Virka för/är livet.

Om någon för typ åtta veckor och fyra dagar sedan hade sagt att jag inom två månader skulle ha virkat tolv grytlappar och repat upp minst det dubbla, garnerna räcker så mycket längre då, hade jag skrattat högt och fortsatt springa på löpbandet eller åkt iväg på skidor eller något annat liknande fysiskt.
Men så fel jag hade haft. Jag får åter tacka min dotter som kom med två nystan och en virknål till mig då jag kom hem från sjukhuset, och som ni ser har antalet nystan ökat något.
Jag har alltid lite svårt att begränsa mig så nu när jag går in på Coop passerar jag alltid avdelningen för virkgarner, jag vet inte hur det går till, är det någon fler som känner igen sig så får ni gärna hör av er. Vidare så har jag upptäck en oändligt massa sidor på nätet som inget hellre vill än att sälja garner till just mig, helt fantastiskt. Och ärligt, jag har beställt minst 20-30-40 olika fantastiska färger.
Att börja på en ny grytlapp, ni som inte provat gör det, är nästan lika kul som att öppna en fröpåse för att börja så och det säger inte lite i min värld. Vid virkstarten kommer många frågor, vilka färger ska jag ta den här gången, ska den vara rund eller kvadratisk, ska jag virka med något egenpåhittat mönster, frågorna hopar sig.
Trots alla frågor och utmaningar i den nya världen av virkning tror jag faktiskt att jag kommer fortsätta med denna lite mindre fysiska aktivitet även när jag kommit till nivån att jag åter står på löpbandet, faktiskt tror jag det. Frågan är bara, vad gör jag med alla grytlappar när alla barn och vänner fått sig en grytlapp oavsett om de vill ha någon eller inte. Obs, ni som har ögonen med er ser tydligt vilket hockeylag som är bäst i Sverige !