Månadsarkiv: augusti 2019

Borta är fest men hemma är bäst!

Lite persilja som kanske får stå kvar till i vinter, vem vet?

Visst är det härligt att resa och se världen eller vårt underbara land men det som jag verkligen är tacksam över är min känsla av frid när jag kommer hem. Jag är som ett litet barn när jag går runt och hälsar på katter och höns sedan springer jag nästan när jag måste se hur alla odlingar mår. Vad har växt, vad har vissnat vad har hänt som jag inte kunde anat?

Britta i egna funderingar
En av fördelarna med Norrland, den vackra dillen blommar i augusti.

Den här hemkonstens stora spänning var bland annat mina första vaktelägg, så himla små och söta de är.

Nu gäller det att ligga i för om tre dagar börjar mitt andra liv, det med härliga, roliga, utmanande och utvecklande elever tillsammans med alla fina, kämpande, empatiska och kunniga kollegor.

Vad är det jag ska ligga i då? Ja inte är det i sängen, jag har ju bestämt mig för att odla något alla månader under ett år för att jag älskar utmaningar och gärna vill så långt det går bli självförsörjande på grönsaker, just because I like it.

Den helt fantastisk italienska zucchinin växer så det knakar.

I dag ska jag alltså sätta mig ner och fundera ut vilka odlingar som kan vara lämpliga i augusti och förhoppningsvis blir det en augustifilm senare i helgen som jag presenterar på youtube, även där heter jag malinmittimyllan såklart.

Persikoträdet bara står där och är vackert.

Som ni ser växer allt otroligt, det som behövs är lite gallring, ogräsrensning, tillvaratagning, omplantering, alltså jag blir nästan matt. Men har man cyklat i Bordeaux istället för att vara hemma så får man helt enkelt prioritera och komma ihåg att njuta av allt det vackra och ohämmade.

Små jättebasilikor

Vi fixade det!

Nästan 30 mil på sex dagar varav en var vilodag, det tycker jag var tappert.

Vi har cyklat efter galna vägar, obefintliga vägar, krokiga skogsvägar, fel vägar, mellan vinstockar och slott mm mm. Vi har naturligtvis resonerat om, diskuterat kring, analyserat det obegriplig och skällt på den värdelösa karta, den obegripliga vägbeskrivningen den galna GPS:n som nödvändigt som skulle ha ut oss på antingen självmordsvägar eller kostigar. Men som tur är, så är vi ju fyra intelligenta harmoniska, lugna, inkännande, lyssnande och filosofiska individer som lugnt har tagit oss igenom diverse utmaningar vareviga dag. Förvisso med hjälp av ostron, råbiff, gåslever och champagne, men va då!

Ni får här ta del av vår glädje!

En lat vilodag, trodde vi ja, i Frankrike.

Eller Jakten på den försvunna nöten, eller varför inte, Ice age nr 22 i Bordeaux.

Man kan i varje fall säga att det inte tydligt framkommer i filmen med vilken frenesi vi letade efter en Noisett-fabrik där vi (när vi efter 2 mil på den så kallade vilodagen) tillslut fick en ynka torr nöt till livs, dom ett hån. Ytterligare måste sägas att var vi torr som Saharaöknen i munnen och de sålde INTE vatten men i och för sig så sa de att de hade ett filter i kran på toan- tror ni att de menade att vi skulle dricka toavattem?!

Shit happends i en skogsglänta och rumpan bar vid en vedtrave någonstans i Frankrike

Tankar och visdomar från gårdagens drygt fem mil långa cykling.

Visdomsord ett: om en portugisisk köttbulle hamnar på sniskan i tarmsystemet och längtar ut så gäller det att lyssna på signalerna innan det är för sent. Då kan en glänta i en fransk skog vara en perfekt plats för en ”pälsärm” som någon i sällskapet sa. Eller, ännu bättre, som Ulrika sa, detta gäller ju varken dig eller mig Malin.

Visdomsord två: som undertecknad kan intyga är: cykla aldrig med bikinitrosor med vass kant under cykelbyxor med blöja, då kan du behöva visa rumpan vid kanten av en timmertrave med endast en god vän och en cykel som skydd.

Runt en timma innan någon i sällskapet behövde besöka skogsgläntan så utmanades jag av min min man som helt på eget bevåg bestämde sig för att nu skulle han bli min ”personal” Vasaloppstrainer, obs, jag har aldrig bett om det! Han sa att nu ville han se mig svettas och få lite puls, vi ändå är på träningsläger. Jag fattar ingenting, vad menar han med det, jag har uppenbarligen puls och det hela tiden, under dygnets alla timmar till och med, annars skulle jag ju inte cykla i Frankrike, och svettas har jag gjort varje dag, det är ju ändå runt 30 grader varmt ute. Att jag aldrig lär mig, jag högg såklart på den f-b kroken och kastade mig iväg, som ett japanskt snabbtåg, jag cyklade som en blådåre i sju (ja ni läser rätt) km och fick en galen puls på 194 samtidigt som svetten sprutade runt mig, bra där Malin! När jag tillfälligt lugnade ner mig lite vid en korsning för att inte krocka med något i rörelse så kom två andra blådårar och hojtade vilt åt mig, jag skrek högt och nästan kissade på mig av förskräckelse, gissa vilka dårarna var, herrarna i sällskapet såklart. De hade hängt efter mig och åkt snålskjuts, det var ju jag som klöv vinden, visst heter det så, och gjorde allt jobb. Men viktigast av allt- de hängde över styret av utmattning efteråt, ha!

Så här fint cyklade vi innan allt hände…

Förresten, Kära läsare om någon frivilligt kan tänka sig att ta på sig denna uppgift, som i svårighetsgrad kan liknas med att gå på vatten, att ge mig coachning och goda råd inför de kommande nio mil om endast sju månader på två brädor med lätt bölja framdel med endast två pinnar som stöd för kroppen så mottages det med enorm tacksamhet. Som ni säkert märkt går det ”sådär” när jag coachar mig själv. Inte går det bättre av att min självutnämnde personal trainee säger att man absolut inte äter Nutella på ett träningsläger, jag fattar ingenting.

Big no no – Va!
UnderbaraClara

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Sara Bäckmo

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Tantfrö

En växande känsla av självaktning

Frö(ken) Malin odlar hellre än bra

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

%d bloggare gillar detta: