Dag ett mot Sälen. Kolhydratladdning 2.0, allt för Vasan.

Nu har jag tagit kolhydratladdningen till nästa nivå. Innan jag somnar tänker jag att jag trycker en påse twist och skriva om dagens upplevelser, visst borde det bli bra? Varje bit i Twistpåsen består ju av typ enbart kolhydrater.
Nu till dagen, 04.00 hällde jag en stor tallrik havregrynsgröt i strupen, i efterhand undrar jag varför? Jag skulle ju inte åka något skidlopp idag, what so ever. 04.45 mot stan för att plocka upp Timothy och raskt vidare mot skidstadion för att 06.00 hoppa in i Lestanders buss, snaaarrrk till Timrå. Vid 10.30 stannade bussen för nu skulle vi äta lunch utan att jag förstod varför, jag hade ju fortfarande gröt fulla magen. Efter en stadig lunch åkte vi vidare med bussen, snaaarrrrk. Klockan 16.00 stannade vi Mora för mat igen! och rundvandring. Jag var forfarande inte hungrig men åt såklart ändå, ska man kolhydratladda så får man inte känna efter. I Mora guidades jag och Timothy runt i området av två rutinerade tjejer från bussen som gjort denna utmaning flera gånger. Så himla tur vi har för jag började känna mig lite förvirrad och undrande över hur det kom sig att vi faktiskt var i Mora och just nu är jag ju i Sälen? Man skulle kunna likna det vid hur jag tror att mina hönor känner sig varje vår då de släpps ut i det fria och allt känns obekant, otroligt skrämmande och ganska lockande. Som parentes kan jag berätta att denna förvirring har satt sig i mitt redan obefintliga lokalsinne. Jag höll nämligen på att ta fel buss i Timrå och sedan hittade jag inte ut ur huset där vi intog kvällsfika, ni läste rätt, vi intog föda igen. Timothy kom då, tack och lov, till undsättning och förklarade med mycket stort tålamod hur vi skulle hitta till dörren.