Idag fyller jag år, hela 49 stycken, och i och med det planerade jag att göra precis den tårta som jag mest av allt vill ha . Den här tårtan önskade jag mig alltid till min födelsedag från det jag var runt sex år till jag flyttade hemifrån. Efter det har jag gjort den ett flertal gånger men nu var det ett par år sedan, dvs minst 10-15 år sedan. Tårtan ledde alltid till förvåning och förtjusning hos de vuxna och storartad äcklad förfäran hos alla barn. Den är nämligen baserad på mörk choklad och aprikospuré.
Förresten, skandal i stora mått! Jag funderar skarpt på att skriva en insändare i någon viktig tidning. Igår skulle jag nämligen köpa denna eftertraktade och väldigt nödvändiga aprikospuré, barnmatsmodellen, som är en av huvudingredienserna i denna tårta. Först fick jag, efter att jag irrat runt för att hitta barnmatsavdelningen utan framgång, fånga en bekant av yngre modell som med ett snett leende pekandes vägledde mig rätt. Herregud, hur gammal är jag? Väl framme möttes jag av en minst fem meter lång och två meter hög hylla med burkar, sugpåsar, remmar och annat som de små liven ska inta. Det var burkar med veganska mixar, ekologiska mixar, frukter som jag inte visste fanns, yoghurtblandningar, -men hur går det tänker jag snabbt, i rumstemperatur. Malin skärp dig, nu gäller det att vara systematisk och konsekvent om denna fruktpure någonsin ska finnas. Min strategi var att med stirrande blick följa hylla för hylla, rad för rad men icket, ingen med ordet aprikos gick att finna, gör om gör rätt tänkte jag, det är så lätt att missa rätt burk i denna ofantliga djungel. Vet ni vad, jag fick ge upp och be om hjälp. Detta möttes jag av: ett förvånat affärsbiträde som lätt trött meddelar mig att det var länge sedan den produkten fanns i sortimentet. Men vad sägs om mango-banan eller persika-äpple-passion eller vilda äpplen eller morot-banan-mango… jag tror ni fattar, nu talar vi verkligen om katastrof. Men eftersom jag är en mogen människa som inser att tiden har passerat mig för länge sedan och om ska jag hinna ifatt måste jag ödmjukt anpassa mig. Jag valde med en tår i ögonvrån, mango och persika-äpple-päron, dessa frukter kändes hyfsat ok. De märkliga puremixerna med passion eller morot fixade jag inte. Det är bara att inse att vissa saker, tårtor, endast lever vidare i mitt förskönande minne. Jag erkänner, tårtan ser mer ut som ett äkta barnkalas men nu står den på bordet färdig. Om intresse trots allt skulle finnas så kommer det heliga receptet som kommer från mamma att finnas på bloggen under de närmaste dagarna.
Frö(ken) Malin odlar och en del annat 