Månadsarkiv: juli 2019

Alternativa vägar i Bordeaux… eller 60 km cykelorientering

Ja så kan man säga att vi tänkt idag då vi redan efter, låt oss säga, 10 meter funderade på om beskrivningen verkligen menade höger direkt utanför hotellet eller om det var den vid den lite större vägen en bit bort. Varför göra korrekt val när man kan göra ett alternativt.

Färden gick genom en otroligt vacker skog och det blev även otroligt fel. Vi vet fortfarande inte riktigt hur det gick till men det är redan passé, Anders har dock sina teorier. Ca 20-30 minuter efter starten så stannade vi till i en korsning där vi säkert stod i 30 minuter och resonerade, funderade och gnuggade våra geniknölarna för att försöka förstå vår vägbeskrivning och karta, och det är sant, inte ett hårt ord eller någon form av irritation fladdrade förbi under hela tiden och inte senare heller under dagen då vi under hela dagen försökte tyda de hjälpmedel vi fått med oss. Samtidigt som vi stod i korsningen, som säkert var en sträcka i tour de france, fladdrade ett flertal cykelgrupper på runt 10-20 cyklister förbi med ett glatt bonjour! och frågade vänligt om vi möjligtvis behöver hjälp. Nej nej svarade vi såklart lika glatt, varje gång, tillbaka med ett mer och mer stelt leende. En beskrivning av de val vi hade för att leta oss fram till dagens mål. Val ett, författarens förslag och vägbeskrivning i vår roadbook som vi aldrig inte riktigt begrep, ibland var nämligen vänster höger och är det så blir det svårt, val två, den analoga kartan med en utritad sträcka som på inget vis överensstämde med vägbeskrivningen i roadbooken och den hade dessutom så oläslig text så vi fick gissa om det stod D3 eller D5, det har betydelse kan jag tala om, och sist men inte minst val tre, Google Maps, som vackert erbjöd den minst säkra, mest trafikerade vägen men såklart den kortaste.

Hela dagen har som sagt och var bestått av val utifrån en mix av de tre alternativen vilket inte blev helt lyckat längdmässigt. Upplevelsemässigt finns inget att klaga på. Vi har trampat, hit och vi har trampat dit bland Bordeauxs vinodlingar i drygt 6 mil idag, heja oss, måste jag säga!

Men såklart, helt fantastisk ändå, champagnen som intogs till lunchen var kall och pärlande, vi beskådade vackera Fort Medoc från 1700talet, vi har passerat massor av otroligt vackra slott och chateauer (vingårdar), solen har lyst från en tack och lov molnig himmel och alla lever trots vissa mer än lovligt spännande korsningar. Just nu ligger jag i sängen och väntar på att griskinden som vi fick till middag ska sjunka undan, den var fantastisk god och mör måste jag säga.

Ruin från Fort Medoc

Träningsdag ett.

Ja nu ligger jag här efter första dagens cykling. Jag har inte blivit överkörd av ett tåg och inte heller av en lastbil så allt är frid och fröjd!

Morgonen började med att portiern med mild skärpa sa till oss att folk fortfarande sover när vi glatt resonerade kring dagens cykeltur. Otur att väggarna endast bestod av tunt silkespapper. Nåväl, efter frukost kom funderingarna kring den första vägbeskrivningen, den som beskrev hur men tar sig från hotellet, den svenska sa si, den engelska sa så. Frågan var om vi skulle cykla höger utifrån cykelskjulet eller utifrån hotellet, vi enades om cykelskjulet, som tur var, för det var rätt. Men innan dess var det justering av sadlar, hjälmar och styren innan färden kunde påbörjas.

Redan efter ett par hundra meter var vi tvinga att stanna för att i demokratisk anda komma överens om vilken väg vi skulle cykla vilket i slutet innebar ett par extra km på runkeepern. Denna solidariska tanke med gemensamma beslut höll i sig ända tills vi hade några km kvar på dagens resa, då såg vi endast rumpan på Leif när drog mot vårt BB.

Efter halva vägen började magen kurra och och vi hittade en mysig liten restaurang som varmt rekommenderade ostron och champagne och det högg delar av sällskapet på såklart. Även risotton och getostsalladen gick ner utan knussel. Mums filibaba säger jag och inget mer.

Dagens avslutades med vindlande cykling kring alla de möjliga vingårdar mixar med vin- och chokladprovningar innan vi tillslut nådde vårt underbars lilla boende för den här natten. 42 km blev dagens resultat på runkeepern.

Från Skellefteå till Bordeaux…

Ja nu ligger jag skönt i en säng i ett litet hotellrum som doftar svagt av avlopp. Vi hade lite mer tur än vårat resesällskap de får dela på en, låt oss säga som det är, smal säng, vi fick en vanlig sydeuropeisk hård säng. Precis som det ska alltså. Nu är klockan god natt och vi är mätta och belåtna efter en god middag bestående av bland annat anka, hurra så himla gott, som satt som ett smäck efter en dag fylld med flygplansmat av varierad klass. Nu gäller det att sova gott för i morgon sätter vi oss på var sin racercykel och drar ut i Bordeauxs vilda marker.

Eftersom posten har tappat bort alla våra papper och färdbeskrivningar på den orimligt krångliga vägen till Vallen så fick vi börja med att snällt be den superstressade hotellportiern, han hade minst en till kund, att kopiera ut de fyrtio sidorna av information och vägbeskrivningar som vi gärna ville ha med oss. Dock fick vi betala en rund liten summa för dessa i slutändan men glada och tacksamma är vi ändå.

Vi har kollat in cyklarna och då främst sadlarna och de kändes inte och såg tack och lov inte ut som upp och nervända giljotiner som med lätthet skulle skär ända upp i femte ryggkotan. Ulrika sa lättat, efter att med en kiropraktikers noggrannhet känt och klämt på en av sadlarna -de känns nästan som om de är av ”tempur”, det bådar gott inför den kommande veckan tycker jag.

Upp med tuppen senast 6.30 gäller alltså i morgon, frågan är om vi ska ta alla utmaningar i form av konst, choklad och vin som erbjuds under cyklingen eller om vi ska välja med omsorg- ja det återstå att se i morgon. Eller kanske hellre om vi lyckas få stopp på fartåket i gruppen, ingen nämnd ingen glömd, och det är inte jag.

En vandring bland krukor och odlingsbäddar inför resan mot träningslägret

I morgon bitti bär det av! Resväska är packad och jag är laddad till tänderna så nu är det bara att kasta sig ut i vida världen.

Ledtråd: i packningen ligger bland annat byxor med insydd blöja.

Jag går nu runt och lugnar ner alla plantor som oroligt funderar hur det ska gå när jag är borta i elva dagar! Ingen fara på taket försöker jag förmedla med lugn röst, -i år har vi inneboende trädgårds- och hönsvakter i form av dotter och dennes pojkvän.

Nedan ser ni bland annat den skira och nyomplanterade dillen som i nuläget behöver lugnas lite extra då den är väl medveten om att den inte får glömmas bort vad gäller vattningen, om så sker kan det innebära en dödsstöt för plantorna, det är inget att skoja om!

Pelargonen står däremot i godan ro bland tomaterna och bara trivs mitt i blomningen, ingen oro vilar där alls.

Blommorna och grönsakerna i grönsakslandet har jag lyckats prata förstånd med.

Då jag informerade om att vädret ser ut att inte bli allt för varmt, det kanske till och med kommer en skur, så spred sig ett lugn över landet och de fortsatte bara stå där och njuta av sommaren. Endast den italienska zucchinin muttrade lite om att de inte visste vad det pratade om, åk till Italien, där kan vi prata hetta!

Sist men inte minst känner jag varmt med mitt persikoträd som nu börjar få ganska tunga frukter. Hon får inte flyttas eller puttas i nuläget. Jag har garanterat henne att detta inte kommer ske vilket fick Riga att lugnt fortsätt växa.

Min amerikanska jättesolros

I mitt förra inlägg skrev jag om min amerikanska jättesolros som håller på att slå ut, här kommer några bilder. Jag vet att den (solrosen på bilden) kanske inte imponerar så särskilt, framförallt med tanke på sitt namn men för mig duger den precis som den är, och den blommar! Fler är dessutom på gång. Höjden på dessa ”jättesolrosor” är allt från 1,5 till ca 2,5 meter i nuläget.

Som odlare, oavsett kunskap eller erfarenhet, så är jag övertygad om att glädjen över att lyckas och förmågan att förtränga misslyckanden är avgörande. Mixar man detta med lite: man lär av sina försök oavsett utgång så blir soppan fantastisk.

Bilderna är tagna i Vallen, Västerbotten, klockan 22.31 den 26:e juli 2019. Än levererar solen härligt ljus i sommarnatten.

Små mirakel i verkligheten

Små eller små, ja allt är relativt som någon sa. Men hur konstigt är det inte. Idag skulle jag göra en squashgratäng, förresten ni ska få receptet senare, den är hur god som helst med purjolök, dragon och cayenne, nåväl jag gick ut för att hämta in en lagom stora sådana. Vad händer, jo jag hittar endast några små som fick duga den här gången. Och jag gör en gratäng att ta med till grillfesten vi skulle på.

Väl hemma nu i kväll gick jag strosande till grönsakslandet för att njuta lite av den första amerikanska jättesolrosen som håller på som bäst att slå ut, njuter ett ögonblick. Jag viker sedan ner blicken lite och faktiskt så utbrister jag -herre gud, vad är det jag ser! Under ett blad gömmer sig en underarms-stor squash. Man kan verkligen fundera hur en jätte”basoka” till squash kan krypa undan då det är dax för skörd, men uppenbarligen är det möjligt.

Man får f-n skavsår i snippan av att träna för Vasaloppet!

Nu anar jag att ni är lite nyfikna och kanske förskräckta över titeln till denna lilla text. Var inte det, men faktum är att de nedre regionerna, på mig i alla fall, blir lite ömma efter ett par mil på cykel och det trots cykelbyxor med blöja och utan spetstrosor. Just i det här fallet vet jag inte heller om det är någon tröst att tänka att man med tiden får valkar eller läderhuden just där, eller vad tror ni? Har ni några tips till en amatörcyklist av dammodell så mottages dessa med glädje.

På sommaren går det av naturliga själ inte att åka skidor, därav gamla Bettan, inte ens i Skelleftetrakten. Då tänker ni- har inte lilla hon tänkt på rullskidor måntro. Dessa använder ju alla serösa skidåkare snöfria tider på året. Absolut svara jag då men dessa är jag förbjudna, av min kära man, att använda, han vill nämligen att vi ska leva ihop tills vi blir gamla…. Och om någon vänlig själ tycker att jag själv valt detta Påfund så kan jag inte annat än helt och fullt hålla med. Jag har bara ett problem. Har jag väl bestämt mig för något så vill jag helst inte hoppa av utan att först gjort ett seriöst försök. Eller man kan även uttrycka det som så, har man tagit fan i cykelkorgen så är det bara att trampa!

Då återstår som sagt gamla Bettan, en tungtrampad treväxlad sjösalacykel som gnisslar vid minsta motstånd. Det är bara att ge sig iväg och tänka att motstånd ökar motivationen-Va! Var då?

På filmen beskriver jag på slutet att man tänker så kloka tankar när man cyklar, men när jag skulle dra ett litet pytteexempel så kom jag inte på ett enda, pinsamt, verkligen! Jag var nog lite trött då inser jag nu. Men i efterhand kom jag på en sak jag filosoferade om:

Att cykla är lite som att föda barn. Just så tänkte jag idag efter drygt två mil. Först är det roligt och spännande, man är fylld av självförtroende och glädje samtidigt som man funderar över om man kommer att klara detta. Man tar sig lätt an de uppförsbackar som kommer utan att direkt fundera över att de ens existerar. Sedan, efter ett tag kommer en lätt misströstan, ska detta verkligen aldrig ta slut? Efter ytterligare ett tag tar plötsligt all energi slut, då är lite peptalk väldigt välkommet men just idag fick jag fylla på det sinande energiförrådet med zingo och chokladboll istället. Efter det kommer en lång uppförsbacke som känns som den aldrig, aldrig tar slut! Men hoppla, helt plötsligt är man framme och med darriga ben funderar man, är det verkligen över- för den här gången.

Som avslutning måste jag berätta att jag nog drabbades av en lättare hjärnblödning efter ca två mil. Då började jag nämligen intervjua mig själv med min högerhand, jag säger inget mer, det måste upplevas som man säger, eller kanske inte, ja ni gör som ni vill! Själv hade jag just då otroligt roligt.

Kram och god natt.

UnderbaraClara

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Sara Bäckmo

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

Tantfrö

En växande känsla av självaktning

Frö(ken) Malin odlar hellre än bra

odlar, baka, reser, tränar hellre än bra

%d bloggare gillar detta: