Tänk att drygt ett dygn (från onsdag morgon till torsdag kväll) kan erbjuda så många känslor och upplevelser på en och samma gång.
Igår ringde klockan i 04.15 och 06.35 började färden över Europa för att vid 14.00 ankra vid Challe de Gaul, Paris enorma flygplats. Höga och glada förväntningar fyllde våra sinnen när vi äntligen var framme. Snabbt ändrades det och en känslomässig dipp kom över oss när vi märkte att Toves bagage inte hade valt att åka till Paris, vart väskan hade valt att åka var ovisst. Nu gällde det att hålla humöret uppe, ställa sig i en totalt förvirrad och irritationsosande kö som inte skulle vunnit ett hastighetslopp mot en snigel, andas, bara andas! Vi fyllde i ett långt formulär som vi lämnade in till en trevlig kvinna som helt klart hade fått A i betyg kundbemötandekursen och tog sedan en taxi mot lägenheten.
Jag inser att jag inte kan berätta alla turer med bagageservice, flygplatsens bagagepersonal och alla chattar med SAS men efter drygt ett dussin samtal och kommunikationer på, franskengelska där irritationen stegrades till tårnivå- jag tror ni fattar, så fick vi tillslut väskan, idag torsdag kl 11.30. Detta skedde under hurrarop (verkligen!) och till allas enorma glädje och då pratar jag inte bara om oss fyra. Jag är övertygad om att personal på flyget, taxin och SAS skålade i champagne för att de äntligen slapp oss.
är total!
Gårdagskvällen prövade oss ytterligare ska ni veta, Kajsa, min dotter och vår tålamodiga guide hade planerat ett fantastiskt restaurangbesök första kvällen och naturligtvis hade hon kollat öppettider osv så när vi samlat oss och insett att TOVES väska inte skulle komma till oss inom överskådlig tid, vi hade absolut ingen aning om var den var eller när den behagade att återvända, så bestämde vi oss för att ge oss ut i den franska stadsjungeln. Ni tror mig säkert inte men när vi kom till restaurangen blev vi bortmotade och informerade om att den var stängd just den kvällen pga av att en film stod i görningen att filmas just utanför just den restaurangen vi skulle besöka. Jag spejade efter någon kändis men inte den minsta lilla såg jag. Dock drog kajsa oss till ett väldigt intressant och roligt konst-hus i flera våningar med all form av skapande och alla typer av människor. Går inte att beskriva ordentligt, måste upplevas men här kommer några bilder. På kvällen beslutade jag och Tesan oss för att se youtube-praons, jag vet att vi är fåniga, men vi skrattade så dottern diskret fick stoppa proppar i ören för att kunna sova, själv skrattade vi så tårarna rann i floder. I morse pratade Kajsa om två damer som höll henne vaken, varken jag eller Tesan fattade att det var oss hon pratade om ,är vi damer nu, svara på det den som kan!
Dagen idag-torsdag, efter väskleveransen, har flutit på i total eufori, tänk att en återfådd väska kan skapa sådan glädje trots att vi inom oss vet att detta bekymmer är ett i-landsproblem.
Det har picknickays i en härlig park, där fick vi se true love-en ca 10 minuters lång kyss utan andningsuppehåll ca tre meter från oss, vi har upplevt en helt fantastisk ljusshow med Van Gogh (se filmsnutten nedan) vi har ätit den bästa pizzan ever, jag menar det, vi har bestigit Eiffeltornet och vi har ont i fötterna.
Nu säger jag god natt kära vänner!
Frö(ken) Malin odlar och en del annat 