Ja, nu har det hänt det som drabbar många som tränar på den imponerande nivå som jag befinner mig på. Jag har nämligen fått en skada och en lätt panik med den. Helt ovälkommen och smärtsam och inte till någon nytta alls ger den sig till känna i de nedersta regionerna! Skadan jag skriver om befinner sig nämligen på högra hälens baksida och smärtar när jag bär skor och går, alltså- jag bär skor och går hela min vakna tid, helt oacceptabelt! Detta har inneburit att jag haltande gått omkring i skolans korridorer med hälremmen käckt liggande på vristen istället för runt hälen och under möten och eleverstunder har jag haft foten fräckt uppslängd på en stol. Lösningsfokuserad som jag är så googlade jag vilt igår kväll och hittade absolut ingenting som snabbt botar denna retsamma åkomma. Då gällde plan B nämligen att ringa de fysioterapeuter som Skellefteå har att erbjuda – men absolut ingen svarade under kvällstid VA! Då blev det att ta till Plan C och ringa en medicinskt kunnig vän, distriktssköterskan Anneli. Hon fick höra hela min anamnes (tror det heter så) och vad säger hon! VILA OCH VOLTAREN. Två dagars vila, max, sa jag. Anneli svarade med talande tystnad. Men ska jag hinna till Sälen i tid går det inte an att vila under någon längre tid.
På tal om träning på hög nivå kan jag berätta om mitt möte med en bekant som tränar en hel del på skridskor och en hel del på gymmet, han spelar nämligen hockey. Vid mötet försökte jag imponera med min, i mitt tycke imponerande träningsmängd – hur tänkte hon här! förstår jag att ni tänker – inte alls kan jag svara. Efter att jag tråkigt utförligt beskrivit min ihärdiga träning så tittade han vänligt men lite frånvarande upp och sa – Det låter som en behaglig nivå för lite vardagsträning. Jag blev tyst…
Frö(ken) Malin odlar och en del annat 