The botten is nådd, just Watch me.

Jag är mentalt helt slut just nu! Och jag vet, allt jag kommer rapa upp nu är ilands-tjafs men endå. Lite trött tillåter jag mig ändå att bli.

Låt mig mycket kortfattat beskriva det senast dryga dygnet. Med positiva tillägg som beskriver hur fantastiskt mycket fina människor det finns.

• Flyget till New York ställs in. Kommentar, en mycket tålamodig kvinna bemöter min bitvis hetsiga utfrågning per telefon med otydligt jämnmod.

• Vi kan inte boka om flyget utan måste tillbringa ett dygn på Arlanda, vi erbjuds ett hotell i industriområdet i Märsta. Kommentar, en man i disken för Norwegian ser våra uppgivna uttryck och uppskattar nog att vi inte ställde till ett herrans liv så han fixade så vi fick bo på Clarion istället.

• Jag glömde min plattång hemma i Vallen, det är värre än det låter, lovar! Kommentar, Ilona i sällskapet hade såklart med en plattång.

• I passkontrollen lämnar jag både kära telefon och kära Apple Watch!! Hur är det ens möjligt, förtjänar jag att äga sådana ting? Kommentar, jag rusar tillbaks och kvinnan i kontrollen bara ler och ger mig mina ”prescious” ting som jag tar emot med darr på läppen av glädje.

• Tio minuter senare upptäcker jag att telefonen är borta, IGEN. Hur är det ens möjligt? Jag känner att jag får något vilt i både blick och kropp. På taxefreen tömmer jag ut både rygga och handbagage på golvet. Kommentar, här ser man hur både nära vänner och helt okända människor tar sig tid för att hjälpa en medmänniska. Minst tre personer i butiken letade överallt för att hjälpa mig. Helt plötsligt kom jag på att jag kunde starta Hitta min iPhone på paddan och sedan sprang jag omkring som ett äkta fån på Arlanda för att få kontakt med telefonen. Och gissa vad som händer? Ilona ser en ”misstänkt” kvinna sitta och knappa på en telefon misstänkt lik min. Jag tar min padda och går mot henne likt en metalldetektor och, Eureka, det var min telefon! Mitt i detta fattade jag absolut inte att vi avslöjat en äkta tjuv. Jag var så lycklig över fyndet så jag kastade mig runt hennes hals och kramade och tackade för att jag fick tillbaks telefonen. Övriga medlemmar mitt resesällskap skakade bara på huvudet åt min blåögdhet.

• Väl framme på JFK flygplats så går vi, lätt möra i kroppen, mot den bokade taxin. Fanns det någon taxi på plats, svar nej! Ett riktigt stolpskott till chaufför hade lämnat flygplatsen tio minuter efter att planet landat på grund av att vi inte svarade i telefon då han ringde och kollade att vi skulle åka med. Men hallå, vi hade inte ens hunnit starta våra telefoner när han lämnade flyget, ännu mindre passerat pass- och tullkontrollen. Vi fick vackert betala en ny taxi för att komma oss till lägenheten. Kommentar, idag fick jag ett Mail av bolaget där de beklagade det inträffade och att det skulle fixa till sig.

• Sist men verkligen inte minst, i natt när jag tillslut somnade har jag uppenbarligen slagit handen mot tegelväggen och krossat glaset på min Apple Watch. Kommentar, nu räcker det för den här gången.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

UnderbaraClara

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Sara Bäckmo

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Tantfrö

En växande känsla av självaktning

Frö(ken) Malin odlar hellre än bra

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

%d bloggare gillar detta: