Frö(ken) Malin odlar och en del annat
odlar, bakar, reser, drejar och myser med hönsen
Varför inte, nu finns i alla fall receptet på banan, choklad och kaffekakan ute på denna blogg till allas glädje.
Jag tänker i alla fall sätta igång att storbaka inför kommande café som jag tänker ha dagarna fyra om drygt en vecka, förutsatt att vädret tillåter det. Nu i hemestertider passar det fint med utekafé under fina regnfria dagar.
Här bjuder jag på en, som vanligt, lite förvirrad film om mitt nästan obefintliga jordgubbsland. Men nu ska det minsann bli ändring är det tänkt.
Naturen är magisk! Tidigare i veckan, när jag ”städade” i växthuset såg jag inte minsta tillstymmelse till detta lilla bladverk mellan plattorna. Jag sopade, skakade mattan och plockade saker hit och dit. Det är så jag gör när jag städar i växthuset, krukor byter plats, plantor planteras, prydnader och annat läggs till eller tas bort, till ingen som helst nytta egentligen, det är bara trevligt att pyssla ibland. Ytterligare en anledning att få tillbringa en timme till i rummet som osar av ro och harmoni. Som sagt, denna lilla text handlar bara om ett av naturens små mirakel och att man måste ha ett hyfsat öppet sinne så de inte passerar osedda, det vore så sorgligt.
Idag upplevde jag nog årets happening, se på filmen så fattar ni!
Kort och gott, nu finns receptet utlagt. Fundera inte på det lite trista utseendet utan prova snarast, det är underbart gott!
Man ska verkligen inte fega ur när det gäller mat och bak. Blir det inte gott så behöver man ju inte göra om det, ingen skada skedd. Däremot finns ju möjligheten att du gör något riktigt smarrigt om du vågar prova vilket jag tycker detta blev! Nu finns dessutom receptet utlagt till allas glädje.
För första gången provar jag dessa små odlingstunnlar och jag är är så imponerad! Det syns inte så tydligt på bilderna men spetskålen som är satt på friland ser mer ut som frusna grönlila små fjällbjörkar till skillnad från de i tunneln som är kraftiga och friskt gröna. På filmen syns bland annat hur jag planterar i tunnlarna och hur små de är.
Idag fick jag uppleva en spontan puttskola, undervisad av en brutalt ärlig femårig gosse. Gossen i fråga stod några meter från mig när jag kämpade med att puttarna. Han stod med sin klubba kaxigt vilandes på axeln och granskade mig under lång tid, lite stressande måste jag erkänna, även om vi pratar om en femårings granskande ögon. Tillslut brast det för honom och han berättade att han hade tränat en sisådär en miljon gånger på puttar och var otroligt duktig på det. Därefter gav han mig en rad goda råd, kloka tips och ett antal huvudskakningar. Jag slog för hårt, jag var för yvig med klubban, jag gungade med klubban för högt, jag träffade fel på klubban, jag siktade fel – hade jag inte sett linjerna på puttern! ja han sa rent ut att jag var riktigt dålig på det här med golf. Han sa sanningarna med en naturlighet och helt utan krusiduller som bara små barn kan och har rätt att göra, och han har ju tyvärr rätt😬. Ja, förbättringsområdena var oändliga som ni förstår! Själv glänste han när han skulle visa hur det skulle gå till. Han släppte han ner golfbollarna på greenen med en självklarhet och självsäkerhet som självaste Trump skulle bli avundsjuk på, följt av orden -den här sätter jag, jag är jättebra på puttar, och naturligtvis gjorde han det!!! Och så gjorde han varje gång, och nu talar vi 30-40 puttar,minst. Jag försöker nu ta in all kunskap som han generöst delade med sig av och för att framöver möta golfvärlden som en lite klokare, men framförallt mer ödmjuk golfare, vi får se hur det går…
The Art and Craft of Blogging
odlar, bakar, reser, drejar och myser med hönsen
odlar, bakar, reser, drejar och myser med hönsen
En växande känsla av självaktning
odlar, bakar, reser, drejar och myser med hönsen
Frö(ken) Malin odlar och en del annat 