Dagens tomat en härlig rosaröd bifftomat vars planta blir runt 1,5 m hög och har en medelvikt på ca 300 gr och tillhör vårt kulturarv från 1885 (fröpåse, impecta). Jag fick upp ögonen för denna tomat via Marie i programmet Mandelmann. När hon tog den jättestora bifftomaten i sina händer så kände jag nästan doften genom tv-rutan. Jag var bara tvungen att prova! Jag har odlat den i två år och första året, sommaren med mest regn och kyla, gick sådär måste jag erkänna, jag fick endast skörda tre-fyra tomater. I fjol däremot gick det mycket bättre. Min slutsats (om man kan dra slutsatser efter endast två år, men jag gör det i alla fall) är att Brandywine behöver lång tid, absolut ett växthus, näring, mycket sol och vatten. Det är viktigt att den tjuvas ordentligt (se gårdagens förklaring) och att de nedersta tre-fyra kvistarna bryts/klipps bort när den är ca en meter hög. Dessa tips gäller förvisso alla bifftomater som enligt mig (amatörodlare) är en tomatsort som är ganska besvärliga att odla i Norrland då sommararna startar något senare och slutar något tidigare än i Skåne. Men som sagt, jag ser Brandywine som en given utmaning som jag gärna tar då, om man lyckas, får skörda fantastiskt stora, köttiga, saftiga och härliga tomater.
Den lilla plantan på bilden, som jag inte tycker är så liten med tanke på att jag satte fröerna för endast tre veckor sedan, har idag fått en större kruka och bättre jord. Brandywine har väldigt karaktäristiskt utseende vad gäller både knoppar och blad. Knopparna är lätt tulpanformad och bladens kanter är nästan släta.
Frö(ken) Malin odlar och en del annat 