Jaha, inget gym under överskådlig tid, stackars mig – inte ett dugg! Kan jag (VI) inte gymma så måste jag -(VI) byta fil och tänka om och varför inte springa en mile, obs inte en mil – stor skillnad, varje dag i ett år. Hur i hela friden tänker jag här? Jo ödet är ibland roligt, jag läste i samband med att jag gjorde slut med gymmet (vi tar en paus i förhållandet) om, tror det var på facebook såklart, att under ett år springa/jogga/luffsa 1 mile, dvs 1,6 km, varje dag. Det kallas att runstreaka och är en helt enorm rörelse som finns över hela världen som jag helt hade missat i 50 år! Den rörelsen vill jag såklart vara med i. I alla fall under ett år. Villkoren är superenkla, byt om gå ut eller ställ dig på ett löpband och rör dig på ett sätt som du betraktar som att jogga under 1,6 km varje dag under ett år eller längre om du vill. Ingen finns som krav, helt underbart. Mät en sträcka som är 800 meter och vänd när du kommit dit eller spring 1,6 km och gå tillbaka, ja gör som du vill helt enkelt. Jag började för en vecka sedan idag när jag gjorde en u-sväng på parkeringen på gymmet i Bureå, de sa på P1 att Malin Andersson Lundberg inte ska gå in på gymmet om hon har någon skam i kroppen. Jag hade vett och i skallen och vände bilen och for hem, snörde (norrländska och betyder att man knyter på sig skorna) på mig gympadojorna och gav mig ut i mörkret. Det är nu en vecka sedan och idag firade jag en vecka som runstreakare. Jag ser fram emot att runstreaka på olika ställen under det kommande året.
Sveriges rekordhållare på att runstreaka heter Ellen Westfelt och har runstreakat sedan mitten av 2013 – ja ni läste rätt! Blir ni nyfikna så kan ni googla på paceonearth.se.
Hur jag ska dokumentera detta vet jag inte än men några inlägg blir det nog.
Frö(ken) Malin odlar och en del annat 