Tillslut tog jag mig tid, eller rättare sagt, tillslut fick jag tummen ur… Det jag pratar om är ett fenomen som jag överhuvudtaget inte begriper mig på? Jag har sedan i början på oktober tittat på min lilla hink med orensade lökar i källaren och snabbt tittat åt ett annat håll. Av någon outgrundlig anledning har det känts helt övermäkta (kan vara norrländska eftersom det betraktas som felstavat) att ta mig an dessa små hemodlade delikatesser. Det enda de ville var att jag skulle ägna dem 20 minuter. Och idag small det till, jag greppade hinken och tog tag i eländet och vet ni, vips var det gjort. Det gjorde varken ont eller var speciellt tråkigt! Har jag lärt mig något- Ja! Kommer minnas det jag lärt mig-Nej.
Frö(ken) Malin odlar och en del annat 