Dag: 26 juli, 2019

I mitt förra inlägg skrev jag om min amerikanska jättesolros som håller på att slå ut, här kommer några bilder. Jag vet att den (solrosen på bilden) kanske inte imponerar så särskilt, framförallt med tanke på sitt namn men för mig duger den precis som den är, och den blommar! Fler är dessutom på gång. Höjden på dessa ”jättesolrosor” är allt från 1,5 till ca 2,5 meter i nuläget.

Som odlare, oavsett kunskap eller erfarenhet, så är jag övertygad om att glädjen över att lyckas och förmågan att förtränga misslyckanden är avgörande. Mixar man detta med lite: man lär av sina försök oavsett utgång så blir soppan fantastisk.

Bilderna är tagna i Vallen, Västerbotten, klockan 22.31 den 26:e juli 2019. Än levererar solen härligt ljus i sommarnatten.

• 

• 

Små eller små, ja allt är relativt som någon sa. Men hur konstigt är det inte. Idag skulle jag göra en squashgratäng, förresten ni ska få receptet senare, den är hur god som helst med purjolök, dragon och cayenne, nåväl jag gick ut för att hämta in en lagom stora sådana. Vad händer, jo jag hittar endast några små som fick duga den här gången. Och jag gör en gratäng att ta med till grillfesten vi skulle på.

Väl hemma nu i kväll gick jag strosande till grönsakslandet för att njuta lite av den första amerikanska jättesolrosen som håller på som bäst att slå ut, njuter ett ögonblick. Jag viker sedan ner blicken lite och faktiskt så utbrister jag -herre gud, vad är det jag ser! Under ett blad gömmer sig en underarms-stor squash. Man kan verkligen fundera hur en jätte”basoka” till squash kan krypa undan då det är dax för skörd, men uppenbarligen är det möjligt.