Livet balanserandes på en pinne

God morgon världen. Tänk så fort allt kan slå en lite piruett och världen förändras. Natten mellan fredag och lördag ser jag som i ett svart luddigt smärtsamt moln. Jag ska bespara er detaljerna men min mage gjorde helt orimligt ont, så ont så att jag till och med gick en, kanske två, fighter med klinkergolvet på toan, dvs jag svimmade. Därav mitt blåslagna yttre. Min käre man fick därefter är under ett par timmar bistå mig som toastöd när både ettan och tvåan skulle genomföras under stor plåga- för oss båda! risken för fler fighter med klinkergolvet var annars uppenbar.
Vid 7-tiden orkade jag inte mer, det gjorde för ont, utan 112 var det enda alternativet. Väl på akuten så fick jag möta Mr Morfin, en hyfsat trevlig herre som gav mig viss vila. Nu kom funderingarna, vad kan det vara för fel på Malin, tyvärr kunde jag inte bistå med något vettigt, jag mumlade bara obegripliga saker eller nickade eller skakade på huvudet. Nåväl, en feber som stiger trots Alvedon, kan inte leva utan morfin, en sänka som stiger och ömmande mage. Detta skapade uppenbarligen frågor inom läkarkåren.
En vänlig läkare frågade mitt i allt, dvs jag fick möjlighet att påverka mitt i röran.
– Malin vill du stanna på sjukhuset eller kan du åka hem med morfintabletter.
-Jag vill stanna.
-Då ska du stanna Malin.
Efter det röntgades jag lite här och där och man upptäckte, som grädde på moset att jag skadat axeln på något vis. Jag drack kontrastvätska och de röntgade magen.
Nu kom doktor Allvarlig in och helt frankt berättade att,
– Malin, du har inte cancer i alla fall…. men din tjocktarm är allvarligt inflammerad och du har en propp mellan lever och tarm. Vi måste undersöka dig mer.
För tillfället intar jag en cocktail bestående av penicillin, cortison, blodförtunnande, alvedon, morfin och några lite sockerlösning.
Som sagt nu ligger jag här och kan inte annat. Undra vad denna dag ska bjuda på?