Norrland i vinterskrud är faktiskt helt ok om man sätter på sig rätt glasögon. Vanligtvis är sträckan oktober till februari mera likt en period av påtvinga väntan och avhållsamhet från att odla och böka runt i myllan likt ett vårtsvin på jakt efter tryffel (jag vet, det ska stå tryffelsvin men jag känner mer som ett bökande vårtsvin) Somtrogna läsare vet så har jag i år kortat ner denna tunga avhållsamhet radikalt då jag satte mina första frön redan under mellandagarna till Leffes storögda förskräckelse, där tystnade inte talade till mig utan jag fortsatte glatt böka och botanisera i fröernas förunderliga värld. I samma sekund som jag kände jord på mina fingrar så vaknade jag till liv och kröp ut ur idet och började grymtande böka. I min värld kan vårtsvin leta tryffel och bo i iden, så det så!
Trots många nyanser av grått bjuder Norrland på ett vackert landskap. De fyrfota djur som obekymrat befinner sig på vägen är ett nästan lika vanligt inslag som mygg på sommaren.
Frö(ken) Malin odlar och en del annat 