Idag avslutar jag detta äventyr i Leon och börjar stora hemresan efter 15 dagars vandrande. Det har varit en upplevelse utöver det vanliga såklart. Jag åkte med tanken att det kan bli hur som helst, antingen går jag en vecka och känner mig nöjd eller så blir det kanske fyra veckor, endast framtiden visste hur det skulle gå. Svaret blev någonstans däremellan och det blev helt perfekt.
Igår gick vi endast 15 km vilket kändes utmärkt då jag både ville se Leon och hinna boka bussbiljett till Madrid. Sträckan in till Leon skulle man inte hylla i en sång. Vi gick mycket utmed stora vägar och hade bitvis tråkig utsikt i form av industrier. Men väl i Leon fick vi uppleva motsatsen, se bara! Hit vill jag igen! Ja just det ja, det ska jag ju, jag ska ju cykla sista biten från Leon till Santiago de Compostela.
Här kommer ett fång bilder från vandringen över Pyrenéerna tillägnat er som är sugna på att gå hela eller delar av Caminon. Bilderna är tagna från Saint Jean Pied de Port till Roncesvalles.
Som sagt, avstå för allt i värden inte första delen över Pyrenéerna – magiskt!
Jag fick precis frågan om hur långt jag har traskat och svaret är att under 12 dagar har jag gått 345 km med ett snitt på i runda slängar 29 km/ dag. Som mest drygt 36 km på en dag och under vilodagen endast 8 km. För tre år sedan gick jag de första 134 km från Saint Pied de Port i Frankrike till Los Arcos i Spanien och i år startade jag just i Los Arcos. Totalt har jag gått 479 km.
Morgonen den 23 augusti klocka 07.00.
I övermorgon är jag framme i Leon och efter det kommer jag nog gå några dagar till men sen är jag nöjd för den här gången. Det blir alltså en tredje Caminonvända. De flesta jag mött har delat upp Caminon i etapper som de betar av år efter år vartefter möjlighet till ledighet, lust och ekonomi gjort det genomförbart. Många väljer även att bara gå de sista 100 km, du går och du bestämmer själv vad som är din Caminon.
Idag började gå runt 05.40. Vi hade 17 km framför oss utan något som helst stop i form av någon by vilket gjorde det extra utmanande. Gissa vår lycka då vi efter ca 10 km så en luren food truck uppställd med diverse fika och dryck.
Övriga bilder från dagen som gick från Carrión de los Condes till Moratinos.
Idag blev det stora tvätt- och shopdagen. Mitt resesällskap och jag hittade en superfräsch tvättinrättning alldeles bredvid vårat hostel. Ett tecken helt enkelt. Vi samlade ihop all vår tvätt och -skjuts in i maskinen, 60 grader, i med pengar och 30 minuter senare var det bara att förflytta tvätten till tumlaren. Jag räddade mina strumpor från tumlaren, någon måtta på slarv får det ändå vara.
Shoppingen bestod i- håll i er- compeed, compeed, compeed och sporttejp och något litet annat. Hittar man ett apotek är det bara att passa på. Det blev även lunchköp inför morgondagen. Dagen börjar med 17 km utan någon form av by eller samhälle.
Att gå Caminon är för mig just detta, att förflytta sig framåt med hjälp av apostlahästarna från härbärge till härbärge. På vägen möter man alla de slags människor, vackra soluppgångar och underbara landskap varvat med mindre sköna avsnitt i form av industriområden och motorvägar. Väl på plats plåstrar man om onda fötter, tvättar svettiga kläder, gläds åt en duscha, njuter att äta någon form av mat och somnar ovaggade.
Idag påbörjade jag vandringen in i den spanska mesetan. En högplatån som har en sträcker på runt 17 mil mellan Burgos och Leon. 50701 steg och 36,1 km visade min klocka ikväll så det blir enbart bilder som får beskriva intåget i Mesetan.
Efter en kort promenad på ynka 20000 steg så checkade jag in på La Fabrica, ett gammalt mejeri omgjort till härbärge och hotell. Så otroligt mysigt och pittoreskt. För 360kr fick jag ett eget rum med egen dusch, lyx i dessa dagar. Anledningen är tyvärr dagens bostadsbristen för pilgrimer. Men jag klagar inte, så himla skönt att ”re” sig själv för en kväll. Nu har jag tvättat i handfatet och hängt kläder på tork över hela rummet. Till middag beställde jag en maträtt som till viss del mer liknar det katter ibland kräks upp och ringlar runt! Det är säkert en delikatess men jag jag bantar visst ikväll. Jag provade att äta men här gick visst min gräns för nyheter inom gastronomins värld. Vet någon vad det är får ni gärna berätta.
