Precis, jag har hämtat 10 liter mjölk hos grannbonden 500 meter bort. Vilken förmån att få ha en sådan värdefull raritet som granne! Att gå in i en ladugård borde alla få uppleva. Sinnet lugnas ner och man blir rofylld av kossornas idisslande och den mjuka varma lukten av djur, hö,och koskit. Bondens jobb tjugofyra/sju kan inte nog uppskattas, vad vore världen utan bönder, fundera på det en stund, de tas allt för ofta för givet.
Nåväl I morgon smäller det, jag ska nämligen göra…. ja vad då? Något magiskt gott i alla fall. Om ni gissa rätt får ni komma på lördag och smaka! Ledtråd, förutom mjölk krävs ägg.
Hej på er! Nu ska ni få ta del av mig och min spellista-tada!!! Att dela en spellista är som att kliva ut ur komfortzonen, man öppnar sig mot omvärldens kritiska och skoningslösa åsikter som sällan har några gränser. Hoppla nu överdrev jag nog lite, trots allt finns det dom som riskerar mer än jag, t ex människor som i små båtar flyr från krig och fasor över öppna hav, så ja, jag överdriver, men det är för effektens skull, skapa förväntningar ni vet. Till saken, jag känner att det inte är ok att hålla inne med en så otroligt inspirerande, varierad, intelligent, och njutningsbar blandning av musik så här kommer den: Malins superlista, ja just det, precis så heter den Malins superlista, och ni kommer snart förstå varför. Innehållet det bjud allt från rockiga Elvis, underbara Janis Joplin till Kaliffa och Lars Winnerbäck. Konstigt nog har bara 9 individer i världen upptäckt min goda smak vad gäller musik men nu ska det bli ändring. Var så goda och njut! Själv kommer jag till helgen njuta av musiken då jag åter sätter fröer som kom med dagens post från odla.se, vilken lycka och glädje att få gräva i myllan. Som det är i nuläget njuter jag av att se mina små chili, paprika och tomatplantor gro i godan ro.
Jag drar av plåstret i en enda rörelse och berättar om min kimchi, och det helt utan skyddsnät. Som ni kanske minns så hade jag mina dubier vad gällde salthalten i salladskålen när jag påbörjade denna koreanska surkålstillverkning. Jag erkänner, salthalten i den här kimchi skulle göra en entusiastisk dödahavsbadare tårögd och knäsvag av lycka. Inte nog med det så skulle scovillenivån (styrkan i chilin) kunna användas i tillverkningen av pepparspray. När jag erbjöd min man Leif, som i flera dagar klagat på stanken från källaren där jag i kylskåpet förvarade dessa kålblad dränkta i chili, fisksås och en massa annat, att avnjuta denna koreanska nationalrätt så såg han förvånansvärt tveksam ut! Men han skulle smaka sa han efter lite övertalning. Han böjde sig försiktigt över skålen med en näsa rynkig som en mops, nosade försiktigt och kastade sig tvärt upp och sa att han just nu blev otroligt sugen på nog vad som helst annat än just denna syrade kålrätt. Nog måste detta beteende betecknas som ”treput” vilket är bondska och är ungefär detsamma som en finsmakare som har ett ogillande uttryck i ansiktet och tveksamhet i blicken! Nåväl jag åt kimchin med ”god min” och den var förvisso krispig och fräsch på sitt sätt men stanken av kraftig fisksås och en salthalt som om det varit i havet skulle fått en sten att flyta inte riktigt var vad jag hade förväntat mig, intensiv chilihetta på detta som dövade min smaklökar under ett par timmar gjorde mig under en kort minut (hur lång är en kort minut-svara på det den som kan) tveksam till att upprepa detta tilltag. Men inte ger jag upp, kimchi here we come, i helgen gör jag ett nytt försök med mindre salt mellan bladen och mängden fisksås i röran ska måttas noga och efter recept, inte på en höft. Håll tummarna för mig kära läsare!
Ja det är inte lätt att leva upp till er följares önskemål att få läsa om mitt spännande liv här hemma på gården, för här är så mycket att göra och tänk på. Som idag när det var -22 grader och bitande kallt och otroligt vackert (jag skickar med en bild från ett knarrande Norrland) så var det bara att dra på sig hönsklädern. För hönor ska matas, ägg tas in och skit ska mockas (hönsskit alltså). Förutom att detta sker så fylls mina stunder hemma med många kaffepauser med en tillhörande mumsig kaka (det är mycket viktigt att kolhydratladda regelbundet), brödbak, matlagning, serier på tv, fröer som sätts, plantor som sköts, snö som skottas, utefåglar ska matas, skidor ska åkas mm mm. Ja ni ser hur hektiskt livet är för en influencer och då har jag inte tagit med mitt andra jobb, det som speciallärare på en skola några mil bort. Men jag ska ge er ett exempel på något som händer varje dag i mitt liv, mina tre klädval ur klädstegen. En influencer måste tänka på sina kläder har jag förstått, så himla intressant för er, eller hur, som man så käckt säger idag. Ja ja om ni insisterar, här kommer exempel ur influencern Malinimyllans klädbotanik.
Den 19 januari 2019, armar uppåt sträck, jäsp, klockan är 10.00 och jag byter från pyjamas till det som är mest skitigt bland kläderna på Ikeas klädställning Ekra. Hoppla, ni läste rätt, jag gör nämligen så, jag sparar halvskitiga (och hel…) kläder på min Ekra för dagar och kvällar då tip top, (uttrycket, tip top, betyder nystruket, fläckfritt utan svettlukt), inte krävs. Vanligtvis brukar det finnas 5-10 olika klädval på min Ekra. Idag gäller det ju att vara ett föredöme för ungdomen och inte tvätta sönder kläder eller slösa på tvättmedel i onödan, och så är jag en latmask förstås. Vem bryr sig här hemma om jag är lite hel- eller halvskitig? Varken Britta, Greger, Berit, Alf, Ulf, Lady Gaga eller någon annan av höns- eller kattdjuren har någonsin uttryckt sin klagan. Ja eventuellt har min kära man rynkat på näsan någon gång men det måste bero på tics eller en tillfällig allergi, kärleken är dessutom luktfri har jag hört någonstans, eller? och han tillhör varken katt- eller hönsdjuren förresten. Ni vill naturligtvis få vägledning i klädanvändandet mystiska värld! Lugn lugn, tänk trip, trapp, trullstegen. Ni börjar med Trip, här är kläderna helt felfria och luktar (gud sig förbarma) äppelblom eller citron, det är jobbet eller partyt som gäller för dessa kläder. Efter en eller två dagar i dessa kläder har ni landat på det andra trappsteget. Även det steget varar en eller två dagar. Kläder på andra steget kan med fördel användas hos närmsta vännerna eller släktingarna som inte ser yttre klädfläckar utan förblindas av er inre skönhet (jag skriver så av egen erfarenhet). Efter ett par dagar har vi kommit till sista och tredje steget i klädtrappan nämligen trullsteget. Här gäller det att tänka att det som inte dödar det åker på, åtminstone ytterligare två-tre dagar. Nu börjar vi närma oss tvättmaskinens helande effekt, in med smutsstela och svettpyrande klädespersedlar. Mitt måtto är att kunna säga, -det här var ingen onödig tvätt.
Ulf ochSköna Britta i rastgården nerjaga städar hönshuset.
Nu finns receptet på bullar för världsfreden under bakrecept. Som jag skrev tidigare så kan jag varmt rekomendera er att baka bullar. Prova att bjuda på dessa och notera reaktionerna, är de av godo eller ondo. Jag vet i varje fall vad jag skulle satsa en höna på! Rent av Sköna Britta!
Om man aldrig bakar ska man ändå baka helt vanliga bullar. Man är rent av skyldig att göra det anser jag. Oj så kaxig hon är då, tänker ni. Inte alls, jag talar bara av livserfarenhet och sunt förnuft. Att bjuda på ett fat med goda bullar borde ingå i alla former av fredsförhandlingar. Bullar är medlet för vänskap, goda samtal och njutning, ja jag vill inte på något vis vara stor på mig men vill ändå påstå att det rent av är medlet för världsfreden. Vissa tänker säkert, vilken klok kvinna, låt oss höra. Några få tänker- nu har hon snubblat på en hönsskit och dunkat huvudet i ett rede. Varför gäller detta just bullar och inte mazariner eller chokladbollar då? Bullens fredsmäklande effekt har jag forskat fram helt inofficiellt under en café-vecka hemma på gården i kombination med mitt intellekt vad gäller olika bakverks effekt på sinnelaget. Som exempel kan jag ta just ovanämda sorter. Chokladbollen får inte sällan rektionen, -är det mycket choklad, blä. Inte bra för världsfreden. Mazarinen får över huvud taget ingen uppmärksamhet eller rektion av individer under 45 – inte bra för världsfreden!
