Urspår(ade) Malinmittimyllans väg mot Vasaloppet!

Hej på er, vad gäller det nu tänker ni säkert och det ska jag berätta, för frågan är om jag är ur spår eller totalt urspårad! 

Plantor, höns och bakning kan jag hantera i sömnen så nu gäller det att hitta en ny utmaning. Nio mil på skidor kändes som ett lämpligt och lagom stort mål under hela hösten och vintern. Så kändes det även veckorna och dagarna innan biljetterna till detta enormt stora kraftprov släpptes! Nu, ett par veckor efter att jag glatt betalt 2000kr för denna virtuella biljett till total offentlig förnedring kom eftertanken smygande och med den Emma Bombecks citat: Jag deltar aldrig i en sport där det står ambulanser och väntar vid backens fot. Ha!

Seriöst, det finns många bitar i detta pussel som måste hittas och stämma för att utmaningen inte enbart ska bli ett stort fiasko. Jag anar att träning, kost och uthållighet har med saken att göra. 

Min svägerska skrev att hon tyckte att jag skulle provs att vila mig i form, lockande måste jag erkänna men tyvärr måste jag säga det kanske inte är det bästa metoden i detta fall. Annars hade det ju varit mysigt med soffan, en stor godispåse och lite OS eller VM att vila ögonen på. 

Hur ska det gå, var börjar jag och hur jag ska motivera mig?

Cellerna gick på högvarv under ett dygn och så plingade till i huvudet! jag gör det live på bloggen.  

Hur ser mitt mål ut då? Mitt mål är att vinna över repet på dagen D, den 1/3 2020. Repet är det som räddar väldigt, väldigt långsamma åkare utmed spåret från att dö utmattningsdöden på grund av total brist på självinsikt och några som helst rimliga förutsättningar för att i ett svep åka nio mil på två plankor med endast två stå stavar som stöd.  

Hur ofta, hur länge och hur gör jag,är tre små frågor som jag får klura på, om ingen vänlig själ kommer med tips och glada hejarop förstås.

Filmen visar min första joggpromenad på fem km, pust!