Det var den första frågan läkaren som gjorde ultraljudet på mig idag frågade. Din tarm såg verkligen inte fin ut när du kom in i februari, du var väldigt sjuk, visst vet du det? Svaret är ärligt nej, det hade jag inte riktigt fattat. Så svårt det är att förstå det man hör ibland! Det var först idag som informationen landade. Men nu tycker jag vi går framåt i tiden till nutid. Jag känner mig ”sjukt” mycket bättre och levern såg fin ut och han hittade inga fler proppar – så livet – nu kör vi!
Aldrig kunde jag väl ana för drygt två månader sedan att jag hade ett ultraljud av levern på ”to do” listan men nu är det dax! Min önskan, hitta en lever och inget mer. Av en slump, faktiskt, så fick jag med symboler för mina stora intressen på bilden- plantjord och hönsstrumpor och en katt för den delen.
Det var inte alls tänkt som vinterodling, Jag satte salladsfrön för två-tre veckor sedan i en liten bytta inför sommaren, man får börja skörda minst en månad tidigare på det här viset. Då sken solen och gräsmattan höll på att bli grön, men vips kom april med fyra decimeter snö och byttan med salladsfrön blev bortglömd och insnöad i en av odlingstunnlarna och, vet ni vad, det gick helt utmärkt som ni ser! Det känns fortfarande otroligt att frön kan gro fastän temperaturen visar på minus.
De sista bilderna visar vinterodlingen från sent i höstas. De står i ett annat växthus och glöms bort, utom idag då jag faktiskt kom ihåg att vattna- med snö.
För någon vecka sedan påminde Leffe mig om de fröer jag vilt hade spritt ut i växthuset någon gång i november- tror jag det var. Här är resultatet, en liten äng av bladsallat. Jag har inte vattnat något förrän jag blev påmind för ett par veckor sedan och då la jag lite snö runt ”ängen” det är allt. Igår planterade jag lite av salladen i krukor för att ha att sätta ut i grönsakslandet när tjälen gått. Tänk så kul det kan vara med lite sallad!
Om någon för typ åtta veckor och fyra dagar sedan hade sagt att jag inom två månader skulle ha virkat tolv grytlappar och repat upp minst det dubbla, garnerna räcker så mycket längre då, hade jag skrattat högt och fortsatt springa på löpbandet eller åkt iväg på skidor eller något annat liknande fysiskt. Men så fel jag hade haft. Jag får åter tacka min dotter som kom med två nystan och en virknål till mig då jag kom hem från sjukhuset, och som ni ser har antalet nystan ökat något. Jag har alltid lite svårt att begränsa mig så nu när jag går in på Coop passerar jag alltid avdelningen för virkgarner, jag vet inte hur det går till, är det någon fler som känner igen sig så får ni gärna hör av er. Vidare så har jag upptäck en oändligt massa sidor på nätet som inget hellre vill än att sälja garner till just mig, helt fantastiskt. Och ärligt, jag har beställt minst 20-30-40 olika fantastiska färger. Att börja på en ny grytlapp, ni som inte provat gör det, är nästan lika kul som att öppna en fröpåse för att börja så och det säger inte lite i min värld. Vid virkstarten kommer många frågor, vilka färger ska jag ta den här gången, ska den vara rund eller kvadratisk, ska jag virka med något egenpåhittat mönster, frågorna hopar sig. Trots alla frågor och utmaningar i den nya världen av virkning tror jag faktiskt att jag kommer fortsätta med denna lite mindre fysiska aktivitet även när jag kommit till nivån att jag åter står på löpbandet, faktiskt tror jag det. Frågan är bara, vad gör jag med alla grytlappar när alla barn och vänner fått sig en grytlapp oavsett om de vill ha någon eller inte. Obs, ni som har ögonen med er ser tydligt vilket hockeylag som är bäst i Sverige !
Som vanligt i april ska det pyttelilla plastväxthuset sättas upp i det inte fullt så pyttelilla växthuset. Det är perfekt att göra så om man vill slippa plantor inomhus fastän det egentligen är för kallt att sätta ut dem i växthuset.
Det lilla växthuset är otroligt slitet och trasigt, jag lagar det varje år med många remsor silvertejp och tänker, -du klara ett år till, jag tror på dig. Dock skulle det inte klara en dag ute i lite blåst men inne i ett vindskyddat växthus med enda uppgift att värmeskydda några plantor så fungerar det perfekt. I år är plantorna både få och små för att så blir det om man bara är halvpigg. Men vem bryr sig om man skördar tomater i augusti istället för i juli det är ju fortfarande tomater, eller hur? Här kommer förresten en odlingsrysar, eller ett erfarenhetsbaserat odlingstips till alla ni i världen som vill odla rosmarin. Inledningsvis, för kanske två månader sedan, gjorde jag som man ska, bara det är ovanligt, nämligen ställde plastkrukan med jord och fröer i kylskåpet, det kallas stratifiera och betyder att fröerna behöver kyla för att börja gro. Inget hände på flera veckor, (pust-det är så tråkigt med fröer som inte gror, eller hur?) då tog jag ut plastlåda med jord och fröer och ställde den ute i ljuset med lite värme, -nu måste det fungera tänkte jag men inget hände då heller, då höll jag verkligen på att ge upp men tänkte att varför inte prova att ställa ut den i växthuset, vad har jag att förlora? Jag glömde bort den lilla plastlåda i flera veckor…. titta på bilden med den lilla plastlådan så ser ni vad som hänt, tjoho, sex-åtta minusgrader gjorde susen för denna lilla ört. Var inte det här en odlingsrysare så säg, tänk bara om jag hade kastas lådan efter kylskåpet!
En cykeltur med Leffe fick bli min friskluft idag. Han betar friskt av 4 mil och jag betar friskt av 4 kilometer, det är ju i alla fall samma siffra. Jag tog mig en lämplig paus vid grannens kossor. Där är det kvar en knapp kilometer hem så vad kan bli mer lämpligt än att pusta ut en stund och ta ett snack med de klövfotade grannarna. Visste ni att kossor lyssnar så bra och kommer inte med några råd, vad mer kan man begära av en god granne?