Burgos bjöd på statyer i massor, här bjuder jag på ett axplock.
Som avslutning kommer här lite bilder från den mäktiga katedralen i Burgos.
Och innan jag mötte dessa vackra solrosor hade jag tryckt kolhydrater i massor, rostbröd, smör, marmelad, muffins, melon och massor med kaffe, men jag skippade sockret idag. ! Jag älskar kolhydrater, nu är det sagt.
Efter att jag vandrat 15 svala och härliga km så såg jag och min vandrarkompis Christina en caminoskylt-äntligen tänkte vi, det var ett tag sedan senast. Föga kunde vi ana att någon …. hade skojat aprillo med oss. Vi började inse att detta var typ fel då ett ytterst fult industriområde mötte, och passerade oss och tillslut vände vägen. Skit, skit, skit! Det var bara att inse fakta och gå tillbaka för att efter lite besvär hitta rätt väg.
Nu kunde man tro att dagens motgångar var avverkade men icket. Jag kan tyvärr inte skylla kommande miss på någon. Jag hade bokat en hel månad fel- hoppsan så tokigt det kan bli när man ligger i sängen lite småtrött och försöker boka. Nu måste jag tillägga att i dessa tider råder STOR, stor brist på härbärgen, dels får härbärgena bara fyllas till hälften och dels har massor av spanjorer valt att semestra hemma, hur tänker de!!! (Det var ett skoj). Men åter till bokningen, killen i receptionen så nog min frustration, så han avvek från reglerna och gav mig sista sängen, det var dock i en sovsal fylld med karlar, men vet ni, jag kunde inte bry mig mindre. Dessutom är härbärget superfint med egna lakan, två kontakter till varje säng och en sänglampa, vad mer finns att önska.
Nu kommer lite blandade bilder från en så fin stad.
Smörgås med guacamole sardiner och tomatsalsa- mums!
Varje dag erbjuder en variation på vägar som är så himla kul, om man bortser från motorvägen. Att gå i dikeskanten för att slippas plattas till av en lastbil kan jag gärna vara utan, men som tur är så är det väldigt ovanligt och sker absolut inte varje dag.
Idag har jag mest vandrat ensam men helt plötsligt hör jag en manskör – det var skönsång från fyra fransmän. Innan dess hörde jag klassisk musik mitt i skogen, det var en udda och lätt berusad Spanjor som underhöll Caminovandrare. Jag har även vandrat med en tjej från Rumänien som var så trevlig att jag glömde kolla när jag skulle stanna- resultat – fem extra km. Det man inte har i huvudet osv. Nu har jag duschat, tvättat, löst korsord så efter middagen väntar nog John Blund, i morgon ska jag uppleva Burgos, det ser jag fram emot!
Den mindre smickrande sanningen. Värmeutslag, myggbett, blåsor, röda axlar och svullna ben. Detta, eller delar av det, är ett obligatorium på en Caminon. Men trots det travar man vidare…eller hur var det nu, i morgon ska jag ju ta en vilodag. Det fruktansvärda värmen har helt tagit musten ur mig och när tanken på en dags vila landade så var sträckan till beslutet inte lång och det känns så rätt. I morgon blir det besök hos apotekaren, högt läge för fötterna och kanske lösa lite korsord.
Men nog om detta! Idag har jag slagit följe med två nya vandrarvänner, Kristina och Marina från Ludvika.
Förmiddagen var härlig med sval frisk luft. Vi vandrade längs oändliga odlingsmarker och hela fält med solrosor och kom tillslut till Santo Domingo de la Calzada som har en vacker katedral. I katedralen huseras alltid en levande vit tupp och höna, detta på grund av en legend, sök på Google så får ni läsa hela historien. Hör man tuppen gala så blir man lycklig, jag hörde tuppen gala… Dagens sträcka slutade med tre timmar i oändlig hetta utan skugga för att tillslut, efter 32km, landa i det lilla samhället Belorado. Jag begriper inte hur det hela tiden blir längre sträckor än vad som planen var från början, svara på det den som kan. Jag bifogar lite blandade bilder från dagen.