Månadsarkiv: augusti 2020

Dan före dan före vegan

Oj oj, nu närmar sig veganmånaden med stormsteg. Om två dagar börjar mitt sockerfria veganliv, eller om jag ska hålla mig till sanningen så är det en sockerfri veganmånad i alla fall.
Idag har jag förberett storstilat med två kok.
Kok ett var en thaigryta baserad på en färdig burkbas med röd curry, en underbar kryddpasta, där jag fyllde på med wokgrönsaker, chili och paprika. Till det tänker jag mig risnudlar som jag absolut älskar.
Kok två var en ”köttfärs”sås (köttfärsen var Anamma sojafärs) med krosssd tomater, havregrädde, lök, färsk chili och René Voltaires ketchup (sockerfri utan tillsatta sötningsmedel) och såklart salt och peppar.
Jag är så överväldigad över smakerna som jag upplevde när jag lagade maten. Kommer månaden fyllas av sådana smakupplevelser blir denna resa ”a piece of cake”. Men då har jag såklart inte tagit mitt otroliga sockerbegär med i beräkningen, så det blir nog inte en bit kaka enbart, denna resa alltså.

Med rätt inställning och många dadlar ska det gå!

Här ”ser” ni en blivande sockerfri vegan! Ni läste rätt, jag tänker prova den nya livsstilen under september månad. Jag som absolut älskar socker och mejeriprodukter. Och varför då undrar ni säkert, eller kanske inte men jag tänker berätta det ändå.
Bakvänt så börjar jag med att berätta att det inte är för att jag inte kan tänka mig äta något som har ett pumpande hjärta, det kan jag absolut göra bara jag vet var köttet i fråga kommer från, vanligtvis ekologiskt, närproducerat eller vilt.
Orsaken är den att jag under en längre tid har funderat över sambandet mellan mat och värk i kroppen. För sanningen, och man ska alltid tala sanning, är den att jag har just det, värk, och har haft det i snart 30 år. Det lilla monstret, för vi är inte vänner, finns både här och där i min kropp. Monstret ger sig till känna i nacken, fingrarna, fötterna, tårna, ryggen, knäna jag ser att listan blir tråkigt lång så nu räcker det. Hitintills har jag hanterat det med ignorans, motion och allt för mycket värktabletter.
I vintras då jag var på rutinbesök på reumatologen så förslog hon, min läkare, att jag skulle få träffa ett reumateam! Va, jag? aldrig i livet, varför då, ge mig bara en vettig värktablett så blir jag nöjd. Läkaren i fråga sa inget mer just då men förra veckan damp det ner ett brev i brevlådan där det stod att jag var välkommen på en heldag med just reumateamet. Hon hade alltså helt struntat i mitt ointresse för en festlig heldag med bland annat kurator, fysioterapeut och arbetsterapeut.
Jag vet när jag är besegrad och när jag möter folk som vet bättre än jag så nästa onsdag kommer jag, likt en plikttrogen men ovillig elev, vara på plats klockan 09.00 på reumatologmottagningen. I sammanhanget måste jag naturligtvis erkänna att jag innerst inne är djupt tacksam för den sjukvård som jag erbjuds och att jag har förmånen att bo i det fantastiska landet Sverige. Problemet är bara att jag inte riktigt är redo för detta mentalt ännu. Här fattar jag att ingen skulle skriva, tjohej, nu är jag är redo för ett liv med lite värk, såklart.
Tillbaks till veganismen, jag har alltså tänkt på kosten under lång tid och har under året funderat på att skippa rött kött, för det har jag hört ska vara bra om man har värk. Och då passar det ju utmärkt att Kajsa, min dotter, för ett par veckor sedan frågade mig och min vän Tessan om vi inte vill hänga på hennes september-tradition, att äta veganskt och inte nog med det, hör här, man ska även skippa socker och shopping! What!? Och vad tror ni vi svarade? Ni har nog gissat det vid det här laget, naturligtvis ja! Så här sitter jag, drygt två veckor innan startskottet går för mitt veganexperiment med visionen om ett liv med lite mindre ont, lite färre tabletter och lite bättre sömn. Samtidigt hopar sig farhågorna, hur ska jag kunna motstå allt jag är så himla van vid att trycka i mig när suget pockar på, och vad ska jag ha på mackan och hur ska mina matlådor se ut och och och….Jag gissar att jag inte kommer få några problem av den hårdare arten med tanke på hur många dadlar jag kommer trycka då sockersuget dundrar in i min kropp.
För att jag ska hålla moralen uppe, jag är proffs på att starta olika former av projekt och sedan hoppa av dem efter halva vägen eller ännu kortare väg, tänker jag skriva en rad eller tre varje dag i bloggen om min veganmånad, där ni får följa mig i min utmaning med målet, bättre hälsa. Jag skulle älska att få tips, idéer och glada hejarop och vem vet kanske någon fler hänger på.

UnderbaraClara

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Sara Bäckmo

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Tantfrö

En växande känsla av självaktning

Frö(ken) Malin odlar hellre än bra

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

%d bloggare gillar detta: