Ont ska med ont fördrivas- not!

Alltså, stå inte på näsan i skidbacken det kan förorsaka smärta lite här och där! Just i det här fallet riktade fallet in sig på vänster axel, av den anledningen tillbringar jag annandag jul på akuten, skjutsad av svärdottern! Jag har en personlig utmaning i att våga åka i höga och branta backar med tvära svängar, eller egentligen gäller det alla backar oavsett höjd, branthet och kurvor. Enligt mig borde det vara olagligt att köra upp sådana spår men vem lyssnar på mig? och jag måste säga att jag just nu i vasaloppsträningen utmanas ideligen och utsätts för prövning i varje vurpa. Just denna praktvurpa skedde igår i Burträsk femkilometersspår. Jag åkte i en rasande brant backa, plogade med ena skidan och vips var skidorna som ett kryss och jag fann mig kullrande i backen. När jag ruskat på mig lite tyckte att jag världen såg lite ovanlig ut, orsaken var att jag hade ett tjockt lager snö mellan glas och ögon! Det stramade och ömmade lite här och där men jag var så glad att varken ben eller skidor var brutna att jag fortsatte åka en timma till. Jag var helt säker på att ont ska med ont fördrivas- så otroligt fel man kan ha. Natten har tillbringats i ett förstenat tillstånd, men kan enkelt beskriva det som att minsta rörelse gjorde mig klarvaken. Nu får ni hålla tummarna att det är en lättare skada i karaktär av ett litet blåmärke- va är det att skrej upp sig över! Som kuriosa kan jag bjuda på att jag även igår åkte fel, hur nu det ens är möjligt i ett upplyst elljusspår. Trots att jag beslutat mig för att ta 2,5km spåret så upptäckte jag helt plötsligt att jag minsann åkte 5km spåret, ingen skada skedd med det, jag konstaterar bara att jag har en ännu icket namngiven diagnos- obefintligt lokalsinne!