Så här är det, ni har alla mött griniga ungar, sura gubbar, gaggiga tanter, missförstådda tonåringar, medelålders mitt i någon akut kris, ja listan kan göras oändligt lång men jag behärskar mig, finns ingen anledning att överdriva. Gemensamt för alla är dock att de befinner sig i olika stadier av olidlig surhet och/eller obehärskad ilska. De sprider en atmosfär fylld av negativ aura som tyvärr är riskerar att utvecklas till en pandemi. Men som jag skrivit tidigare finns det ett vaccin som heter BULLEN. Som ni vid det här laget givetvis förstått är jag en mycket ödmjuk och blygsam individ som frikostigt bjuder på denna storslagna lösning, tänkte bara berätta så ingen missar det. Nåväl receptet är enkelt: Ta fram ett fat bullar, låt doften sprida sig genom huset, det går fint att micra eller värma i ugnen för att öka effekten. Och effekten kommer, du kommer att bli varse. Jag har inte mött någon hen, hon eller han (jag stoppar där för enligt Facebook finns det ytterligare 55 kön senast de räknade och jag orkar bara inte skriva ner alla) som fortsatt med gnäll eller arga tillmälen efter ett par mjuka bullar i mun och mage, prova om ni inte tror mig.För bästa effekt ska bullarna ymnig fyllas med smör och socker och toppas riktigt med pärlsocker som får en lätt krispig kolaeffekt på grund av den frikostiga smörmängden.
Receptet som ni ivrigt väntar på kommer under fliken bakrecept under denna vecka. Men, jag måste skriva men, för världsfreden måste man vara beredd att kämpa, ibland blir en plåt bränd och ibland blir bullarna hård. Men ingen fara med det, doppa hårda bullar i mjölk och skrapa av det brända så blir det bra ändå – är det så himla noga!
Norrland i vinterskrud är faktiskt helt ok om man sätter på sig rätt glasögon. Vanligtvis är sträckan oktober till februari mera likt en period av påtvinga väntan och avhållsamhet från att odla och böka runt i myllan likt ett vårtsvin på jakt efter tryffel (jag vet, det ska stå tryffelsvin men jag känner mer som ett bökande vårtsvin) Somtrogna läsare vet så har jag i år kortat ner denna tunga avhållsamhet radikalt då jag satte mina första frön redan under mellandagarna till Leffes storögda förskräckelse, där tystnade inte talade till mig utan jag fortsatte glatt böka och botanisera i fröernas förunderliga värld. I samma sekund som jag kände jord på mina fingrar så vaknade jag till liv och kröp ut ur idet och började grymtande böka. I min värld kan vårtsvin leta tryffel och bo i iden, så det så!
Trots många nyanser av grått bjuder Norrland på ett vackert landskap. De fyrfota djur som obekymrat befinner sig på vägen är ett nästan lika vanligt inslag som mygg på sommaren.
Alltså, första gången jag smakade tomatsoppa var på en semesteresa till Mallis med familjen för 15-20 år sedan. Soppan var helt magisk så jag memorerade smakerna efter bästa förmåga för att sedan prova mig fram hemma tills både jag och övriga medlemmar i familjen var nöjd. Det bästa med soppan var att alla i familjen gillade den skarpt, detta trots att sonen inte hade för vana att smaka något som påminde om grönsaker och att dottern åt inte tomat annat än i form av ketchup. Förklaringen ligger nog i kryddorna, soppan är väldigt smakrik utan att bli ”jobbig”, och att jag serverade Lenas helt underbara nobisås till. Lenas nobisås är en godare form av aioli, ja det är sant, den är godare!
När jag har ätit något smarrigt på restaurang/café som jag senare vill göra hemma så ”delar” jag upp intrycken i munnen ungefär som när man hör på musik och upptäcker ett gitarrsolo eller när man hör en trummis gå loss. Man måste känna delarna för att förstå helheten.
Soppan är, bortsett från att den är väldigt god (om jag får skriva det själv), billig, nyttig och går utmärkt att frysa. Den passar perfekt att serveras som förrätt till en kryddstark huvudrätt eller som en enkel lunch. Jag lagar den oftast på frysta hela tomater från föregående sommar. Jag brukar frysa in de tomater som vi inte hinner äta upp varje sommar. Det är superenkelt, du tar tomaterna skär bort den del där kvisten satt, den brukar bli så hård och otrevlig, och fyller en för dig lämplig påse och fryser in den. När du tinar den är det enkelt att ta bort skalet om så önskas. Perfekt till soppa eller köttfärssås.
