till våren säger min man) odling hela året runt, höns och vaktlar- de är så himla roliga, varje individ är en personlighet och så serverar de oss underbara ägg, resorna är en fröjd hela vägen, från planeringen till att man tittar på bilderna efter ett par år. När man har odling och växthus som passion så följer det för mig naturligt att ha ett stort intresse i mat och bak gärna en mix av supernyttig grönsaksbiffar med hummus till en gräddig marängtårta med hackad daim och jordgubbar. Jag bor i Norrland närmare bestämt i underbara Vallen, en liten by 3,5 mil söder om Skellefteå och här vill jag stanna trots att det är zon 5!
Visa alla inlägg av malinanderssonlundberg
Frö(ken) Malin odlar och en del annat 