Månadsarkiv: februari 2020

Dag ett mot Sälen. Kolhydratladdning 2.0, allt för Vasan.

Nu har jag tagit kolhydratladdningen till nästa nivå. Innan jag somnar tänker jag att jag trycker en påse twist och skriva om dagens upplevelser, visst borde det bli bra? Varje bit i Twistpåsen består ju av typ enbart kolhydrater.
Nu till dagen, 04.00 hällde jag en stor tallrik havregrynsgröt i strupen, i efterhand undrar jag varför? Jag skulle ju inte åka något skidlopp idag, what so ever. 04.45 mot stan för att plocka upp Timothy och raskt vidare mot skidstadion för att 06.00 hoppa in i Lestanders buss, snaaarrrk till Timrå. Vid 10.30 stannade bussen för nu skulle vi äta lunch utan att jag förstod varför, jag hade ju fortfarande gröt fulla magen. Efter en stadig lunch åkte vi vidare med bussen, snaaarrrrk. Klockan 16.00 stannade vi Mora för mat igen! och rundvandring. Jag var forfarande inte hungrig men åt såklart ändå, ska man kolhydratladda så får man inte känna efter. I Mora guidades jag och Timothy runt i området av två rutinerade tjejer från bussen som gjort denna utmaning flera gånger. Så himla tur vi har för jag började känna mig lite förvirrad och undrande över hur det kom sig att vi faktiskt var i Mora och just nu är jag ju i Sälen? Man skulle kunna likna det vid hur jag tror att mina hönor känner sig varje vår då de släpps ut i det fria och allt känns obekant, otroligt skrämmande och ganska lockande. Som parentes kan jag berätta att denna förvirring har satt sig i mitt redan obefintliga lokalsinne. Jag höll nämligen på att ta fel buss i Timrå och sedan hittade jag inte ut ur huset där vi intog kvällsfika, ni läste rätt, vi intog föda igen. Timothy kom då, tack och lov, till undsättning och förklarade med mycket stort tålamod hur vi skulle hitta till dörren.

Utsikt från ett elljusspår en helt vanlig måndagskvällen

Idag har varit en helt ovanligt galen måndag, en sådan som börjar på sniskan direkt på morgonen och det bara fortsätter, en sådan dag då man funderar om det inte hade varit bättre att ligga i sängen och se en oändligt lång tv-serie med en stor godispåse. Men jag hade bestämt mig för en sak idag och det var att åka skidor på kvällen, vilket jag gjorde, på nya skinskidor. Ni läste rätt! Jag har, en vecka före Vasaloppet, köpt nya skidor. Och de var helt fantastiska, de gled nämligen nedför alla backar och hade dessutom bra fäste uppför. Det visade sig att de skinskidor jag har lånat, från en lite lättare bekant, och åkt på hela vintern hade ett spann anpassat för individer med en vikt på runt 50 kg, jag väger absolut inte 50 kg, jag väger 67 kg, så då fattar ni. Jag har hela tiden åkt med handbromsen i, jag har stakat i alla lutningar och haft ett underbart fäste och ett obefintligt glid, men nu är det slut med det, hurra. Till bilden då, jag blev så himla glad då jag åkte ikväll och såg dessa fina ungdomar sitta och grilla korv utmed spåret en helt vanlig måndagkväll. Jag frågade om jag fick ta ett foto att använda i min blogg och alla sa med ett leende att jag naturligtvis fick det. Helt enkelt Norrland i februari.

Du kommer tappa 14 kg på en månad, varför då, jag vill inte vara en mutation

Dagligen poppar det upp erbjudanden (pluralis) om bantningsmedel på min Mail och jag undra helt ärligt, varför då? Jag är en kvinna i mina bästa år (mina bästa år är förresten alla år jag lever), jag är varken tjock eller smal, kort eller lång, korkad eller klok, vacker eller anskrämlig, rolig eller tråkig, skarpögd eller blind, jo förresten utan mina glasögon tillhör jag skaran med folk som har en synnedsättning. Nåväl i min matematiska värld så går dessa delar, som gör att jag är jag, såklart att räkna på och resultatet efter mina noggranna beräkningar är att jag är helt enkelt absolut lagom. Min längd, vikt, utseende och allt annat som gör mig till den jag är passar mig alldeles utmärkt och så kommer det förbli om jag får bestämma, vilket jag naturligtvis kommer göra. Men, tänker ni säkert, vad blir då det matematiska resultatet om om jag vore en kvinna med synnedsättning som var smal, korkad, rolig och ful, eller varför inte en skarpögd, kort, vacker, tråkig och tjock kvinna? Jag förstår att ni funderar både hit och dit och likt mig gör massor med beräkningar men lugn, jag har svaret. Det ligger nämligen till som så att alla människor är precis lagom om dom själva tycker det. Ju större variation bland människor desto fler passar in i begreppet lagom. De människor jag skriver om är absolut inte inte perfekta för håll med mig om att det perfekta mer kan liknas vid en synnerligen otroligt sällsynt defekt eller mutation så ovanligt som det perfekta är. Och, hörni, vem vill liknas vid en mutation kan man ju alltid fråga sig. Denna lilla text blir helt enkelt en hyllning till alla operfekta men lagoma människor i världen. På bilderna ser ni hur det blir när man anser att en stor variation av lagom får råda, förvisso i hönshuset men va då!

Börjar om från början börja om från nytt

Precis så är det hos mig just nu! All odling åker i bokashin. Se på bilderna så förstår ni varför, jag har fått blomockupanter på allt, stort som smått! Men jag får skylla mig själv som bara tänkte på VASALOPPET och helt missat den dagliga omsorg som jag alltid brukar lägga på min odling. Efter Vasan ska det bli ändring, då ska här pysslas, planteras och pratas med allt som växer i mitt hus. Det blir tider de.

Fem mil är långt, jättelångt.

Och jag vet att nio mil är mycket längre…Oj oj, nu har jag åkt mitt längsta någonsin och känner mig mör men nöjd. En snäll och vasaloppsrutinerad kollega informerade mig väldigt om att det gör ont att åka Vasaloppet och att det bara att gilla, smärtorna kommer och går och så är det.
Härmed kan jag intyga att han talar sant. Först påkallade mitt mitt högra knä min uppmärksamhet, sedan ville rumpan tala om att den minsann också kan kännas ordentligt, efter det vandrade smärtorna det vidare upp i skuldrorna för att vips ramla ner till baksidan av mitt vänstra lår. Runt, runt gick det och jag bara accepterade det, märkligt va! Detta fenomen började efter drygt två mil och jag gissar att det skulle fortsatt Till tidens slut än om jag inte tillslut slutade harva mig fram på två plankor.
Ha en underbart god lördag alla människor, snart ska jag inta anka med grönpepparsås och ett alkoholfritt bubbel. By the way, från nyåret tills jag åkt Vasaloppet är det bara procentfritt i glaset som gäller för mig. Jag vill absolut inte förstöra den träning jag nu kämpar med, jag behöver varje muskel så oförstörd som det bara går.
På bilden ser ni mig fem minuter efter att jag avklarat mina fem mil på ganska precis fem timmar🤪

UnderbaraClara

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Sara Bäckmo

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Tantfrö

En växande känsla av självaktning

Frö(ken) Malin odlar hellre än bra

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

%d bloggare gillar detta: