Alltså, vad himla duktig jag är! Fyra gympass är avklarade, förvissa har jag kvar minst 100 st pass och så måste jag även börja skida direkt när snön kommer innan självaste loppet, allt enligt min självpåtagna coach och man, men va då, jag måste bara få njuta av varje pass jag lyckas med och kommer hem oskadad.
Inte nog med det, idag när jag tittade i telefonen, alltså när jag filmade mig själv, såg jag ut som jag klev ut ur duschen och det efter det första av dagens TRE pass, ni hörde rätt tre pass på en dag.. se själva så får ni se? Jag fattar verkligen inte att man kan regna inifrån men uppenbarligen är det möjligt! Föresten så kom jag på, när jag stod på löpbandet, att jag naturligtvis ska skapa en spellista på Spotify med härliga pepplåtar från förr och nu- det lät väl klatchigt!
Tänk att drygt ett dygn (från onsdag morgon till torsdag kväll) kan erbjuda så många känslor och upplevelser på en och samma gång.
Igår ringde klockan i 04.15 och 06.35 började färden över Europa för att vid 14.00 ankra vid Challe de Gaul, Paris enorma flygplats. Höga och glada förväntningar fyllde våra sinnen när vi äntligen var framme. Snabbt ändrades det och en känslomässig dipp kom över oss när vi märkte att Toves bagage inte hade valt att åka till Paris, vart väskan hade valt att åka var ovisst. Nu gällde det att hålla humöret uppe, ställa sig i en totalt förvirrad och irritationsosande kö som inte skulle vunnit ett hastighetslopp mot en snigel, andas, bara andas! Vi fyllde i ett långt formulär som vi lämnade in till en trevlig kvinna som helt klart hade fått A i betyg kundbemötandekursen och tog sedan en taxi mot lägenheten.
Jag inser att jag inte kan berätta alla turer med bagageservice, flygplatsens bagagepersonal och alla chattar med SAS men efter drygt ett dussin samtal och kommunikationer på, franskengelska där irritationen stegrades till tårnivå- jag tror ni fattar, så fick vi tillslut väskan, idag torsdag kl 11.30. Detta skedde under hurrarop (verkligen!) och till allas enorma glädje och då pratar jag inte bara om oss fyra. Jag är övertygad om att personal på flyget, taxin och SAS skålade i champagne för att de äntligen slapp oss.
Lyckan är total!
Gårdagskvällen prövade oss ytterligare ska ni veta, Kajsa, min dotter och vår tålamodiga guide hade planerat ett fantastiskt restaurangbesök första kvällen och naturligtvis hade hon kollat öppettider osv så när vi samlat oss och insett att TOVES väska inte skulle komma till oss inom överskådlig tid, vi hade absolut ingen aning om var den var eller när den behagade att återvända, så bestämde vi oss för att ge oss ut i den franska stadsjungeln. Ni tror mig säkert inte men när vi kom till restaurangen blev vi bortmotade och informerade om att den var stängd just den kvällen pga av att en film stod i görningen att filmas just utanför just den restaurangen vi skulle besöka. Jag spejade efter någon kändis men inte den minsta lilla såg jag. Dock drog kajsa oss till ett väldigt intressant och roligt konst-hus i flera våningar med all form av skapande och alla typer av människor. Går inte att beskriva ordentligt, måste upplevas men här kommer några bilder. På kvällen beslutade jag och Tesan oss för att se youtube-praons, jag vet att vi är fåniga, men vi skrattade så dottern diskret fick stoppa proppar i ören för att kunna sova, själv skrattade vi så tårarna rann i floder. I morse pratade Kajsa om två damer som höll henne vaken, varken jag eller Tesan fattade att det var oss hon pratade om ,är vi damer nu, svara på det den som kan!
Dagen idag-torsdag, efter väskleveransen, har flutit på i total eufori, tänk att en återfådd väska kan skapa sådan glädje trots att vi inom oss vet att detta bekymmer är ett i-landsproblem.
Det har picknickays i en härlig park, där fick vi se true love-en ca 10 minuters lång kyss utan andningsuppehåll ca tre meter från oss, vi har upplevt en helt fantastisk ljusshow med Van Gogh (se filmsnutten nedan) vi har ätit den bästa pizzan ever, jag menar det, vi har bestigit Eiffeltornet och vi har ont i fötterna.
Får jag presentera den fantastiska Voyage. En köttig, stor, vacker och ganska rolig sådan. Jag har lagt ut bilder på den tidigare och inser att det blir både årets nyhet och årets tomat hos mig. Det stämmer verkligen att man lätt kan bryta av klyftor från tomaten och det utan att bli kladdig, det ser ni på bilden ovan. Jag skulle kalla den för picknictomat om jag fick råda, detta för att den passar perfekt att ta med som grönsak vid alla former av utflykter. Det behövs varken kniv, skärbräda eller servett.
Det lite negativa, om man är lagd åt att leta sådant, kan vara att den inte ger så enormt stor skörd och behöver lite mer omsorg för att växa och producera tomater. Men vad då, vi måste våga satsa på olikheter och jobba för att ovanligheter har en plats i samhället och faktiskt tillhör normaliteten. Idag borde fler tänka så, då skulle många må bättre och inte reta sig på småsaker såsom, färg, storlek och sort. Tänk vad man kan filosofers bara genom att titta på en tomat.
Tänk att jag glömt berätta att jag för ett par veckor sedan tog in hö till mina djur, 18 hönor två tuppar och 9 vaktlar.
Att slippa köpa hö känns som en lyx och på den här pyttelilla nivån enbart ett nöje!
Leif, min man är bondson så han har koll på det mesta rörande ting som detta även om han själv aldrig drivit något jordbruk, det började med att vi krattade ihop höet i ränder där det fick ligga och torka lite extra. Efter det och ett par blåsor, pinsamt, kom det roliga då Tove (vår snälla svärdotter) och jag fyllde säcken med över 100 kg hö. Med högaffel, armkraft och glada, galna hopp så fyllde och fyllde och fyllde vi denna jättesäck med finfint hö.
I veckan var det dax för augustiodlingen och en liten koll på hur det går för juliodlingen. Jag, malinmittimyllan-amatörodlare, har satt upp ett litet mål att försöka odla något ätbart varje månad under ett år. Jag bor i Skellefteå, zon 5.
Helt fantastiskt vad folk engagerar sig i att jag ska åka skidor i nio mil. Jag börjar rent av känna en lätt diffus känsla av något som jag tror kan liknas vid träningsmotivation. Jag har kollat kalendern och besökt ett gym och…(se filmen) Den här veckan har nämligen fyllts av olika sanningssägare och motiverande kommentarer. Som exempel kan ges: har du börjat träna dina triceps (har jag hört minst tre gånger i veckan!), hur går det med träningen då? visst vet du att du kan få otrolig rabatt på träningskompaniet om du är medlem i North Power, du bör absolut gå skidskolan i vinter, det är ett helvete att åka Vasaloppet, det är bara att börja omgående, det tog 12 timmar av kamp, hur van är du att åka skidor egentligen? vilka tider har du? ja ja ja. Okej jag fattar, nu är det slut med den mentala myspysträningen, nu gäller alltså blod, svält och tårar. Men jag är trots allt imponerad av den värmande, omtumlande och lätt brutala omtanken.
Alla vet att ett Kinderägg har tre bra egenskaper. Alltså värper mina hönor och vaktlar Kinderägg, vem kunde tro det?
Hur kan nu det komma sig undrar säkert ni. Svaret är enkelt. Ett, de är enormt goda, två, det är otroligt nyttiga och tre, de är så vackra att man nästan får dåndimpen (det var ett tag sedan ni hörde det uttrycket va!)
Frö(ken) Malin odlar och en del annat 