Recepten på dessa rätter ligger även under fliken recept:
Tomatsoppa
2 förpackningar krossade tomater eller 1,5 liter färska eller frysta hela tomater
0,5 dl olivolja
1 stor hackad lök
1 en hackad chili efter smak och styrka som passar er.
1 hackad paprika, valfri färg
2 hackade vitlöksklyftor
2 matskedar tomatpuré
1 tesked sambal oelek
0,5 tesked timjan
0,5 tesked rosmarin
1 kryddmått vit eller svartpeppar
1-2 kryddmått cayennepeppar
1-2 teskedar salt
0,5-1 liter vatten
Värm olivoljan i stor panna och hälla lök, vitlök och paprika. Bryn i 4-5 minuter men grönsakerna ska inte få färg, tillsätt kryddor och tomatpuré bryn ytterligare 2 minuter. Häll i tomater, vatten och buljong. Låt allt puttra på mellantemperatur i 5 minuter. Obs, mixa om du använder hela tomater! Smaka av och tillsätt ev mer salt.
Lenas Nobissås
En kastrull med kokande vatten
stavmixer med bägare
1 ägg (jag tog två små ägg av mina egna)
1 tesked fransk senap
1 matsked vitvinsvinäger
1-2 vitlöksklyftor
1 kryddmått salt
1-2 dl neutral olja, t ex rapsolja
Läs detta innan ni börjar:
Lägg vitlök, vinäger, salt och senap i mixerbägaren
koka ägget i 3 minuter, här är det noga.
knäck ägget och skrapa allt i mixerbägaren.
Mixa, häll i oljan i en ganska tunn strål tills den tjocknar, det brukar behövas minst 1 dl olja. Ta inte mer är 2 dl olja.
Nu gäller det, chilifröna som kom för en vecka sedan ska i jorden/stenullen. Jag har aldrig tidigare sått frön till en chili som benämnts som SUPERHET. Chilin jag pratar om heter Moruga Scorpion Chocolate och jag misstänker att chokladsmaken inte är det som är mest framträdanden i själva upplevelsen. Styrkan på nämnda chili uppgår mer exakt till 2.009.231 scoville. Vad det innebär är svårt att föreställa sig men som jämförelse kan ges att vanlig paprika ligger på mellan 0-100 , jalapeno på 2500-8000 och habanero på 1.00000-8.00000 scoville. Som kuriosa kan benämnas att vanlig pepparspray ligger på 2.000000-8.000000scoville, dvs jämnsides med Moruga Scorpion Chocolate. Bortsett från denna heta blivande skönhet har även mer svala varianter kommit i jord idag.
För alla chilifantaster kan jag rekomendera http://www.jalapeno.nu de har ett enormt stort utbud av chilifröer och lite annat smått och gått.
Så här hoppas jag plantorna ser ut om ett par månader. Bilden av paprikaplantan togs våren 2017.
Här har ni Alf, en mycket stolt tupp i litet format. Alf är en typisk dvärgmes (en av raserna inom hönsfåglar) som hör till kampfåglarna – självklart säger ni när ni ser honom. Personligen anser sig Alf vara ett praktexemplar av släktet hönsfåglar. Han är snäll mot alla hönorna i flocken och även mot Ulf vår andra tupp.
Det som utmärker Alf är främst två saker (bortsett från hans smäckra kropp). Ett-han tycker att han lätt skulle kunna ta förstasidan på Vouge, Elle eller varför inte Glamour, han är heller inte främmande för att posera för Café. Som nummer två kommer hans gränslösa kärlek till stora kvinnor, eller ska jag skriva höns? Han dansar gärna runt hönor och låter vingarna snurra som på en väderkvarn. Vidare låter han sig inte nedslås av att dom allt som oftast med en lätt snärt med rumpan kastar av honom om han någon gång mot förmodan lyckas äntra hönan.
På bild syns Ulfs favoriter, Britta och Gullan, två stiliga damer som helt själva fyller ett värprede med sin volmösa hydda. Detta till skillnad mot värpredet som relativt problemfritt innehåller fyra små damer vid namn Fru Hedlund, Fru Olsson , Svea och en vit höna med tofs på huvudet som sorgligt nog fortfarande är namnlös.
Framöver kommer jag absolut presentera de damer som ingår i själva den stora lyckliga hönsfamiljen som oftast bestå av allt från småkycklingar, tonåriga fjäderfän, mogna värpande damer till pensionerade hönor och tuppar, de senare gillar mest att sitta på pinne och vila mellan ätandet och måendet utan att göra ett enda dugg för att tillverka de vita små bollarna som jag så hett eftertraktar.