Ja nu ligger jag skönt i en säng i ett litet hotellrum som doftar svagt av avlopp. Vi hade lite mer tur än vårat resesällskap de får dela på en, låt oss säga som det är, smal säng, vi fick en vanlig sydeuropeisk hård säng. Precis som det ska alltså. Nu är klockan god natt och vi är mätta och belåtna efter en god middag bestående av bland annat anka, hurra så himla gott, som satt som ett smäck efter en dag fylld med flygplansmat av varierad klass. Nu gäller det att sova gott för i morgon sätter vi oss på var sin racercykel och drar ut i Bordeauxs vilda marker.
Eftersom posten har tappat bort alla våra papper och färdbeskrivningar på den orimligt krångliga vägen till Vallen så fick vi börja med att snällt be den superstressade hotellportiern, han hade minst en till kund, att kopiera ut de fyrtio sidorna av information och vägbeskrivningar som vi gärna ville ha med oss. Dock fick vi betala en rund liten summa för dessa i slutändan men glada och tacksamma är vi ändå.
Vi har kollat in cyklarna och då främst sadlarna och de kändes inte och såg tack och lov inte ut som upp och nervända giljotiner som med lätthet skulle skär ända upp i femte ryggkotan. Ulrika sa lättat, efter att med en kiropraktikers noggrannhet känt och klämt på en av sadlarna -de känns nästan som om de är av ”tempur”, det bådar gott inför den kommande veckan tycker jag.
Upp med tuppen senast 6.30 gäller alltså i morgon, frågan är om vi ska ta alla utmaningar i form av konst, choklad och vin som erbjuds under cyklingen eller om vi ska välja med omsorg- ja det återstå att se i morgon. Eller kanske hellre om vi lyckas få stopp på fartåket i gruppen, ingen nämnd ingen glömd, och det är inte jag.
Frö(ken) Malin odlar och en del annat 