Månadsarkiv: september 2019

Skräck i september

Oj oj hur ska det sluta?

Förra helgen drog jag Leffe på Det!!! En helt förfärlig, ryslig, kissapåsigfilm av Stephen King. Hur tänkte jag där fattar jag att ni tänker. Ingen aning svara jag! Jag minns att jag tyckte boken var sååå bra för hundra år sedan, det är enda förklaringen. Erkännande- jag skrek högt i lokalen tre gånger.

NU kontrar Leffe med att dra med mig på skräck-teatern Tillbaka innan midnatt- hur ska detta sluta?

En influencers vintersallad

Kan man verkligen som ”äkta” influencer göra inlägg om något så simpelt som vintersallad. Idag måste man nog betrakta den fråga som både en stor och väsentlig sådan, om man bortser från klimatfrågan och världssvälten förstås, som jag har funderat över i ca två minuter. Resultatet av denna fundering är följande, kan man göra inlägg om bäbisar, mode, inredning, sockerfria kakor, bantningsmedel, läppstift och den perfekta väskan så kan jag självklart visa bilder på min sallad. Den sallad som jag sådde för två månader sedan (i växthus) som den första i mitt tolvstegsprojekt som ska fortgå i ett år, dvs tolv månader och tolv sådder. Och i det här fallet jag är stolt som en tupp över resultatet. Pak choien ska ni slippa. Ja det var väl allt för den här gången, vi hörs snart!

Idag går det hett till!

Äntligen tog jag tag i, med plasthandskar, chiliskörden. Genom svidande lärdom har jag lärt mig att använda diskhandskar när det är dax att hantera chilis med hetta. Jag struntar helt i att torka frukterna, min metod är lite mer snabb, brutal och skoningslös. Det som behövs är en skärbräda, en vass kniv och ett gäng zip-påsar. Jag skriver helt enkelt chilinamnet och året på påsen (se bild), fyller den med chilis skuren i tunna ringar med fröer och allt sedan är det bara skjuts in i frysen. När jag sedan behöver chili tar jag bara det jag behöver och fortsätter frysa resten. På bilderna ser ni ett axplock av mina chilisorter, Habanero, Anaheim, banachili, Caloric och den superheta Moruga Scorpion Chocolate.

Drömmen om en varmbänk 2020

Idag tog jag det radikala beslutet att helt strunta i gym, stakning, lufsande på löpband, luftboxande och stretchande. Så vansinnigt himla skönt.

Detta beslut innebar att det var hyfsat ljust ute efter att vi ätit middag och med det direkt utgång och raka spåret till höns och vaktlar, måste mysa lite då det hinns med. Väl ute började jag resonera med Leffe, min man, om att jag skulle behöva halm till mina små sparrisplantor som jag tänkt skulle få växthuset som barnkammare i vinter och de skulle må gott av ett halmtäckta. Leffe sa lugnt till mig att titta tio meter ner mot sjön över ”läggdan” och vad skådar mitt norra öga, fina remsor med halm, hurra! Fram med kratta och vagn, här skulle krattas halm för hela slanten. Då mitt i ett krattag kom jag på! varmbänken för skjutsningen, den måste ju också ha halm annars blir det bara pannkaka av allt. Redan nu längtar jag efter plumsa fram genom snön för att skotta bort snön från min sålådor för att sedan he dit en härlig blandning av varm hästskit och halm. Det var så himla fascinerande och spännande när jag provade detta i april med ett riktigt lyckat resultat i mitt tycke.

Kurs i trädgårdsdesign, de ni!

Tänk att jag går en kurs i trädgårdsdesign, det hade jag aldrig kunnat drömma om. Sanningen är den att när jag såg en annons att Burträsk folkhögskola erbjöd en kurs i trädgård så anmälde jag mig utan att läsa det inte särskilt finstilta, att det handlade om design inte om fröer och plantor. Och jag ångra mig inte för en sekund, helt otroligt hur rätt detta känns för mig, må jag få ett liv till, då ska jag bli trädgårdsmästare. Nåväl vi har undervisats av Ida Eriksson, en helt fantastisk pedagog och trädgårdsingenjör, som mixade föreläsningar om bland annat stilar, färgsättningar, trädgårdens förutsättningar med korta filmer, samtal mellan oss deltagare och aktiviteter typ att vi själva fick rita olika former av tomter och jobba med att kombinera färger. Som ni förstår går det inte med några ord beskriva en hel helg men jag är såld i alla fall.

Här kommer lite bilder från olika uppdrag och ett vackert träd från Edelviks trädgård.

Vem i hela friden kom på stakmaskinen!

Ja nu har jag provat stakmaskinen ett par gånger och måste säga, ja vad ska jag säga, den är helt hemsk alltså! Första gången jag närmade mig den hängde jag som en våt trasa i banden efter ca 200 m och tänkte -Jag tyar inte mer nu! Men jag stod ut i en tapper km innan jag helt dog ifrån maskinen. Nu, efter fyra möten med omnämnda maskin har jag avancerat till hela 1600 m innan jag faller ihop av total utmattning. Ska det verkligen vara så här funderar jag i mina bistraste stunder och svara mig själv snabbt som en kobra- jajamensan så ska det vara för det har Jocke på jobbet berättat, en rutinerad flergångsåkare av Vasaloppet. Att åka Vasaloppet gör konstant ont i nio mil så det är bara att acceptera och gilla läget, citat från Jocke! Jag har i alla fall bestämt mig för att fira storstilat om jag någonsin, ever, stakar i en hel mil. Min kära man tyckte att jag kunde fira med en smaksatt bubbelvatten…..

Jag har en till fundering och det är den helt opåverkbara tidsfaktorn, var ska man få tiden till att träna så himla många och långa pass som rekommenderas och det under ofattbar lång tid. För mig är det helt obegripligt och tidsmässigt omöjligt att få till detta när jag jobba heltid och bor ett par mil från jobbet. Men int klaga jag, he är bara å stak!

Men hallå, hallå! nu vet jag hur det hänger ihop och varför jag inte kommer bli en elitidrottskvinna. Så här är det nämligen. För att få möjlighet att träna som en elitidrottskvinna så måste man vara elitidrottskvinna och för att kunna bli bli en elitidrottskvinna så måste man vara en talang som tränat ofta och länge. Ett moment 22 alltså, så om det inte riktigt fungerar för mig, att jag inte blir en elitidrottskvinna alltså, beror det ju inte på mig utan på det faktum att villkoren är orimliga och det är ju därför jag aldrig kommer bli en elitidrottskvinna.

Och här kommer en kort genusfundering, varför blir ordet elitidrottskvinna understruket med rött som att det är felstavat vilket inte ordet elitidrottsman blir, svara på det den som kan!

UnderbaraClara

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Sara Bäckmo

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Tantfrö

En växande känsla av självaktning

Frö(ken) Malin odlar hellre än bra

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

%d bloggare gillar detta: